La Semana Madrileña – Jornada 25: Hola Champions, Adiós La Liga
Från succé till fiasko. Ett stort steg fram i Champions League, ett bottennapp i ligan. Bitterljuva känslor i den gångan veckan i Madrid.
Sedan januari har veckorna i Madrid varit något lugnare jämfört med tidigare. Med Copa del Rey bortom räckhåll har det varit längre pauser än man blivit van vid i dessa tider, samtidigt som Zidanes ankomst bringat en slags harmoni som inte (ännu) tillåtit de spanska medierna eller någon skara supportrar att bedriva häxjakt. Egentligen har den senaste månaden eller mer varit en väntan på att den vackraste av turneringarna – Champions League – skulle gå av stapeln.
Så kom till slut dagen förra veckan då Roma väntade in de mesta mästarna från den spanska huvudstaden. Lagen hade inte mötts i tävlingssammanhang sedan 2008, då italienarna vann två av två möten, även de i åttendelsfinal. Åtta år senare, men fortfarande en del bekanta ansikten kvar i båda lag. Visserligen var Ramos den enda i Madrid som startade såväl första matchen i Rom den 19:e februari 2008 som denna, den 17:e februari 2016 – men däremot fanns på Romas bänk De Rossi och Totti, två grabbar som startade för åtta år sedan och som hoppade in i onsdags. Även Pepe, skadad för tillfället, spelade från start i Madrid returmötet 2008, medan Marcelo som startade förra veckan, inte var uttagen till truppen för åtta år sedan. Tränare för Roma? Luciano Spalleti. Båda gånger. Slutligen – Zidane, som så tidigt som på 90-talet spelade emot Totti i Serie A och senast mötte denne på plan den där VM-finalen i Berlin 2006 – nu på Real Madrids tränarbänk. Mångdimensionellt. Invecklat. Upphetsande.
Favoriter, det var Real Madrid, och det skulle visa sig vara ett rättfärdigat favoritskap. Man vann till slut med blytunga 2-0. Det är extremt få lag som lyckats avancera trots förlust på hemmaplan, vilket innebär att Real Madrid är så gott som klara för nästa omgång. Det är i varje fall inte många som föreställer sig att Roma kommer att vända på resultat inför 80.000 åskådare på erkänt svårspelade Santiago Bernabéu.
Det var mål från Ronaldo och Jesé i andra halvlek som avgjorde det hela. Real Madrid hade bollinnehavet, fler skott på mål och allt det som kan tänkas förknippas med speldominans. Men i själva verket speglade inte resultatet matchbilden helt korrekt. Förutom att Carvajal så när kunde ha ådragit sig en straff – och enligt de flesta var det straff – vid ett skede strax innan det andra målet, var Roma i många situationer mycket besvärliga för Real Madrid. Deras kollektiva press överträffade ofta, speciellt i första halvlek, Real Madrids sådana, och trots att italienarna spelade med en relativt hög backlinje, kunde marängerna inte penetrera det kompakta mittfältet, utan rullade boll i sidled utan att skapa alltför mycket framåt. Roma sedan var mycket snabba i omställningarna, och med mer skärpa och eventuellt bättre beslutstagande, skulle de måhända ha tagit ledningen. Om det inte vore för att Ramos och Varane var på spelhumör kunde historian varit annorlunda. Vinsten skulle inte nödvändigtvis ha varit lika klockren. Det var någon som menade att Roma avslöjade Real Madrids svagheter – och det ligger något i det. Kollektivt defensivt finns det mycket att förbättra för los blancos. Frågan är om man kan överleva denna turnering med en stark offensiv.
Efter matchen hade båda tränare ett par ord att säga.
Zidane: “Vi är glada med insatsen och resultatet. Vi visste att det skulle bli en tuff match, men vi kämpade ända till slutet och fick ett bra resultat med oss. I första halvlek pressade de oss bra, men det är bara väntat i Champions League-sammanhang [...] Vi spelade mycket bättre än vi gjort i andra bortamatcher. ”
Spalletti: “Vi är glada att fansen applåderade oss ut. Vi är nöjda med vårt utförande men inte med resultatet – en match som denna kunde ha givit oss ett härligt flyt inför framtiden. Det känns extra tungt med tanke på att vi kanske hade fler chanser än dem.”
* * *
Från succé till fiasko, på några dagar. I söndags skulle Real Madrid undvika att tappa ännu mer mark åt Barcelona, som hade promenerat hem ännu en vinst mot storspelande Las Palmas en dag tidigare. Så blev inte fallet, utan man stod för ännu en håglös insats på bortaplan, där Málaga som stod för motståndet, stundtals helt enkelt var det bättre laget på plan.
