Krönika: Får Raúl äntligen en värdig avtackning?
Det var för ganska exakt tre år sedan som den allra största Real Madrid-ikonen genom tiderna lämnade klubben i jakt på nya äventyr. Raúl Gonzalez Blanco var inte bara en lojal kapten och en fantastisk fotbollsspelare, utan han symboliserade även precis allt som Real Madrid stod för. Det står nu klart att mannen som inte sällan fick supportrar och experter att kalla klubben för Raúl Madrid återvänder till Santiago Bernabeu.
När Raúl lämnade Schalke 04 efter två säsonger blev han hyllad som en hjälte. Efter spanjorens sista match på Veltins Arena i Gelsenkirchen hade klubben arrangerat en mäktig avslutning i Raúls ära. En mästares avslutning. Efter en Champions League-semifinal, ett cup-guld och 28 ligamål var detta ingenting mindre än vad han förtjänade. Tyvärr säger det här mer om Real Madrid än om Schalke.
Utan att nedvärdera vad Raúl uppnådde i Tyskland är det inte jämförbart med det han åstadkom i den spanska huvudstaden. Inte på långa vägar. Det är framför allt på grund av detta faktum som det framstår som en stor gåta; varför fick inte Raúl en värdig avtackning i samband med sitt avsked till Real Madrid?
Det finns faktorer som spelade in som klubben kan ursäkta sig med. Exempelvis togs beslutet om att Raúl skulle lämna klubben under sommaren, vilket således uteslöt att man kunde utföra en avtackning under säsongens sista match. Ingen hade då någon aning om att spanjoren skulle lämna Real bara ett par månader senare. När det är fråga om klubbens genom tiderna största spelare är det dock ett skäl som inte är godtagbart.
Med en karismatisk ledarförmåga, en unik näsa för mål och en kärleksfull relation med supportrarna var Raúl den optimala frontfiguren för Real Madrid. En fantastisk fotbollsspelare, en underbar människa. Den perfekta ambassadören. Trots att Real ständigt präglades av galácticos under Raúls tid i klubben, framför allt på 2000-talet, var det aldrig någon som helst tvekan om vem som var den största stjärnan på Bernabeu.
Det går bara att spekulera i vilka anledningar klubben hade för att inte hylla sin hjälte. Bad Raúl själv om att nyheten inte skulle blåsas upp något överdrivet? Ansåg man att separationsångesten inte skulle minska vid ett känslosamt avsked? Möjligt. Min kärlek till Real Madrid och min kärlek till Raúl säger mig dock någonting annat. Jag både tror och hoppas, framför allt hoppas, att avsaknaden av en avtackning var ett medvetet val.
Låter detta underligt? Inte alls. I min naiva världsbild är bristen på en hyllning ett tecken på att det inte var ett adjö. Att prinsen av Madrid kommer att återvända som konung. Inte bara för en träningsmatch, utan för en betydande roll. Så alla ni som förväntar er en tårfylld Raúl när han intar Santiago Bernabeu den 22:a augusti, bli inte besvikna om det uteblir. Tvärtom. Se det som ännu ett tecken på att konungen någon gång i framtiden kommer att inta sin tron.
Lås oss alla hoppas att mina spekulationer besannas. Annars kan vi aldrig riktigt avskriva att Real Madrid, gentlemansklubben, ignorerade sin största spelare genom tiderna. Mannen som fick människor att kalla klubben Raúl Madrid.
