Gästkrönika: "Real Madrids frälsare heter Camavinga"
Den nya säsongen är i gång och det var längesen vi Madridistas varit såhär exalterade över truppen och laget vi har till förfogande. Vi vann dubbeln förra säsongen och nu kryddar vi laget med en av världens bästa spelare: Mbappe! Kylian Mbappe! Det är inte klokt! Samtidigt har ligastarten oroat mig.
Och då menar jag inte på grund av poängen vi tappat, eller för att våra bästa spelare offensivt: Vinicius, Bellingham, Mbappe inte gjort fler poäng, eller hur vi ska få till en god spelkemi med tre vänsteryttrar i samma elva, eller för att den skärpan inte är optimal ännu. Säsongen är ändå lång och liknande utmaningar har vi rett ut tidigare i Real Madrid.
Det jag menar oroar, är själva spelet med bollen. Det finns en stor och uppenbar lucka som Toni Kroos lämnat mitt i vårt lag. Vi som tidigare varit så bra på att utnyttja dominansen av bollinnehavet, styra tempot i matcher, flytta spelet från ena kanten till den andra, skapa målchanser med passningsspelet som nyckel. Inget av det har visat sig i ligaspelet. Och nu med facit i hand, är det inte så konstigt. Kroos har aldrig varit den starkast lysande stjärnan i laget men ack så viktig, framförallt när motståndarna backar hem och vi behöver ett kreativt passningsspel för att luckra upp muren av spelare i straffområdet. Han har varit den på mittfältet som fått spelet att flyta och gjort att andra spelare kunnat skina. Istället för honom har vi fått in den vindsnabba världsstjärnan Mbappe. Men hur mycket nytta har vi av snabba och dribblingsskickliga spelare när ytorna kvävs? Jag hoppas att historian inte upprepar sig, men jag kan inte undgå faktumet att detta påminner om säsongen 03/04 när den hårt arbetande Makelele lämnar och världsstjärnan Beckham värvas. Zinedine Zidane sade då: ”Varför lägga ytterligare ett lager av guldfärg på Bentleyn när du förlorar hela motorn?” Det året kom vi 4: a i ligan och åkte ur Champions League i kvartsfinal mot Monaco.
Under säsongsinledningen har vi spelat med Valverde och Tchouameni på mittfältet. Två fysiska spelare jag uppskattar enormt mycket och som har varit instrumentella i dubbeln föregående år. Däremot när de tvingas agera spelfördelare, i brist på annat, så ser laget bedrövligt ut. Senast jag såg liknande tendenser i spelet var säsongen 06/07 med Fabio Capello som tränare. När vi spelade med Emerson och Mahamadou Diarra som defensivt sittande mittfältare. Två väldigt bra fotbollsspelare som skördat stor framgång men som har alldeles för lika egenskaper och funktioner i ett lag. De är fysiskt starka, bra i närkamper och grymma på att stänga ytor. Men dem saknar ett högklassigt passningsspel. Det året vann vi ligan med nöd och näppe, åkte ur Champions League i 16-delen och Capello fick sparken på grund av att vi inte spelade attraktiv fotboll.
Sedan dess har vi haft Sneijder med Guti, Xabi Alonso, Modric och Kroos som styrt spelet från mittfältet. Den fantastiska Modric är visserligen fortfarande kvar i laget men åldern har tagit ut sin rätt och han får numera som nästan 39:åring, tyvärr av fysiska skäl förpassas till en biroll.
Det vi istället har i truppen och som vi är tvungna att förlita oss på är enligt min mening Eduardo Camavinga. Camavinga är en modern mittfältare som både har fysiska egenskaper som en bollvinnande mittfältare men som också har det vi saknar i elvan; ett högklassigt passningsspel från central mittfältsposition. Visst, hans beslutsfattning kan behöva utvecklas men han är bara 21 år gammal och det kommer att bli bättre med tiden. Han kan såklart inte ersätta Kroos rakt av men till viss del, och till viss del erbjuda atletiska och defensiva egenskaper som kan bli mycket spännande!
Så nu när säsongen är igång, så bör vi Madridistas främst vara exalterade över att se Camavinga komma tillbaka till spel efter sin skada. För det är bara han som kan stilla oron och rädda vår säsong.
