Enighet och hopp
En tung förlust igår gav mig och säkert många andra en tung efterföljande natt och lika tung dag idag. Ilskan som infann sig när man såg tillbaka på det icke fungerande anfallsspelet, frustrationen som växte av tanken på det slarviga försvarsspelet. Men i allt detta kände jag att något annat började gro samtidigt som jag såg ut över snön som föll utanför fönstret hemma. Det som grodde var hopp. Ett hopp som tog överhanden och gav mig nytt förtroende för att det omöjliga kan ske.
Gårdagskvällen var en av de tyngsta kvällarna på väldigt länge för många Madridistas världen över kan jag tänka mig. Efter att ha gjort en skaplig match hemma mot Manchester City i 60 minuter så lyckades bortalaget till slut hitta rätt och vända på matchen till en vinst med 2-1. Läget inför bortamötet känns nästan omöjligt. Med endast en liten fot kvar i dörröppningen till Champions Leagues kvartsfinal för våra vita riddare gäller det nu att sluta upp i leden och vråla för att hjälpa vårt älskade lag att lyckas med det omöjliga. Absolut förstår jag ifall man tror att det är kört då det offensiva hotet framför mål i princip är obefintligt. Jag fattar ifall man har svårt att se hur detta ska kunna vändas på då vår general Sergio Ramos är avstängd. Vem ska leda trupperna för att göra det som så få har lyckats med genom historien. Värre scenarier har vi dock sett för inte så länge sedan.
Kom ihåg hur nära laget var att vända ett 4-1 underläge mot Borussia Dortmund för ett par år sedan, i Champions League. Vidare har vi Liverpools otroliga vändning i Champions League finalen mot Milan 2005. Från 3-0 till 3-3 på EN HALVLEK. Det är det som är det fantastiska med denna turnering. Inget är omöjligt. Och finns det något lag som är ämnade för detta så är det Real Madrid.
Nu måste vi dock släppa det för en stund och lägga allt krut på mötet mot jävlarna från Katalonien. Är det någon gång som vi ska ställa oss upp och visa vilka mesta mästarna i Spanien och Europa är så är det dags nu. På söndag kommer Barcelona på besök och chansen finns då att ta tillbaka serieledningen. Chansen finns att vända på denna dåliga trend som kom från ingenstans. Chansen finns att visa stolthet och få tillbaka modet inför returen mot Manchester City. Det gör man inte ensam, varken som spelare eller supporter. Vi måste göra det tillsammans. Under samma fana, mot samma mål. Mot REMONTADA.
I allt elände efter gårdagens match nämndes remontada och det fick mig att tänka tillbaka på säsongen 2006-07. Under den säsongen fanns en känsla av oövervinnerlighet som krävs just nu. Laget var inte alltid bäst, som nu, men modet var däremot störst. Det var så laget till slut vann ligan. Se tillbaka på den säsongen och stå med mig i övertygelsen om att laget vänder detta till något bra.
Barcelona är inte omöjliga. De är svagare än på länge med alla sina skador och med den nya tränaren. Jag har en känsla av att Zidane lyckas att utnyttja detta och stå som vinnare när domaren blåser av matchen.
‘Illa, illa, illa, Juanito Maravilla’
Hala Madrid y nada más
