Inför CL: Manchester United - Real Madrid (1-1)
Real Madrid gästar drömmarnas teater för att göra upp om en plats i Champions League:s kvartsfinal. Det blir en föreställning av hög klass.
Tre veckor har passerat.
Efter den första matchen som slutade 1-1, är det nu dags för de stora giganterna att spela den andra, nu helt ödesmättade, delen av åttondelsfinalen.
Utan att få samvetskval eller rodna om kinderna kan man konstatera att detta är säsongens hittills viktigaste match – inte bara för lagen – utan för hela fotbollseuropa. Sent på tisdagskvällen kommer resten av klubbarna som är kvar i Champions League att ha en motståndare mindre att frukta. Tittarna kommer att ha ett lag mindre att förundras över.
Många matcher har spelats sedan mötet på Bernabéu. Båda lagen har ett bra facit – faktum är att man radat upp vinster.
Manchester United har mer eller mindre säkrat ligan och ser ut att inte förlora någon som helst mark till den lokala rivalen; man har emellertid inte satts för något riktigt prov sedan besöket i Madrid.
Spanjorerna, å andra sidan, har haft en riktig åktur. Alla negativa skriverier och sagor som i allra högsta grad präglade marängerna i princip hela höstsäsongen och en bit in i vårsäsongen, är nu som bortblåsta. Harmoni, heter det nu. Det beror givetvis främst på att man nyligen lyckades besegra (och sedermera på allvar ifrågasätta deras epitet som ”världens bästa”) ärkerivalen Barcelona två gånger i rad inom loppet av fem dagar, vari man på köpet avancerade till den inhemska cupfinalen. Hoppet har pånyttfötts i Madrid.
Vem som kommer in i detta returmöte med störst momentum är det således ingen större tvekan om.
Undertecknad har märkt en särskild trend.
Det förefaller hos United-supportrar vara på så sätt att man, medvetet eller inte, försöker dölja eller mörka sitt egna lags förmåga, genom att tala om det oavgjorda resultatet på Santiago Bernabéu som en bragd. En slags gardering, om man så vill. Eller ett psykologiskt spel, om man hellre vill det. Att det var en bragd kan jag inte hålla med om. Att Real Madrid skulle fullständigt dominera matchen och följaktligen vinna, medan United bara skulle se till att hålla siffrorna nere, är en fullkomlig missbedömning. Manchester United är mycket bättre än så, och att man får med sig ett kryss borde vara något man förväntar sig som supporter av en klubb med stora anor. Sedan är det värt att nämna att ett kryss, ett mål mot ett, inte är ett resultat man direkt bör fira över.
Nu är detta inte ett svar på det förmodade psykologiska spelet. Det är blott en intressant anmärkning. För Real Madrid är i teorin fortfarande det bättre laget här. Deras potential är fortfarande större. Rätt lag på pappret att stå som segrare på tisdag kväll, är Real Madrid.
Men sen vet vi, av erfarenhet, att matcher aldrig avgörs på papper. Det är vad som händer på gräsmattan som avgör. Vilket leder till det taktiska.
Båda lagen har snarlika spelstilar, och som vi såg förra matchen, har båda lagen mycket lika sätt att försvara sig på. Nyckeln är att ha majoriteten av laget framför bollen och absorbera motståndarlagets tryck med disciplinerad positionering.
Man kan gå ännu längre och hävda att fotbollen idag har utformats till en slags ”tvåpol”. Det verkar vara så, att så fort man är underlägsen i bollbehandling och dylika egenskaper, så faller man bak och parkerar bussen eller flygplanet. Vi såg Celtic göra det mot Barcelona, Manchester göra det mot Real Madrid för tre veckor sedan; vi såg Milan göra det mot Barcelona och vi såg (inte för första gången) Real Madrid göra det mot Barcelona nyligen. För några år sedan såg vi Inter göra det mot Barcelona också. Lagen som inte parkerar bussen och försöker ”spela sitt spel”, misslyckas oftare än lyckas. Det går inte att motstå frestelsen att utse José Mourinho som en, eller den enda moderna, pionjär i denna rörelse – men det är en annan diskussion.
