Dokument: När Real Madrid erövrade Europa efter 32 års väntan

Den 21 mars gick Real Madrids tidigare president, Lorenzo Sanz, bort efter att han blivit smittad av coronaviruset. Därför vill jag passa på att hylla honom med en tillbakablick och minnas hur Real Madrid, efter 32 års lång torka, lyckades vinna sin sjunde Champions League-titel. Man gjorde det på Amsterdam Arena, 1998, mot ett favorittippat Juventus.

20 maj 1998 var Real Madrid tillbaka på den absoluta toppen efter flera år av besvikelse. Visst, man hade vunnit ligan både 94/95 och 96/97 men Barcelona hade dominerat på hemmaplan under i princip hela 90-talet och framgångarna i Europa lös med sin frånvaro. Inte sedan 65/66 hade man hämtat hem den finaste av klubblagspokaler. Då besegrade man Partizan med 2-1 och hade ett lag som enbart bestod av spanska spelare och som sedermera blev känt som Yé-Yé-laget med Gento i spetsen.

1981 förlorade man finalen mot Liverpool med 1-0 och det var det närmaste man hade kommit en europeisk titel innan 1998 så längtan var enorm.

Under första halvan av 90-talet var det oerhört stökigt i klubben och man hade svårt att nå framgångar. Jorge Valdano var tränare när laget vann ligatiteln 1995 men han lyckades bara stoppa blödningen tillfälligt innan han fick lämna sitt uppdrag i januari 1996. Då hade man redan avverkat sex olika tränare under 90-talet. Den 1 juli 1996 anställdes däremot tränaren som skulle vara med och bygga ihop laget som senare skulle vinna mot Juventus men som bara stannade ett år på posten.

Fabio Capello kom från en storhetstid med Milan där han hade lett de rödsvarta till fyra ligatitlar och en Europacup-titel efter seger mot Barcelonas ”Dream-Team” med 4-0. Väl i Madrid hade han redan fina spelare i Fernando Hierro, Fernando Redondo och inte minst supertalangen, Raúl Gonzalez Blanco. Till dessa kryddades laget med Roberto Carlos som helt obegripligt släpptes av Inter, Clarence Seedorf, Davor Suker och Predrag Mijatovic för att nämna några.

Real Madrid och Capello plockade hem ligatiteln säsongen 96/97 men eftersom man hade kommit sexa året innan fanns det ingen Europa-titel att kriga om. Capellos sejour i Madrid skulle som sagt bara bli ettårig då Milan lockade tillbaka honom efter en del konflikter med Sanz. I efterhand har Capello erkänt att det var hans största misstag i karriären att lämna Madrid vid det tillfället. Kanske på grund av att han kände på sig vad som skulle komma att hända.

Som ersättare till italienaren plockades Jupp Heynckes in från Tenerife sommaren 1997. Tysken fick ta över ett spännande lag men i ligan misslyckades man totalt och det var i stort sett klart att även Heynckes skulle få sparken efter säsongen. Det fanns dock en viktig uppgift kvar att lösa och det var möjligheten att bli europeiska mästare igen, efter 32 år. Man hade nämligen lyckats ta sig till final den 20 maj 1998 och där väntade ett favorittippat Juventus som spelade sin tredje raka final och som kom till mötet med två raka Serie A-titlar i bagaget.

I startelvorna kryllade det av stjärnor och blivande VM-spelare. I Madrid fanns Hierro och Roberto Carlos i backlinjen, Redondo på mitten och de unga spanjorerna, Raúl och Morientes framåt. I Juventus fanns Montero, Deschamps, Del Piero, Inzaghi och framförallt, Zinedine Zidane.

Inte helt oväntat var det Juventus som hade det största trycket inledningsvis med chanser för Davids, Deschamps och Zidane. Allt eftersom skulle dock spanjorerna ta över. Mijatovic serverade Raúl halvlekens bästa läge men spanjorens avslut gick tätt utanför stolpen.

