Veckans lista v.8
Det har varit en vecka där vi varit relativt besparade från den allra yttersta briljansen, men likväl har det gått att skrapa ihop en lista även denna gång.
Ja!
1. Karim Benzema
Återigen visar Benz att hans psyke faktiskt är starkare än många tror. Vi var troligtvis flertalet som trodde att han skulle starta mot sin gamla klubb, Lyon, i tisdags, dels efter en bra match med ett mål i helgen och dels för att Emmanuel Adebayor bränt läge på läge veckan innan. När Karim istället hamnade på bänken tog han det som en man och gjorde mål efter att ha varit på plan i en minut.
2. Marcelo
Mot Levante var han inte lika outstanding som veckan innan mot Espanyol. Mot Lyon började han på bänken, kom inte i andra och gjorde inte speciellt mycket väsen av sig – förutom att dra på sig den onödiga frisparken som ledde till Bafétimbi Gomis mål. Men när en legend som Diego Maradona uttalar sig på följande vis väger det upp för att och lite till: ”Bortsett från Messi och Cristiano är Marcelo ligans bäste spelare för tillfället”.
3. Lassana Diarra
För någon månad sedan var Lass ett störande moment i Real Madrid. Efter några rejäla plattmatcher där han bytts ut i halvtid stod det i stort sett klart att han skulle lämna klubben. Men på sistone har han radat upp stormatch efter stormatch. Mot Levante var han troligtvis bäst på plan och när han fick komma in mot Lyon gjorde han det allt annat än dåligt. Jag vill hävda att Lass är en oerhört vital del av dagens Real, en nästan unik spelartyp som kan blanda positiv destruktivitet med teknisk briljans, och att inte låta honom gå i januari kan ha varit en avgörande faktor för resten av säsongen.
4. Ricardo Carvalho
La Ligas målfarligaste försvarare är portugis och spelar i Real Madrid. Tre mål har den 32-årige mittbacken mäktat med sedan han kritade på i somras, ett fint facit efter 24 omgångar. Att "Ricky" sedan är en av världens bästa mittbackar och oerhört viktig för Reals defensiv gör inte det hela sämre.
5. Florentino Perez
I Spanien säger en hederskodex att presidenterna för de olika klubbarna inte får jubla på läktaren när deras lag gör mål. Hur står det till med den regeln i europaspelet? Oavsett vad så tog känslorna över för Perez när Benzema tråcklade in 1-0 i tisdags. Byggherren från Madrid stod upp med armarna uppåt skyn utav glädje. Det kan tänkas att en ursäkt utdelades från Florentino till Jean-Michel Aulas, men ibland är det helt enkelt svårt att behärska känslorna för klubben i sitt hjärta, även för en 63-årig miljardär.
Nja..
Femdomarsystemet
Det här är inget försök att skylla tisdagens resultat på domarens insats, utan ett försök att ta upp en diskution huruvida FIFA:s/UEFA:s försök med två extradomare på kortlinjerna fungerar (det finns ju trots allt ingenting som säger att bara för att domaren kunnat döma straff så hade Real vunnit med 2-1). Cristiano Ronaldo slog i matchen, vid ställningen 0-0, en frispark som Lyons Yoann Gourcuff, som stod i muren, får på armen. Enligt de reprisbilder jag lyckats se så står denne assisterande domare på kortlinjen i bra läge att se detta, men han agerar inte. Om han trots allt inte såg det, fair enough, den mänskliga faktorn finns alltid. Om han såg det men valde att inte uppmärksamma domaren på det, varför finns han då på plats?
Den situation som finns närmast i minnet att jämföra med är Thierry Henrys användning utav vänstertassen i VM-kvalmatchen mot Irland. I det mötet fanns ingen domare placerad på kortlinjen. Men om en sådan hade varit på plats, hade han i så fall valt att agera? Hela systemet känns väldigt oklart och någon vidare information om experimentet verkar inte nå ut till åskådarna. Hur stort inflytande har dessa domare? Har de mandat att ta ett matchavgörande beslut om så krävs, eller är de enbart där för att med sin närvaro visa att de högsta hönsen faktiskt försöker ta tag i problemen?
