CdR: Första kvartsfinalen spelas på bekant mark

Real Madrid, i resultatmässigt strålande form, möter i kvartsfinal Espanyol som man för drygt en vecka sedan besegrade.

Januari månad medför vanligtvis ett tufft spelschema för många av de spanska lagen, och detta år är inget undantag. Vill man komma långt i Copa del Rey samtidigt som succén i ligan bevaras, är det tuffa schemat en konsekvens man får ta. Nu är stunden kommen för cupens kvartsfinaler att spelas, och går man vidare därifrån väntar semifinalerna strax runt hörnet. För Real Madrids del spelas den första kvartsinalen på katalansk mark, mot Espanyol.

De båda lagen möttes i ligasammanhang för drygt en vecka sedan, även då på Cornellá-El Prat, i en match som av en del ansågs vara ett sömnpiller och som avgjordes efter ett nickmål av Pepe. Avancemang till kvartsfinalen fixade marängerna några dagar senare, efter att relativt enkelt ha avfärdat Osasuna, med det ackumulerade resultatet 4-0. Lördagen därpå körde sedan Ancelottis mannar över, med smickrande nog fem olika målskyttar och ett medföljande antal läckra mål, ett jumboplacerat och krisstämplat Real Betis.

Kalenderåret 2014 har börjat bra för Real Madrid. Man har vunnit samtliga fem tävlingsmatcher utan att släppa in ett enda mål, vilket ger en målskillnad på 13-0, och på köpet har man knappat in på såväl Barcelona och Atlético, som nu ligger endast en poäng före i ligatabellen. Man ska givetvis inte bländas av de fina resultaten, som har kommit mot på pappret överkomliga motstånd. De insläppta målen kommer att infinna sig, och svårare motstånd kommer man att ställas mot så småningom. Å andra sidan är det matcher av sådan karaktär, mot lag som inte tillhör toppen, som ska vinnas för att ett ligaguld ens ska kunna diskuteras. Sedan finns det ett antal punkter i spelet som man gott kan glädjas åt (men eventuellt även gräma sig över).

Förutom försvarsspelet, som tydligen har förbättrats sedan årsskiftet (i mina ögon det kollektiva försvarsspelet), har de bästa vibbarna kommit från mittfältet, där man med det som förhoppningsvis inte bara är ett tillfälligt 4-3-3, utan det man tänker bygga på, har hittat en rätt fin balans. Det största utropstecknet har varit Luka Modric, vars utveckling på sistone har varit väldigt uppåtgående. Inte bara spelaren själv har blivit bekväm med lagkamraterna: det är numera ömsesidigt. Man ser tydligt att medspelarna har mer tillit för kroaten, han tilldelas bollen allt mer och hans rörelser utgör allt oftare en referens för resterande spelares rörelsemönster. Förutom hans individuella prestationer, som oftast både är underhållande och betryggande, är det glädjande att han och Xabi tillsammans hittat varandra och verkar vara hur samspelta som helst. De kompletterar varandra på ett sätt som man inte riktigt kunde se förra säsongen. Vad vi också fått se med ökande frekvens är Di María som en del av mittfältstriangeln, vilket är mer en kompromiss än något naturligt infallande – men även om argentinaren stundtals håller en irriterande låg nivå i sitt beslutstagande, bidrar han med poäng i form av mål och assist, och han sliter dessutom häcken av sig, vilket är en önskvärd egenskap i de flesta fall.

Det som man eventuellt kan gräma sig över, är att anfallsspelet (kombinationerna i den sista tredjedelen, den sista touchen) – de senare resultaten till trots – inte är riktigt synkat, ja, stundtals inte ens fungerande. Målen mot Real Betis exempelvis var främst resultat av individuella prestationer. En parallell kan dras till lokalkonkurrenten Atlético, som utan de flertal individuella färdigheter Real Madrid har, oftast visar upp ett riktigt organiserat anfallsspel, om än mycket simpelt och rakt. Utan att förneka Diego Costas imponerande mod och besultsamhet, vilket utan tvekan underlättar för resten av laget, är den främsta anledningen att man följer direktiven disciplinerat, vet vem som tar löpningar och var löpningarna tas. Det är emellertid kanske inte helt rättvist att jämföra med Atlético, då de har spelat under samma taktik, med samma tränare och i princip samma spelare i flera år nu. Real Madrids minirevolution i somras ger fortfarande ifrån sig små efterskalv. Så även om resultaten och många delar i spelet har varit smickrande, finns det givetvis en hel del att jobba på fortfarande.

