La Semana Madrileña: Jornada 35
Tre omgångar kvar i ligan, minst två CL-möten mot Manchester City som väntar, ändå står man och balanserar mellan framgång och misslyckande.
Det slog mig egentligen först den här helgen hur säsongslutet har smugit fram utan någon större förvarning. Mellan vändningen mot Wolfsburg och återupplivandet av ligan har det mesta bara flygt förbi i hög fart innan man ens har hunnit reflektera någon extra gång. Snart är man alltså där.
Fem matcher ska spelas för Real Madrid, fem matcher som kan innebära skillnaden mellan succé och fiasko. Efter vändningen mot Rayo i helgen väntar nu Real Sociedad, Valencia och Deportivo i de sista omgångarna. Atletico har Rayo, Levante och Celta Vigo kvar medan Barca har Betis, Espanyol och Granada kvar.
Läget är ingenting annat än bisarrt, att det över 38 omgångar ändå slutar med en sprint till mållinjen där enstaka centimeter skiljer konkurrenterna åt. Det intressanta mellan lagen är även att de alla finner sig i situationen av olika anledningar. Barca prickade formen rätt under hösten men som så många gånger förr har vi fått det bevisat för oss att våren kanske är viktigare och desto svårare att få rätt. Atletico kämpade egentligen med svajig form mest under hösten men har lyckats resa sig aningen heroiskt nu under våren. För Real Madrid beror situationen mycket på att lagets arrogans stundtals har kostat mycket. I en liga där 35 omgångar av fotboll knappt kan skilja lagen åt blir de små tappen väldigt kostsamma.
Börjar man titta på lagets resultat över hela säsongen känns nämligen en potentiell förlust i ligan otroligt sur. Man öppnade ligan med att kryssa mot Sporting Gijon, sedan kryssade man även mot Malaga två gånger om, även Real Betis visade sig vara en tuff nöt att knäcka på bortaplan med 1-1 som resultat. I raden döljer sig även förluster mot Atletico, Barcelona, Sevilla och Villareal. Men hade man tagit fullpott mot de mindre lagen skulle dessa visa sig vara betydelselösa.
Att man måste besegra storlagen är lite av en myt, så länge laget lyckas hålla en relativt hög medelnivå som gör att man kan slå lagen från fjärde plats och neråt i tabellen så bör man vara hyfsat framgångsrik med utgångspunkten att man även plockar vissa poäng mot storlagen. Det blir därför även ännu mer pinsamt att Real Madrid inte leder ligan nu då man av topp tre nog ändå har bäst bredd i truppen.
Poängen jag lite försöker driva hem här är att Real Madrid i grund och botten svek sig själv när det kommer till de aspekterna som är inom lagets kontroll. Man kan alltid gå och hoppas på att de andra tappar poäng, men om det i slutändan är en marginell skillnad som innebär att ena laget går hem med trofén har det varit jämnare än man kanske har trott.
Nu kanske det blir lite väl statistik-drivet men jag vill också hinna med att slänga ut en till punkt som jag länge velat dra. Det är tämligen vanligt att Barca och Real Madrid med jämna mellanrum totalt kör över lag med astronomiska siffror och sedan får ta emot lyriska supporterskaror när helgen väl tagit slut, gång efter gång brukar jag och många andra poängtera just hur meningslösa dessa vinster egentligen kan vara. Hur deras syfte först och främst är att maskera lagets problem utan att för den delen erbjuda någon konkret lösning. Nu senast i helgen var det Barca som körde över Deportivo med 0-8, tidigare under säsongen vann till exempel Real Madrid mot Rayo med 10-2.
Det bästa från dessa matcher är att de ingjuter lite självförtroende, annars säger de otroligt lite om styrkan i laget och dess högsta kapacitet.
Det är tveklöst med stor bitterhet den här texten skrivs. Ligatabellen ljuger inte, andra eller tredje platsen ger mig personligen absolut ingen glädje, att man faller på målsnöret gör det hela bara ännu tuffare att smälta.
I en värld där klubben inte var dåligt skött vill jag tro att Real Madrid i dagsläget hade lett ligan.