Från lilla Ungern till stora Madrid: Berättelsen om Ferenc Puskás (3/3)
Många legendarer har burit den vita madrid-tröjan med stolthet och heder. Många har hjälpt till och förstärkt dess legendariska status inom fotbollsvärlden de senaste 60 åren. Men få spelare som representerat Real Madrid har haft mer intressanta livshistorier än den ikoniska Ferenc Puskás, mannen vars namn idag har blivit en naturlig del av fotbollens absoluta finrum. Men vem var Ferenc Puskás och hur blev han en av historiens bästa spelare kanske du frågar dig, häng med, det är en lång resa.
Del 1
Del 2
Hösten 1956 fick Ferenc Puskás karriär en vändning som få hade väntat sig. Han hade tillsammans med laget varit och spelat en bortamatch mot Athletic Bilbao i Europacupen när helvetet bröt loss och när livet helt plötsligt fick en oväntad vändning. Budapest Honvéd förlorade den första matchen och under resan hem möttes de av nyheterna att revolution hade brutit ut hemma i Ungern, revolten gjordes mot den kommunistiska staten som ansågs bli allt för mycket kontrollerade av Sovjetunionen och dess järnhand. Protesterna spred sig våldsamt över landet och inom kort hade regeringen kollapsat totalt, något som självklart satte Budapest Honvéd i en väldigt prekär sits då laget hade varit en del av försvarsmakten.
Spelarna höll möten där de bestämde sig för att inte återvända hem till Ungern, de anordnade istället så att spelarnas familjer kunde lämna landet samtidigt som ”hemmamatchen” mot Bilbao spelades på Heysel-arenan i Belgien. Budapest Honvéd förlorade dubbelmötet och blev med det utslagna ur Europacupen som plötsligt inte alls kändes lika viktigt.
Med ingen liga att längre tävla i och utslagna ur den enda turneringen de var delaktiga i hade laget med det inga matcher kvar att spela. De bestämde sig därför för att gå på en världsturné med ändamålet att samla ihop pengar. Laget besökte bland annat Italien, Spanien och Brasilien. Både ungerska fotbollsförbundet och UEFA motsatte sig tanken av en världsturné och när laget väl återvände till Europa bestraffades bland annat Puskás med ett två år långt spelförbud som troddes bli slutet på hans karriär då han hade hunnit fylla 30 vid det här laget. Många spelare från lagets guldålder hade redan splittrats, vissa återvände hem till Ungern medan andra försökte hitta nya klubbar ute i Europa.
Innan förbudet hade Puskás varit hett eftertraktad av många storklubbar under samtiden. Både Milan och Juventus sägs ha varit på jakt efter ”majorens” namnteckning. Förbudet hade däremot förvärrat situationen för Puskás som nu istället försökte hitta en klubb att spela för när han väl hade avtjänat sitt straff.
Mot slutet av de två åren hade även intresset till stor svalnat av. Klubbarna ifrågasatte Puskás fysiska tillstånd då han hade gått upp i vikt samtidigt som hans ålder var långt ifrån optimal, när Manchester United väl uttryckte sitt intresse skulle det visa sig att FAs regelverk inte godkände värvningen med hänvisning till att Puskás inte kunde engelska.
Den galopperande majoren visade däremot att han inte tänkte låta detta sätta stopp för honom. I något som endast kännetecknar hans otroliga mentalitet spenderade han de närmsta månaderna med tuff fysisk träning där han gick ner hela 18 kilo och han belönades med ett häftigt kontrakt hos de regerande Europamästarna, Real Madrid, år 1958.
Tanken var på förhand att han skulle bilda ett komplement till den extremt löpvillige och och mångsidige Alfredo Di Stefano. Med tiden blev detta ett väldigt lyckosamt samarbete som banade vägen för många framgångar under deras karriärer.
Höjdpunkten för Puskas karriär på klubblagsnivå blev Europacupfinalen 1960 där han återigen visade prov på vilken notorisk målskytt han var med sina fyra mål mot Eintracht Frankfurt, samtidigt lyckades hans lagkompis Alfredo Di Stefano göra tre mål. I finalen två år senare gjorde han samtliga mål för Real Madrid i 3-5 förlusten mot Benfica. Sammanlagt vann han tre titlar ute i Europa med Real Madrid.
Han spelade 261 matcher under sina åtta år med Real Madrid och under denna period gjorde han 236 mål vilket resulterade i ett snitt som än idag står kvar som väldigt imponerande. 1962 blev han även spansk medborgare vilket öppnade dörren för landslaget som samma år spelade VM. Där spelade Puskas i samtliga fyra matcher men Spanien lyckades tyvärr inte ta sig vidare ur gruppen med bara en vinst.