Real Madrid saknade gentemot matchen i Rom såväl Benzema och Varane, och sedan tidigare även Bale och Pepe. Zidane fick starta med Nacho, Kovacic och Jesé – James började på bänken. Två tunga avbräck förvisso, men visst ska man klara av Málaga trots det? Icke sa nicke. Ett offsidemål och väldigt få klara målchanser, det räcker inte till tre poäng. Om Roma avslöjade Real Madrids svagheter (vilket de inte gjorde; de var redan avslöjade – men för sakens skull, låt oss säga det), utnyttjade Málaga dem. Det som hindrade målen från att rinna iväg var Málagas ofattbart svaga ageranden framför mål, i kombination med Navas reflexer, i synnerhet i första halvlek.
Hög och välsynkad press var nyckeln för att sätta Real Madrid i gungning, som med en defensivt fuskande Kroos, en något slö Nacho och ofta stillastående och slöa medspelare hade kniven mot strupen flera gånger om. När domaren, denna gången korrekt, blåste straff för Real Madrid kändes det i ärlighetens namn som ett rån, då sekvensen kom endast en minut efter det felaktigt godkända ledningsmålet. Det var en slags rättvisa som slog in när Ronaldo sedan missade straffen, varpå Málaga, som dittills varit det flitigaste laget, fick sig en chans att i alla fall komma tillbaka in i matchen, och det gjorde de till slut.
Efter Málagas kvittering i andra halvlek kunde inte Real Madrid lyfta sig tillräckligt mentalt för att sätta spiken i kistan, utan fick åka tillbaka hem med en pinne och en principiellt förlorad ligatitel. Ja, inför helgen fanns det en del optimism gällande titelracet. Sju poäng är inte omöjlgt, sades det. 2007 lyckades Real Madrid under Capello ta igen ett språng på sex poäng och vann till slut guldet med fördel på inbördes målskillnad mot Barcelona. En säsong som ingen glömmer. Däremot har inget lag i spanska ligans historia lyckats vända ett underläge på nio poäng med endast 13 omgångar kvar – och det är ju egentligen absolut ingenting som tyder på att den trenden kommer brytas denna vår. Barcelona går som tåget och verkar ha konstant medvind.
* * *
Med hela tre månader kvar av säsongen har Real Madrid gått miste om två av de tre titlar man på förhand ska slåss om. Endast två upplagor av Madrid har varit sämre, poängmässigt: Mourinhos lag 2012/2013 och Luxemburgos lag 2004/2005, båda gånger i ledande Barcelonas skugga. Bittert, är ordet. Samtidigt vet vi att det vi får uppleva nu inte är en tillfällighet, utan något som byggts upp sedan sommaren, minst sagt.
Hur man ska klara av att titta på resterande ligamatcher, det är en fråga många madridistas ställer sig. Det är trots allt ett par prestigematcher kvar: Madridderby nästa helg och El Clásico i april. Vågar man titta? Kommer Zidanes mannar att spela utan motivaton eller står man upp för att försvara sin heder? Låt oss hoppas på det senare. För om det är någon som skiljer denna upplaga från Mourinhos eller Luxemburgos, är det att det finns material och hopp för framtiden. Vi måste upp med hakorna.
Efter poängtappet var det samstämmigt bland Real Madrids ansikten. Det svävar en tom optimism, en fasad, lika nödvändig som onödig.
Zidane: “Det finns fortfarande många poäng att spela för. De framför oss kan också tappa poäng, även om jag inte tänker på de framför oss. Jag tänker på oss själva och att vi kommer att förtsätta oavsett vad som händer.”
“Jag tycker inte att vi spelade dåligt. Vi hade svårigheter, framförallt med andra-bollarna. De dominerade i många avseenden, men vi spelade inte dåligt. Vi hade våra möjligheter.”
Butragueño: “Det var en jämn match. De pressade oss mycket bra, och det var svårt för oss att spela förbi förstapressen. När vi väl lyckades kom vi till bra lägen [...] Det är ett resultat vi inte hade räknat med.”
“Läget är sämre nu än vad det var inför matchen. Men ännu finns det många poäng att spela om, och vi kommer inte att ge upp. Inget är omöjligt. Vi kommer att fortsätta tills det är över.”
Kameni, hemmalagets målvakt som räddade den potentiellt matchavgörande straffen och var dominant i luftrummet, svarade ja, på frågan om huruvida Málaga förtjänade mer:
“Ja, helt ärligt, utan att missakta någon. Vi hade klara målchanser för att ta ledningen i matchen. 0-1, matchen får en vändning, men vi klarade av att komma tillbaka och fortsatte att skapa chanser i andra halvlek.”
* * *
Innan vi knyter ihop säcken...
Fotbollslaget är som bekant diskvalificerat från Copa del Rey. För Real Madrids basketlag är det däremot andra tongångar, då man för 26:e gången lyckades vinna cupen i söndags, detta mot Herbalife Gran Canaria, med 85-81. Det innebar också den tredje raka cuptiteln, vilket är ett rekord.
Enhorabuena!
* * *
Hala Madrid!