Inför El Clásico: Bale i synnerhet och mittfältet i allmänhet
Bale har hamnat på efterkälken, medan de resterande nyförvärven visat upp sina goda sidor. Det är ingen brist på konkurrens i mittfältet. Hans plats i startelvan är osäker, och det kommer att krävas en utmärkt insats för att ändra på det.
I en tid där det mesta redan sagts och de flesta redan vet, är det tämligen svårt att skriva något förbluffande intressant kring El Clásico. De senare årens möten och debatterna omkring dessa har varit av sådan karaktär att de på något sätt etsat sig fast i minnet, så att man nästan reflexmässigt erinrar sig minsta lilla obetydliga detalj; det är bara att välja ur registret och så spelas det upp. För oberörda parter låter det möjligtvis banalt, men aficionados finner sig nog instämma.
Det innebär givetvis inte att det saknas stoff. Det som emellertid är intressant idag – till skillnad från de gångna säsongerna, då fokus i hög grad låg på att föreviga diverse uttalanden, domarmisstag och filmningar – är det sportsliga. Båda lagen har inför säsongen nya tränare, som mer eller mindre bringat nymodigheter till spelet, för att inte tala om två av sommarens prestigevärvningar, vilka båda har fått fokus, men eventuellt för annat än vad som avsetts. Just detta, ur Real Madrids perspektiv, kommer att diskuteras här. Gareth Bale:s situation i laget, hur goda chanser han har till spel och hur det kopplat till detta ser ut i mittfältet.
Bale, Florentino Pérez värvning med stort ”v”, av britterna sedd som den dyraste värvningen någonsin, kom från ett Tottenham som han i stora delar av säsongen bar på sina axlar. Förvisso lyckades Tottenham inte kvalificera sig till Champions League, men uppvisningarna Bale stod för – mot topplagen också – var magnifika. Och de höll inte på endast förra säsongen, utan ett par säsonger dessförinnan, men nådde sin kulmen i fjol. När han slutligen presenterades för Real Madrid, om än lite skuggad av vulkanutbrottet i form av Özils försäljning, var många – kanske de allra flesta – trots allt nöjda. Vi började bli övertygade – rationalisera, om man så vill – om att ”el galés” kunde komma att explodera fullständigt och, tillsammans med redan befintliga och andra nyinkomna spelare, fylla igen den lucka som alltid saknats i anfallet, den där sista touchen som gör att man kan stångas mot såväl höga som låga, täta som breda, avvaktande som aggressiva försvar. En till dimension helt enkelt.
Idag vet vi att Bale kan komma att explodera fullständigt och, tillsammans med befintliga spelare, tillföra den ultimata dimensionen till anfallet. Vi vet alltså lika lite som då.
Två mindre skador, varav en som påståddes ha kunnat undvikas (dementerat av klubben själv), har försvårat läget för Bale. Allt eftersom har också de andra nyförvärven lyckats etablera sig i ökande grad. Bortsett från debutmatchen, där han också gjorde mål, har vi inte fått se något konkret av spelaren. Han har ännu inte spelat en hel match, samtidigt som säsongen på riktigt har börjat ta skepnad, laget blivit mer samspelt och avgörande skeden är komna. I somras var det uppenbart att Bale skulle ersätta någon i startelvan, rampljuset då blottandes Di María; idag petar argentinaren honom, och inte bara för det eviga springandet. Di María har vuxit under Ancelotti och presterar för tillfället fin fotboll; man kan se det så och man kan givetvis se det som att han har mer utrymme att skina nu när Özil inte längre finns kvar. En intressant aspekt där är i alla fall det faktum att ”nudeln” har visat ett ökande fint samarbete med Khedira, som har fått en friare roll, en mer bollspelande roll denna säsong. Isco började bra, har dalat lite på sistone, skulle kunna kliva åt sidan för Bale – som spelade centralt i Tottenham – men är inte samma spelartyp och har kvalitéer som i vissa fall kan göra honom mer önskvärd än walesaren (förmågan att behålla bollinnehavet). Parallellt har dessutom Illarramendi visat sina framfötter, vilket gör Modrics plats i startelvan som pivote mindre säker, vilket i sin tur innebär att han med större sannolikhet är Iscos eventuella ersättare längre upp på plan och inte Bale.
Kanske kan dock Bale visa sig vara kritisk mot just Barcelona.