Precis som i första halvlek var det italienarna som kom ut bäst och Mark Iuliano brände ett fint läge. Även Filippo Inzaghi skulle få chansen att överlista Bodo Illgner men tysken skulle hålla tätt. En stor anledning till att man lyckades få stopp på Juventus var att Madrids mittfältstrio med Redondo, Seedorf och Karembeu började få bort Zidane mer och mer från matchen. I den 67:e minuten skulle saker och ting förändras. Roberto Carlos fick bollen snett utanför straffområdet och drog till med sin vänster. Skottet gick i block men lyckades på något sätt hamna vid Mijatovic fötter. Montenegrinen var iskall och rundade Peruzzi i Juve-målet innan han skickade in ledningsmålet som skulle bli det enda i matchen.
– Sekunderna efter målet var ren glädje. Jag har aldrig haft en sån känsla i hela mitt liv, har Mijatovic berättat i efterhand.

Mijatovic löpning ut mot bänken är klassisk och där kramade han om Fernando Sanz, Lorenzos son, som natten till finalen hade drömt att anfallaren skulle avgöra matchen.
– Det var ett vackert och unikt ögonblick för mig att få avgöra finalen. Tänk hur glad jag var då och fortfarande är för det målet. Det var det vackraste och viktigaste målet i min karriär och det går inte att beskriva de ögonblicken med ord, menar Mijatovic

Efter Madrids 1-0-mål försökte Juventus att tryckas it en kvittering men Heynckes män höll undan efter en oerhört lång väntan på slutsignalen för supportrarna. En som förstod betydelsen av titeln var Manolo Sanchis.
– Finalen 1998 var troligtvis den viktigaste matchen i Real Madrids historia. Inte för att andra matcher inte var viktiga men man hade väntat i 32 år. Supportrarnas, spelarnas och klubbens hunger efter framgångar hade vuxit för varje år och ni kan tänka vilket begär vi hade efter pokalen när vi fick chansen.

En som har vunnit titeln med tre olika lag är Clarence Seedorf. Han startade på mittfältet den där majkvällen och när han ser tillbaka på sina titlar är det tydligt vad den betydde för Real Madrid.
– Det var annorlunda med Real Madrid eftersom det nästan var en skyldighet att vinna turneringen. Klubben är byggd för att nå det målet.

Fernando Sanz förstod inte vad de hade lyckats med förrän lagets ankomst till den spanska huvudstaden.
– Vi hade aldrig sett så många människor. Vid firandet blev vi medvetna om vad vi hade gjort. Det var helt enormt, har Sanz berättat i efterhand.

Lorenzo Sanz blev 76 år och fick drygt fem år som president i klubben. Det sägs att han ska ha haft en inramad bild på toaletten där han sitter på Seedorfs och sin son Fernandos axlar med CL-bucklan för att varje dag kunna se glädjen och minnas tillbaka. Sommaren 2000 förlorade han valet mot Florentino Perez, som vi alla vet lockade med att bland annat plocka in Luis Figo. Sanz gjorde mycket för klubben och det var han som värvade spelare som Mijatovic, Carlos, Davor Suker och Clarence Seedorf under sin första sommar och fyllde sedan på med Fernando Morientes, Steve McManaman, Michel Salgado och Ivan Helguera som alla spelade en stor roll i klubbens framgångar. Sanz försökte vid två tillfällen att ta tillbaka presidentrollen men misslyckades. Däremot lyckades han med någon som han alltid kommer att bli ihågkommen för. Han tog tillbaka Real Madrid där de hörde hemma efter 32 års lång väntan.

(Foto: Imago images / werek)

?? Predrag Mijatovic nets the winner in the #UCLfinal #OTD in 1998! ??#UCL | #OnThisDay | @realmadrid https://t.co/jK7wZfikIk pic.twitter.com/YNwoOu5l9q
— UEFA Champions League (@ChampionsLeague) May 20, 2019