Med det sagt inväntar vi med nöje den första omgången av kvartsfinalen. Det ser för Real Madrids del ljust ut. Då man som nämndes ovan redan prövat på smaken av vinst på Cornellá-El Prat, och den goda formen i åtanke, kommer man in i denna match med ett gott självförtroende. Ska man vara ärlig är det inte mycket som talar för en skräll. Om Espanyol inte lyckas med en Alcorconázo, ska sägas. Och med en förmodad hög motivation i Real Madrid, känns det inte troligt att man sänker garden till en sådan grad.

Att en skräll inte är trolig innebär inte att Espanyol kommer att tillåta någon utklassning. Ligamötet senast slutade ”endast” 0-1 till marängerna, och det beror lika mycket på Espanyols insats som Real Madrids ineffektivitet (Ronaldo hade som bekant en utmärkt match den kvällen). Laget hade en mindre svacka, då de förutom mot Madrid också förlorade mot Osasuna och just Alcorcón, men den trenden verkar ha vänt: Alcorcón besegrades med 4-2 i åttondelsreturen och senast vann man över Celta Vigo hemma, med nollan intakt. Utan tvekan gäller det för los blancos att se upp för kontringar och vara på hugget vid fasta situationer. Dessutom ska man ha tålamod om Espanyol bestämmer sig för att vara nöjda med det rådande resultatet och väljer att backa hem med fullt manskap. Slutligen ska man tänka på att Espanyol är, något som Ancelotti själv belyste i sin presskonferens under måndagen, ett fysiskt och intensivt spelande lag – den där fällan man exempelvis föll i mot Osasuna, ska man helst undvika. Focus, hombres.

En rolig notis inför matchen är att Varane, vars skadesituation har gått bananas sedan sommaren, börjat träna med laget igen. Men fransmannen får vänta ett litet tag till på speltid. Med Coentrão otillgänglig (det ryktas om att hans önskan att lämna klubben påtvingar detta) och Khedira sedan tidigare långtidsskadad kan Ancelotti presentera följande matchtrupp:

Målvakter: Casillas, Diego López och Jesús.
Försvarare: Pepe, Ramos, Marcelo, Carvajal, Arbeloa och Nacho.
Mittfältare: Xabi Alonso, Bale, Modric, Casemiro, Di María, Isco och Illarra.
Anfallare: Cristiano Ronaldo, Benzema, Jesé och Morata.

Det återstår att se om Ancelotti väljer att rotera, men det är inte troligt – inte i särskilt hög grad. Säkert är att Casillas kommer vakta buren, och med stor sannolikhet kommer Arbeloa att ta högerbacksplatsen. Med tanke på att såväl Ramos, Alonso och Benzema blev utbytta relativt tidigt i Sevilla, startar de alldeles säkert denna match. Resten av startelvan kan förväntas vara densamma som mot Betis i helgen, med varningens finger för att Isco startar istället för Bale eller Di María. Någon vila, det kommer Ancelotti låta spelarna göra ifall man åker hem på tisdag med ett bra resultat. Annars finns det inte utrymme för bekvämligheter.

Möjlig startelva (4-3-3):

Casillas
Arbeloa-Pepe-Ramos-Marcelo
Alonso
Modric-Di María
Bale-Benzema-Ronaldo

Förhoppningsvis får vi se en underhållande match. Tisdag kväll klockan 21.00.

Hala Madrid!

***
Matchen visas inte på svensk TV.
***