Inför El Clásico: Klassiker vi minns
Rivaliteten mellan Barcelona och Real Madrid har på de senaste fem åren intensifierats ytteliggare på grund av att lagen ställts mot varandra betydligt oftare än under tidigare år. När domare Undiano Mallenco imorgon klockan 18.00 blåser igång matchen på Camp Nou förkunnar han lagens 20:onde möte med varandra sedan sommaren 2008. Av dessa 20 bataljer har undertecknad valt ut tre som vi madridistas minns lite extra. Både på gott och ont.
Real Madrid-Barcelona 2-6
La Liga, 2/9 2009
Real Madrid hade efter en katastrofal höst ersatt Berndt Schuster med Sevilla-profilen Juande Ramos som succesivt kommit närmare och närmare suveräna Barcelona i ligatoppen. Inför matchen lagen emellan hade marängerna chansen att gå ikapp sina katalanska antagonister och nog andades det optimism i Madrid.
Det var också hemmalaget som inledde bäst och 1-0 nickade den då långhårige Gonzalo Higuaín in efter ett underbart inlägg från Sergio Ramos. Men där var det slut på det roliga. Thierry Henry kvitterade i princip omgående och bara minuter efter det skallade kaptenen Carles Puyol in 2-1 till bortalaget efter en frispark från Xavi. Innan första halvlek var över hade även Lionel Messi hamnat i målprotokollet och Barcelona var helt överlägsna sina motståndare.
Sergio Ramos reducerade i inledningen av andra halvlek, men det dröjde inte länge innan Henry gjorde sitt andra mål för dagen och stängde matchen definitivt. Ett förnedrat Real Madrid kunde sedan bara se på när Messi lekte in 5-2 innan Gerard Pique sedan fastställde slutresultatet.
Real Madrid-Barcelona 1-0
Copa del Rey, 20/4 2011
Efter nio månader i Spanien var José Mourinho vid den tidpunkten långt ifrån att nå sitt eget och klubbens mål; att bryta Barcelonas dominans. Med en 5-0 förlust från säsongens första El Clásico i bagaget, plus ett antal poäng upp till förstaplatsen i ligan, kom man till cupfinalen på Mestalla med ett rejält psykologiskt undertag.
Cupfinalen var den andra matchen av fyra mellan lagen inom loppet av knapp en månad, vilket resulterade i en fysisk tillställning med mycket heta känslor. Detta hade José Mourinho förutsett och tog ut laget främst efter styrka och aggressivitet. Att flytta upp Pepe från backlinjen till mittfältet är bara ett exempel på hur den portugisiske tränaren resonerade inför matchen.
Matchen över 90 minuter var jämn och innehöll målchanser för bägge lagen med bl.a. en ramträff vardera från Pedro respektive Pepe. Barcelona hade även en boll i mål, som dock blev korrekt bortdömt för offside. Förlängning väntade, av vilken vi fick se tretton minuter innan vi fick flyga ur sofforna i ren eufori. I en annars avslagen period av matchen lyckades Angel Di Maria väggspela sig förbi Daniel Alves på sin vänsterkant med hjälp av Marcelo, argentinaren fick utrymme för ett inlägg- och vilket inlägg sen. Bollen seglar över både Pique och Puyol innan den når pannan på en högt flygande Cristiano Ronaldo som nickar in 1-0 till de tillresta Madrid-supportrarnas stora glädje.
Segern bröt inte Barcelonas dominans på långa vägar, men den la en grund som säkerligen spelade en stor roll i framtiden: Vi kan slå dem!
Barcelona-Real Madrid 1-2
21/4 2012, La Liga
Trots en nära perfekt säsong i ligaspelet fram till detta möte var det en sak som José Mourinhos Real Madrid saknade; en seger mot Barcelona. Cuptriumfen året innan i all ära, men en seger i den här matchen skulle i princip säkra förstaplatsen i ligan och dessutom innebära marängernas första vinst mot Barcelona på hela fyra år i La Liga.
Den enda rejäla överraskningen i Mourinhos elva var att Fabio Coentrao fick fortsatt förtroende som vänsterback efter en svag insats mot Bayern Munchen bara några dagar tidigare. I efterhand skulle det visa sig att vara ett genidrag.
Solen sken över Camp Nou i inledningen av matchen, något som Real Madrid och framför allt Sami Khedira verkade njuta av. Den tyske landslagsmannen definierade uttrycket ”kötta” när han tryckte in bollen under en tilltrasslad situation i Barcelonas straffområde efter en hörna. Madrid behöll 1-0-ledningen till halvtidsvilan- och det med mersmak. Karim Benzema hade hunnit missa i princip öppet mål och generellt kändes det som att Mourinho hade fått matchen precis dit han ville ha den då katalanerna hade fruktansvärt svårt att skapa målchanser mot ett kompakt Madrid.
I tid till andra halvlek hade regnet börjat falla och redan då var undertecknad oroad. Barcelona kom ut som ett nytt lag och började nu sätta det spelet som de erövrat världen med. Xavis passningar blev vassare, Iniestas fötter snabbare och Lionel Messis vänsterfot farligare. Hade det inte varit för San Iker i målet hade katalanerna varit ifatt och förbi innan matchklockan hunnit förbi spelminut 60. Till slut kom också kvitteringen och det var Alexis Sanchez som bara minuten efter sitt inhopp stötte in 1-1 från nära håll.
Nu väntade vi bara på ett nytt baklängesmål, men en viss trollkarl från Oz ville annat. Mesut Özil plockade fram sitt trollspö och serverade en genomgående perfekt djupledsboll rakt i gapet på en springande Cristiano Ronaldo som av bara farten rundade Váldes och rullade in segermålet. Vinsten gjorde avståndet ner till Barcelona ointagligt för katalanerna och José Mourinho fick fira sin första, och enda, ligaseger i Spanien.