Det är även lite udda att jämföra hans spelstil med moderna spelare då det nog var Puskás som delvis gav upphov till deras stil, men jag skulle personligen hävda att han nog var en kombination mellan Zinedine Zidane och vår käre brasilianare Ronaldo. Ronaldos blick för mål och hans sätt att alltid hitta de små marginalerna som behövdes för att hitta nätet kombinerat med Zidanes öga för spelet, hans passningar och hans briljanta teknik. Även om Puskás nog aldrig kunde klassas som en snabb spelare stod han mot tidens tecken rätt bra tack vare sin spelförståelse och underbara bollbehandling. Detta förlängde hans karriär med flera år.
Hans lagkamrat från tiden i Real Madrid, Raymond Kopa, sammanfattade det väl med följande citat: ”Puskás skrämde livet ur målvakter från 30 till 35 meter avståndet. Han hade inte bara ett kraftfullt skott utan även precision. Jag tyckte han var ett geni”.
År 1966 lade den galopperande majoren skorna på hyllan, en handling som även mer eller mindre blev det officiella slutet på Real Madrids absolut största guldsålder. Frågan är om inte Puskás, i en tid fylld med ikoner och legender, ändå kanske blev störst bland giganter.
År 1993 fick han tillåtelse av regeringen i Ungern att återvända till landet och han tog som resultat av detta jobbet som förbundskapten under en kortare period. Népstadion i Budapest döptes om till Puskás Ferenc Stadion i ära till legendaren. Men finast av kanske allt döptes FIFAs pris till årets vackraste mål om till FIFA Puskás Award. Än idag brukar han även toppa listorna över spelare som aldrig vann Balon d´Or-priset.
Det sägs att en människas bortgång visar hur många människor den individen har påverkat och berört. Ferenc Puskás sågs, trots många års frånvaro, som en nationalhjälte när han dog år 2006. Hela landet försattes i sorg och flera miljoner tog till gatorna när hans kista förflyttades från Puskás Ferenc Stadion till ”Hjältarnas Torg” i Budapest. Han begravdes den nionde december år 2006 till tonerna av en militär salut. I Ungern pratas det än idag om att föra vidare "Puskás-mentaliteten", att påminna varje generation som följer om den mentaliteten som fick hela världen att darra av rädsa och buga av respekt.
Alfredo Di Stéfano sa följande om sin kompanjon från tiden i Real Madrid, ”Han var en supertalang. Jag har förlorat en vän och en kvalitétsspelare. Det var sån Puskás var som människa och som fotbollsspelare. Han var en av de största spelarna genom tiderna men livet, min vän, när du minst väntar dig kommer till sitt slut”.
Hans eftermäle i Europa blev gigantiskt. Förutom att ha gett oss urmallen till vad man förväntar sig av en nia i Real Madrid blev han startskottet för den vackra kulturen i klubben med finlirare och en publik som värdesätter skönheten i sporten. Puskás var inte bara en extremt högklassig spelare, han var även en spelare som gjorde allting på plan med graciösa och perfekta rörelser, han fick fotbollen att se ut som en dans, lika graciös och precis som tangon när den utövas av världsmästare. Han påminde oss om att fotboll inte alls är en sport där 22 spelare jagar bollen, fotbollen är lika mycket konst som en orkestersymfoni med all sin ståtliga storhet och undangömda magi, han visade oss konstnärens sätt att spela fotboll.
Jag tänker däremot inte lämna er med mitt super-smöriga avslut. Istället vill jag avsluta artikelserien om denna spelare med en anekdot från en annan legendar, nämligen George Best. ”Jag tränade tillsammans med [Bobby] Charlton, [Dennis] Law och Puskás ett träningsläger i Australien. Ynglingarna vi tränade respekterade inte honom och de brukade reta honom för hans vikt och ålder. Vi lät killarna utmana en tränare i att försöka träffa ribban tio gånger på raken, de valde självklart den gamle tjocka tränaren. Law frågade ungarna hur många de trodde att den gamle tjocka skulle klara av. De flesta sa färre än fem. Jag [Best] sa tio. Den gamle tjocka tränaren klev fram och träffade ribban nio gånger på raken. Inför tionde skottet lobbade han upp bollen, slog upp den med vardera axel och med huvudet, klackade bollen över sig och drog sedan en kanon på volley som träffade ribban. Alla stod där tysta tills en av ungarna frågade mig vem den gamle tjocka tränaren var. Jag svarade: för dig, är han mister Puskás. De respekterade honom efter den dagen.”