Mot Barcelona har vi de tre senaste säsongerna fått se ett sittande Real Madrid, som successivt malt ner katalanerna genom att stå perfektionistiskt rätt i sina positioner, ställa om blixtsnabbt och utnyttja fasta situationer. Real Madrid har idag emellertid slutat spela på kontringar, visar inte upp samma typ av försvarsspel (som vi tidigare behandlat här på sidan), och det är faktiskt osäkert hur man tar sig an ärkerivalen på lördag. Ancelotti mötte Barcelona för bara ett halvår sedan, då med PSG, och han bör nog ha en god uppfattning om hur man ska angripa dem (man lyckades i synnerhet på Camp Nou störa katalanerna betänkligt). Ska man sedan se det realistiskt, har Real Madrid inte några överdrivet goda chanser att med bollinnehav spela ut självaste Barcelona på hemmaplan; blaugranas presspel är mer inövat och finslipat, deras rörelse utan boll är bättre anpassat, och om Real Madrid inte tänker mer vertikalt och inte försöker utnyttja sin förmåga att slå till på omställningar – för kapaciteten den finns alltjämt – går man förmodligen i en fälla. Det behövs en balans här: man kan åtminstone önska sig att marängerna för första gången sedan 2008 (El Pasillo) ska försöka att mätas med Barcelona i den ”spelande aspekten”, alltså visa upp en mer konventionellt attraktiv fotboll, men samtidigt får man inte luras att anfalla med för många spelare, utan faktiskt förlita sig på att man har offensiva krafter som är otroligt giftiga med ytor att springa på. Och det är där Bale möjligtvis kommer in i bilden som potentiellt kritisk.
Vi minns att Mourinho ofta, speciellt inledningsvis under sin sejour, ställde upp med tre centrala mittfältare mot Barcelona, för att täppa igen ytorna och kunna suga upp mer tryck. Det funkade någon gång, exempelvis i cupfinalen 2011, men andra gånger blev det nästan pinsamt mycket spel mot ett mål, eller som det kanske bör heta, passningar inom ett lag – lyckades man inte utnyttja de relativt sällsynta kontringsmöjligheterna som uppstod då, var det kört. På senare tid spelade man dock uteslutet med sin standardformation, alltså med doble pivote och en tia, då i form av Alonso, Khedira och Özil. Det var bättre såväl estetiskt som resultatmässigt, utan att dessa nödvändigtvis har en koppling. I Real Madrid efterfrågas emellertid både och.
Frågan är då om Ancelotti formar, så när som på detaljer (målvakten; backlinjen), samma elva som mot Juventus eller om han vågar alternativt finner anledning att ändra på det. I onsdags startade Illarramendi och Khedira som doble pivote och Modric som tänkt ”tia”, men vi såg i själva verket mer ett flytande tremannamittfält, vars samarbete emellanåt gav mer att önska. Modric är varken utpräglad defensivt eller äger egenskaper som krävs för att vara en playmaker av Özils slag (detta är ingen förolämpning direkt). När han spelar bredvid Illarramendi händer det att de gör samma saker, täcker samma ytor och ibland ”kivas” om vem som ska hämta boll och starta upp anfallen.
Som det nu verkar, har därför Bale två möjligheter till att starta mot Barcelona. Antingen gör Ancelotti som så att han låter Illarra och Modric starta tillsammans igen eller så väljer han en av dem (i det fallet går, efter överväganden, Modric före) och placerar någon framför. Där kan han välja Isco och han välja Bale. Det första alternativet är det säkra kortet eftersom det är beprövat, och är Isco på hugget kan han visa sig vara vital. Väljer han Bale har han åtminstone i teorin en offensiv som är mer lämpad till omställningar, och det tål att tänkas igenom noga, för det kan visa sig vara ödesmättat. Sedan kan Ancelotti göra en fräckis och låta Di María börja på bänken, för att kunna använda honom som en supersub i andra halvlek, varpå Bale startar ute till höger, vilket lämnar det centrala mittfältet lika öppet som tidigare. Ska man väga för och emot, om och men, this and that, så verkar det andra scenariot – om vi ser det ur Bales ögon – aningen mer hoppfullt.
Situationen är hur man än vrider och vänder på det komplicerad för Gareth Bale. Å ena sidan är det oförsvarbart att bara slunga in honom i startelvan, utan att han visat upp vad han går för i den marängvita tröjan, å andra sidan behöver han få speltid och framförallt känna att han bidrar med något verkligt, för att överhuvudtaget undvika ett för honom personligen fiasko till höst. Det kommer antagligen att krävas en insats av hög kvalitet, inom en snar framtid, för att inte för mycket tid ska gå förlorad på intetsägande inhopp. Mot vem skulle det passa bättre än mot Barcelona på Camp Nou?