Vad gäller Uniteds och Madrids offensiv finns också stora likheter. Inför första mötet gjordes en utförlig analys, varför vi inte går in på djupet här. Men båda lagen är mån om att snabbt få bollen till motståndarnas straffområde, båda lagen använder kantspel (skillnaden där är att United utnyttjar inlägg, medan Real Madrid sällan gör det) och båda lagen spelar med i princip samma formation. Båda lagen är på pappret starka på fasta situationer, men den kampen har hittills vunnits av Sir Alexs lag.
Som redan påpekats, inriktade sig engelsmännen i synnerhet i andra halvlek på att försvara sig och satsade uteslutande på kontringsfotboll ju mer matchen fortgick; man gjorde det effektivt. Även det ett attribut som i allra högsta grad vanligtvis kan anföras Real Madrid. Marängerna hade i sin tur svårigheter med att hitta ytor bakom motståndarnas täta och djupa försvar, och det syntes tydligt att man är tränade på att spela just kontringsfotboll och inte bollinnehavsfotboll mot uppställt försvar.
Den matchbilden, menar jag, kommer vi inte få se på Old Trafford. De röda djävlarna kommer inte att parkera bussen inför sin hemmapublik – det motsäger på något sätt deras tröjas arvsmassa. När man är hemma är det full fart framåt. Allt annat vore en mindre besvikelse inuti drömmarnas teater. Det kommer att finnas fler ytor för Real Madrid att operera på, och det kommer att bli farligare.
Mourinho har, föga förvånande, tagit med sig hela sitt mannskap till Manchester. Även Iker Casillas är uttagen. Truppen på 24 man ser ut som följer:
Målvakter: Iker Casillas, Adán, Diego López och Jesús.
Försvarare: Ramos, Arbeloa, Marcelo, Albiol, Varane, Pepe, Coentrão och Carvalho.
Mittfältare: Modric, Alonso, Khedira, Özil, Kaká, Callejón, Di María och Essien.
Anfallare: Cristiano Ronaldo, Benzema, Higuaín och Morata.
En kul notis är för övrigt att Real Madrid under måndagen höll sin sista träning på Etihad Stadium – Manchester Citys hemmaborg.
En annan punkt som tål att spekuleras kring är hur Mourinho ställer upp sitt lag. Det mesta tyder på att han fortsätter med det just nu framgångsrika, för att bibehålla momentum och, det självklara, för att det helt enkelt fungerar riktigt bra. Men det diskuterades efter den första matchen om Real Madrid inte bör spela med tre man i det centrala mittfältet, likt det man ställde upp med mot Manchester City på hemmaplan i höstas, för att få mer tyngd.
Mest troligt är i alla fall en 4-2-3-1-uppställning där varje position i dagsläget känns förutbestämd förutom en, nämligen nummer 9, anfallet. Varken Higuaín eller Benzema har nått upp till en bråkdel av fjolårets form – men å andra sidan finns fortfarande tiden för att vända på den. Benzema startade i helgen men byttes ut, vilket kan betyda att han ändå får chansen från start mot United. Några röster har gjort gällande att Morata, den evigt kämpande canteranon, ska få starta istället för någon av de två anfallarna, men det känns i nuläget långsökt. Frågan om huruvida Casillas direkt kommer in och spelar denna match efter sin skada är svår att besvara, men bedöms det som riskfritt eller åtminstone som låg risk, startar han.
Preliminär startelva:
Casillas
Arbeloa-Varane-Ramos-Coentrão
Khedira-Alonso
Di María-Özil-Ronaldo
Benzema
Slutligen får vi inte glömma en av kvällens absoluta höjdpunkt och utan tvekan ett minne som sent kommer att försvinna. Ronaldo återvänder till sitt gamla lag, till sin gamla hemmaarena och ska spela inför sin gamla hemmapublik som än idag håller honom varmt om hjärtat. Missa absolut inte detta, damer och herrar.
Hala Madrid!
Manchester United – Real Madrid
Champions League Åttondelsfinal 2:2
Arena: Old Trafford
Avspark: 20.45
Domare: Cüneyt Çakir
Tips: 1-2
