Veckans lista v.3
Veckans lista är tillbaka och det är en bekant gammal holländare som toppar denna gång. I botten hittar vi däremot en iskall argentinare som skulle må bra av att få vila lite.
Plus
1. Rutgerus Johannes Martinus van Nistelrooij
Ruud van Gol även kallad. Reals hetsjakt på en anfallare kan ju inte ha undgått en människa denna januarimånad, och det är Ruud som är prio nummer ett för tillfället. Sex mål på 15 matcher denna säsong, 11 baljor på 26 matcher totalt, får ändå ses som ett hyfsat facit för en 35-årig straffområdesräv. Huruvida en värvning av Ruud är rätt eller fel är en annan fråga (själv hade jag inte tackat nej till en mirakulös skadecomeback och lika mirakulös värvning av Super-Pippo Inzaghi – om man nu måste välja nån) men en av vinterns stora värvningsföljetonger är det definitivt.
2. Copa del Rey
En riktigt seg tillställning utspelade sig på Vicente Calderon igår, men Real Madrid är nu framme i semifinal för första gången på så länge att jag inte ens orkar googla det. Känns inte denna 107:e upplaga av cupen otroligt mycket intressantare i år än tidigare säsonger? Det frågar jag inte enbart för att Real Madrid har gått långt, utan det nya upplägget verkar ha gått hem rent överlag. Trevliga matcher, tempofylld fotboll med undantag för gårdagen), ett Betis som sticker upp när Barca kommer på besök, ett jumbolag från ligan som nått semi. Det är mycket trevligt att det satsas lite på Copan i år.
3. Ronaldos målproduktion
Under sin debutsäsong 2009-10 gjorde Cristiano Ronaldo 33 mål på 35 matcher. Denna säsong har han gjort 32 mål på 30 matcher och vi har bara kommit halvvägs. Totalt ger det 65 mål på 65 matcher, och ett ganska lättuträknat målsnitt, sedan han bytte rött mot vitt förra sommaren. Ord räcker inte riktigt till utan vi kan bara buga, bocka och tacka för att vi har äran att få bevittna denna fantastiska fotbollsspelare i laget vi älskar.
4. Esteban Granero
El Pirata har fått ett litet erkännande på sistone, trots ganska knapert med speltid. Den kreative mittfältaren smällde upp bollen rejält i nättaket i söndagens möte med Almería och gör allt som oftast bra ifrån sig när han får chansen. Många höjer en röst för att fjolårets hackkyckling ska få chansen på riktigt snart. Jag sållar mig gärna till det sällskapet – vi borde få se mer utav Esteban Félix Granero Molina, det förtjänar både vi och han själv.
5. Kaká
Sakta men säkert börjar han närma sig formen. Det sviktar lite i spelsinnet emellanåt, bollen ligger inte klistrad vid foten i alla moment, orken tryter efter 50-60 minuter. Men när Kaká får till det tillför han en annan dimension, och då står till och med Mesut Özil i skuggan av brassen. Vi har sett delar av detta de senaste matcherna, han har även gjort sitt ”comebackmål” och jag tror att det kan bli riktigt trevligt när han är fullt fit och på spelhumör.
Minus
Angel Di María
Det fanns en del att välja på denna vecka, till exempel José Mourinhos 4-6-0-taktik och det faktum att domare Turienzo Alvarez lyckades hyvla upp nio ostskivor i torsdagens ganska snälla cupmöte mot Atletico. Men valet faller ändå på Angel Di María som i mina ögon befinner sig i en djup formsvacka för tillfället. Kanske är han sliten efter att ha spelat 28 matcher denna säsong, men just nu präglas hans spel av enorm omogenhet; beslutsångest som nio gånger av tio slutar i felbeslut; en förstatouch som bara kan beskrivas som bedrövlig; och en allmänt virrig uppsyn. Det är möjligt att en ”Lex Pedro Leon” vore på sin plats för att Angel ska vakna och kämpa för att nå tillbaka till sin fina höstform.
