Från lilla Ungern till stora Madrid: Berättelsen om Ferenc Puskás (2/3)
Många legendarer har burit den vita madrid-tröjan med stolthet och heder. Många har hjälpt till och förstärkt dess legendariska status inom fotbollsvärlden de senaste 60 åren. Men få spelare som representerat Real Madrid har haft mer intressanta livshistorier än den ikoniska Ferenc Puskás, mannen vars namn idag har blivit en naturlig del av fotbollens absoluta finrum. Men vem var Ferenc Puskás och hur blev han en av historiens bästa spelare kanske du frågar dig, häng med, det är en lång resa.
Del 1
Året var 1954, det ungerska landslaget hade tagit hem OS-medaljen och sedan följt upp det med att demolera allt motstånd ute på kontinenten, man åkte med det till VM i Schweiz som storfavoriter. Förväntningarna var monumentala.
Ferenc Puskás visade på samma målform i de inledande matcherna i turneringen när de gick segrandes ur striderna mot Sydkorea (9-0) och Västtyskland, tyvärr fick laget betala ett högt pris för vinsterna mot dessa motståndare. I matchen mot Västtyskland åkte nämligen Puskás på en otäck tackling av tysken Werner Liebrich som många trodde hade ruttna intentioner. Det spekulerades vilt kring huruvida Puskás skulle kunna göra comeback under turneringens senare skede och om laget ens kunde klara sig utan honom. Svaret på den andra frågan kom direkt, även om detta är en text om Puskás får man inte underskatta resterande spelarnas kvalité. Laget nådde finalen utan den största fixstjärnan. Däremot blev det desto tydligare att Puskás skulle vara långt ifrån toppformen i finalen.
Som löpeld spred sig bilderna på Puskás när han med en extremt dyster mimik på ansiktet haltade runt lagets träningsanläggning dagarna före den stora matchen. Rykten om interna konflikter i omklädningsrummet började även spridas, flera spelare hade öppet protesterat mot att Puskás skulle starta matchen. Laget hade slagit de två finalisterna från föregående VM, Brasilien och Uruguay, utan Puskás och flera spelare var övertygade om att man även kunde slå Västtyskland som väntade i finalen. Atmosfären i omklädningsrummet var självfallet inte optimal efter denna dispyt. De som ville se Puskás starta från bänken hävdade att han i denna stund lät sitt ego gå före lagets bästa och att han enbart ville lyfta bucklan i förmån som kapten för laget. Det skulle vara kronan på deras verk, detta fick man inte missa för något i världen.
Det ska även sägas att lagets förberedelser inför finalen var högst tvivelaktiga även för tidens sportsliga standard. Ungerska landslaget högmod blev nog även dessa fall.
Ungerns tränare Gusztáv Sebes som hade varit en stor förespråkare för uttrycket ”socialistfotboll”, där alla i laget ska spela för varandra och hjälpa varandra, fick göra ett undantag i sin spelfilosofi till finalen då han trots allt spelade med en långt-ifrån-frisk Ferenc Puskás. Ungern hade trots allt slagit Västtyskland tidigare i turneringen med hela 8-3 och laget som redan var favorittippade troddes ta hem en relativt enkel vinst för att sedan krönas som rättmätige världsmästare. Verkligheten blev, som så många gånger tidigare, långt ifrån lika enkel.
Finalen blev dock inte den festen som många på förhand förutspådde. Två faktorer vände nämligen lyckan till tyskarnas favör. Den ena var helt slumpartad, nämligen vädret. Lagom till matchen hade det börjat regna för fullt och detta gynnade självklart tyskarna som hade ett mer grisigt spelsätt till skillnad från de mer tekniskt finslipade ungrarna. Det tyska laget hade även fått sina skor av Adidas som då banade vägen med specialtillverkade skor med utbytbara dobbar. De tyska spelarna kunde därför spela med sina vanliga skor på Wankdorf Stadiums gyttjiga gräsmatta.
Den andra faktorn som vände matchen till tyskarnas fördel var mindre chansartad. Den tyska tränaren Josef Herberger hade, i det som endast kan kallas för ett taktiskt genidrag, lyckats undangömma lagets sanna styrkor under turneringens gång. I den första matchen mot Ungern hade han ställt upp med ett reservbetonat lag, många av lagets absolut bästa spelare hade redan från början sparats till en eventuell final, något som retrospektivt naturligtvis måste hyllas. ”The Mighty Magyar” gick alltså in i matchen med en grov underskattning för motståndet, något som möjligtvis reflekteras i det faktum att Puskás fick komma till spel.
Med lite tur och ett högst beräknat taktiskt drag lyckades Västtyskland överraska storfavoriterna Ungern i vad som senare blev känt som ”miraklet i Bern”.
Trots skadan lyckades Puskás öppna målskyttet i finalen redan i den sjätte matchminuten. Bara två minuter senare lyckades hans lagkamrat Zoltán Czibor utöka lagets ledning och laget tycktes gå mot ännu en storvinst. Tyskarna svarade däremot lika kvickt. I den tionde minuten reducerade Max Morlock och innan 20 minuter hade spelats kvitterade Helmut Rahn. Matchen fortsatte i explosiv takt med flertalet goda chanser för båda lagen. Däremot blev det inga fler mål under den första halvleken.
Till den andra halvleken kom det ungerska landslaget ut med en väldigt bestämd mentalitet och det tog inte lång tid innan de tog kontroll över matchen. Laget anföll furiöst men målen uteblev tack vare det västtyska försvaret som gjorde det fantastiskt bra. Med bara sex minuter kvar av matchen var det istället Västtyskland som tog ledningen för första gången i matchen, Helmut Rahn gjorde målet och vändningen var ett faktum.
Puskás hittade nätet med bara två minuter kvar att spela men tyvärr fick han inte fira länge då domaren hade blåst av för offside. Matchen slutade 3-2 till Västtyskland och det ungerska landslagets största mardröm hade nu blivit verklighet. Ett antiklimax som laget tyvärr aldrig fick resa sig från.
Det blev ett otroligt bittert avslut för 1950-talets absolut starkaste landslag samtidigt som detta blev en vändpunkt för tysk historia efter andra världskriget. Under senare år har dessvärre även akademiska rapporter tagits fram som starkt menar att det tyska landslaget hade dopats systematiskt och att laget lagom till finalen hade injekterats med olagliga preparat utan spelarnas medgivande. Under månaderna efter finalen blev många spelare sjuka med diagnoser som var typiska vid fall där samma injektionsnål hade använts för flera personer.
Mer konspiratoriska människor menar att de styrande organen inom fotbollsvärlden valde att ignorera bevisen då de hellre villa se Västtyskland på prispallen än det kommunistiska Ungern. Något större pådrag blev det tyvärr inte just där och då, ”The Mighty Magyars” makalösa segersvit hade fått sig ett abrupt slut. Laget var förkrossat.
I nästa, och sista del som släpps på fredag, kan ni läsa mer om hans avslutande period i karriären, revolutionerna och framgångarna med Real Madrid.
