El Clásico - Matchen som betyder ingenting och precis allting
För första gången på länge tycks El Clásico vara betydelselös för utgången i ligan, frågan är om inte den blivit viktigare på grund av det.
År efter år med tränare efter tränare på båda sidor av rivaliteten har det bekräftats i omgångar att El Clásico enbart handlar om tre poäng, att en hemmamatch mot Getafe eller vilket annat lag som helst Real förväntas vinna mot i grund och botten har samma värde för tabellen. Kanske har det handlat om nervositet som in i det sista hindrar en från att fullt ut tro, kanske är det rädslan inför en imminent implosion om man förstorar matchens värde men ändå får lämna med en förlust.
Jag har alltid hängt med på den tankebanan. El Clásico handlar om tre svårspelade poäng, men bara tre poäng. Samma svårspelade poäng som man vinner där kan sedan rinna en ur händerna mot halvtaskigt motstånd under en söndagsmatch där förmiddags-solen som aldrig tycks vilja lämna hänger högst över huvudstaden. Man varken vinner eller förlorar ligan. Det är samma ödesdigra poäng man måste klämra sig fast vid borta mot Sevilla på Sán Pizjuán, samma poäng som år efter år känns omöjlig mot Bilbao på fientliga San Mamés och samma poäng som kunde bli kluriga mot Osasuna i Pamplona. El Clásicos symboliska värde är självfallet alltid överhängande oavsett inramning, men matchens faktiska värde kunde ibland kännas försumbar.
Till helgens match är det en barriär på tio poäng som skiljer lagen, tio poäng som i teorin enbart är skillnaden på ettan och trean, men som i praktiken har inneburit att lagen spelar på helt olika planeter. Ett mirakel av bibliska mått skulle kunna hindra Barcelona från att springa hem titeln, men något sånt vågar man inte gå och hoppas på. Matchen har i princip antagit en formell form, 90 minuter ska spelas, sedan kan Barcelona gå tillbaka till att planera firandet av ligavinsten medan Real Madrid kan fortsätta slicka sina sår efter en tämligen katastrofal säsong.
Så, matchen som aldrig betydde mer än tre poäng, matchen som skulle förminskas in i det sista, betyder helt plötsligt ingenting, och därför är den kanske mer intressant än på bra länge.
Mötet mellan spanska fotbollens två giganter har självfallet varit mer spännande förut, vi behöver inte backa längre än till förra säsongen för att hitta betydigt jämnare matcher. Men nu när lagen inte tycks ha någonting att vinna, så verkar de helt plötsligt ha allt att förlora.
För Zidane är framtiden ännu oklar. Ingen förväntar sig en vinst i El Clásico, men en storförlust kan ha betydligt djupare konsekvenser för laget som redan verkar vara fragmenterat. Andraplatsen finns förvisso att spela för men uppdraget nu blir mer att försöka knipa åt sig de moraliska vinsterna i ett annars ganska kraftigt nederlag med förhoppningen att åtminstone någon gnutta av positivitet blöder över till nästa säsong.
För Luis Enriques gäng är läget betydligt mer bisarrt, ligan anses vara säkrad och man är klara favoriter i Champions League. Kör man över Real Madrid får idrottsvärlden bara ännu en möjlighet att falla på knä och återigen erkänna lagets briljans. Förlorar man, ja, då har man förlorat mot klubben där presidenten sitter med snaran runt halsen och där den sorgsna servitören byttes ut mot den fenomenala fransosen.
Avslaget som det må kännas nu, den här matchen matchen får aldrig underskattas. Den har aldrig enbart handlat om tre poäng, det har jag lärt mig nu. Det handlar om heder, samma förbaskade men likväl överromantiserade heder som ligger likt en skugga över klubbens alla ambitioner. Det handlar om heder, och just därför känns matchen farlig.
