La Semana Madrileña v.36
Real Madrid har i år till skillnad från förra året klarat sig bra från skador under landslagsuppehållet. Laget kommer med en imponerande 5-0-seger i bagaget och det är positiva tongångar när La Liga drar igång igen till helgen. Men problemen från förra säsongen kvarstår fortfarande – mittfältet är obalanserat och Toni Kroos är malplacerad.
Under sin första säsong i Real Madrid kom Toni Kroos inte upp på den nivån som vi vet att han besitter. Vid 25 års ålder har den oerhört begåvade tysken redan vunnit Champions League, VM och ett flertal enskilda utmärkelser på ungdomsnivå.
När Pep Guardiola anlände till Bayern München inför säsongen 2013/2014 utsåg filosofen Toni Kroos direkt till Bayerns "Xavi", genom att tilldela honom samma roll som det spanska passningsfenomenet hade i Peps framgångsrika Barcelona.
I Tysklands historiska VM-seger i Brasilien förra året, fanns det inte en enda central mittfältare som var bättre än honom. Toni Kroos slog flest och bäst passningar i turneringen, vilket hans seger i assistligan vittnar om. Den historiska nedmonteringen av Brasilien i Belo Horizonte för ett år sedan var iscensatt av Kroos, motorn och kreatören i den historiska segern.
I den matchen, spelade Kroos tillsammans Sami Khedira och Bastian Schwiensteiger som frigjorde honom från större defensiva uppgifter, vilket i sin tur tillät honom att nyttja sin offensiva förmåga. Kroos har en hjärna och blick som kan skära djupa sår i alla möjliga motståndarförsvar. Han slår sina precisa passningar med nästan samma enkelhet som Xavi och Andrea Pirlo, de bästa centrala mittfältarna i sin generation. Han och Luka Modric bildar den kedjan som ska länka samman Reals Madrids lagdelar. Men den bördan har blivit för stor för kedjan, framförallt för Kroos.
Kroos var under Carlo Ancelotti förra säsongen överansträngd och överspelad. Mer än 4500 minuter av fotboll i en position han är ovan vid. När han värvades var förväntningarna att han skulle spela i en mer avancerad roll på mittfältet, precis som i Bayern tidigare och i tyska landslaget. Men ankomsten av James Rodriguez och den oväntade och olägliga försäljningen av Xabi Alonso betydde att han skulle vara tvungen att fylla tomrummet i laget som defensiv mittfältare.
Under Pep fick Kroos erfarenhet som en djupt liggande playmaker, men att spela som en ensam defensiv mittfältare är en helt annan sak. Det kräver massivt av defensivt arbete och defensiv spelförståelse och har även ett tak för hur mycket man kan våga gå framåt i lagets anfallsspel. Visst, vissa lag kan komma undan utan att ha en tydlig defensiv mittfältare genom att ha dagens mer traditionella box-to-box-mittfältare. Men för att det ska fungera, måste man allt som oftast ha fler än två stycken centrala mittfältare för att täppa mitten och distribuera arbetsbelastningen. Precis det som Juventus lyckades så bra med förra säsongen med Arturo Vidal, Claudio Marchisio, Andrea Pirlo och Paul Pogba.
Under majoriteten av förra säsongen var arbetsbelastningen dåligt uppdelad i Real Madrid och Kroos offensiva kvaliteter led extremt mycket på grund av det. Asier Illarramendi var inte mogen nog för Real Madrid och var aldrig att lita på, Khedira var mer på rehab än på fotbollsplanen och Lucas Silva var för rå. Det gjorde att det bara fanns en mittfältare i truppen som kunde minska belastningen på Kroos – Luka Modric.
På grund av flera skador på kroaten var mittfältskedjan Modric-Kroos bara möjlig endast en handfull gånger. Det är ingen överraskning att när de spelade tillsammans och hade Isco och James brevid sig som hjälpte till med de defensiva uppgifterna, så såg Real Madrid ostoppbara ut och på väg att bli det första laget att försvara Champions League-titeln.
Real Madrids bästa prestation förra säsongen njöt jag av på plats och var det första El Clásico-mötet i oktober. Där Real Madrid spelade ut ett frustrerat Barcelona, som inte hade några svar på den höga pressen och direkta fotbollen från Real Madrids mittfält. Kroos var i den matchen överallt och lyckades slå 56 av 60 passningar till rätt adress. Endast Dani Alves var mer precis i sina passningar den kvällen, dock var de flesta passningarna väldigt korta till antingen Ivan Rakitic eller Sergio Busquets medan tyskens passningar var mer varierade. Där och då var Kroos omgiven av Modric, Isco och James. Dessa tre mittfältare gav tillsammans Kroos den friheten han hade i Bayern och har i tyska landslaget idag. Real Madrids fyrmannamittfält pressade högt tillsammans, vann boll och kombinerade fint. Men det var en lyx som Real Madrid inte ofta hade. Ibland på grund av Luka Modrics skadebekymmer, men främst på grund av Ancelottis beslut att göra BBC untouchable.
Real Madrids dystra facit mot sina toppkonkurrenter (Barcelona, Atlético, Valencia, Juventus) under säsongen 2014/2015 var kanske den största anledningen till att Carlo Ancelotti fick sparken i somras. Något synonymt för nästan alla dessa dystra reslutat var att antingen var Luka Modric skadad eller så spelade Real Madrid 4-3-3 med BBC på topp.
Real Madrids största problem förra säsongen var bristen på en defensiv mittfältare. Ett problem Ancelotti hade lösningen på, men inte ville tillämpa. Det är ett problem som påverkar hela laget, inte bara det centrala mittfältet utan också backlinjen och anfallarna. Gareth Bale, Karim Benzema och Cristiano Ronaldo kan bara fungera väl med en stabil arbetsenhet bakom dem, en som är defensivt stabil och väl kan förse dem bollar. Xabi Alonso och Angel Di Maria var lösningen på det året La Decima kammades hem och hade förmågan att kompensera det defensiva arbetet som BBC inte vill ta.
Säsongens upplaga har inte lika löpviliga och defensivt skickliga mittfältare som La Decima-säsongens, vilket innebär att Rafael Benitezs största utmaning blir att få BBC att vilja samarbeta med tremannamittfältet i defensiven. Lyckas Benitez med det kommer Real Madrid att få lyfta troféer i maj. Om inte, lär Benitez få gå till arbetsförmedlingen nästa sommar.