Los Goleadores: 5 – Ferenc Puskás
På plats fem hittar vi en av klubbens absolut största legendarer som tillsammans med stora namn som Di Stefano och Kopa utgjorde den mest framgångsrika upplagan av Real Madrid under dess långa historia, nämligen ingen mindre än Ferenc Puskás.
Vägen till Real Madrid för den notoriske Ferenc Puskás började i lilla Kispest strax utanför Budapest i Ungern, han föddes i staden vars fotbollslag även skulle lyfta honom till det absoluta toppskicket inom fotbollen. Klubben togs eventuellt över av ungerska armén och bytte namn till Budapest Honvéd där Puskás blev den självklara centralfiguren. Fem ligatitlar blev det i Ungern och fyra gånger blev han ligans bästa målskytt däribland säsongen 1947/48 där han bjöd på 50 mål och utsågs till kontinentens bästa målskytt.
Det var dock via landslaget världen fick bekanta sig med den monumentala fotbollstalangen som var Puskás. Där utgjorde han stommen i ett stjärnspäckat lag som blev kända världen över som ”The Mighty Magyar”, tillsammans tog de OS-guld i Helsingfors och demolerade även det engelska landslaget som för tiden ansågs vara fotbollens otvivelaktiga fanbärare och beskyddare. Landslaget tog sedan silver i VM 1954 efter att ha tagit förlorat mot Västtyskland i en match som gav upphov till en hel del spekulation och konspirationer där många menade att tyskarna systematiskt hade dopat sina spelare på förhand.
Om sin lagkamrat sa landslagsbacken Jeno Buzanszky följande; ”Om en bra spelare har bollen, måste han ha tillräckligt bra spelförståelse för att snabbt kunna hitta tre alternativ, Puskas hittade alltid minst fem”.
Under hösten 1956, i samband med en bortamatch mot Athletic Bilbao i Europacupen med Honved, utbröt revolution hemma i Ungern och spelarna kunde inte längre återvända till sina hem. Tillsammans med sina familjer gav de sig ut på världsturné. UEFA motsatte sig denna idé skarpt och vid hemkomst till Europa straffades Puskás med ett två år långt spelförbud som på annat håll ansågs vara ett bestämt försök till sätta punkt för ungrarens karriär. De italienska storklubbarna som tidigare hade försökt locka till sig Puskás drog sig nu tillbaka och istället inleddes ett desperat försök att hitta en ny hemadress åt Puskás när förbudet väl var över.
Här måste man inflika med att Puskás trots smeknamnet, ”Den galopperande majoren”, aldrig var någon slitvarg till att börja med på plan utan att det hade varit den goda tekniken kombinerat med känslan i fötterna och blicken för spelet som hade gjort honom så åtråvärd. Med månader kvar av förbudet gick han genom extrem fysisk träning och han gick ner hela 18 kilo vilket gjorde att erbjudandet från Real Madrid kom år 1958.
Även i Spanien och främst i Madrid rådde det stor skepticism kring affären, Real Madrid hade vid det här laget redan vunnit Europacupen tre gånger med inga planer på att sakta ner under den närmsta framtiden. Med det sagt fanns det alltså få spelare som ansågs vara tillräckligt skickliga för att kunna erbjuda laget en extra dimension, Puskás i toppform var absolut en av dessa spelare, men frågan var om inte åldern och förbudet hade satt sina spår. Även källor innifrån klubben menar att tankarna gick åt olika håll internt och att många motsatte sig affären.
I slutändan tog man en stor chansning som med tiden skulle betala av sig flerfaldigt. Puskás axlade rollen som nia och det tog knappast lång tid innan han återigen visade världen den fotbollen som flödade inom honom. Redan i sin andra match gjorde han ett hattrick mot Sporting de Gijón och därmed var det inte längre någon som vågade ifrågasätta majoren.
Från klubbens sida blev det ett tvåsidigt genidrag. Dels hade man värvat en spelare som levererade på världsklassnivå i såväl de små som de stora matcherna, men samtidigt hade man även hittat ett fantastiskt komplement till Alfredo Di Stefano som redan vid det här laget hade gjort sig ett namn på hög nivå. Di Stefanos outtröttliga arbetsmoral och förmåga att hitta ytor passade suveränt ihop med Puskás öga för allt vad fotbollen heter, tillsammans blev de ett radarpar och det var inte helt sällsynt att de fick ur det bästa från varandra i olika fotbollssammanhang. I bland annat Europacup-finalen mot Eintracht Frankfurt, som Real Madrid vann, gjorde Ferenc Puskás fyra mål medan Di Stefano gjorde tre.
Puskás blev den sista pusselbiten som föll på plats för Santiago Bernabeus otroliga lagbygge som än idag saknar motstycke i världen och fortfarande benämns som klubbens guldålder. Med Real Madrid vann Puskás Europacupen tre gånger, ligan fem gånger och hann även med en cupvinst samtidigt som han belönades med Pichichin fyra gånger. Det blev sammanlagt 262 matcher i den vita tröjan med hela 242 mål.
En av den erans mest framstående spelare i Real Madrid, Raymond Kopa, instämde i hyllningskören; ”Puskás skrämde livet ur målvakter från 30 till 35 meters avstånd. Han hade inte bara ett kraftfullt skott utan även precision. Jag tyckte han var ett geni”.
Man kan dra många slutsatser från siffrorna men då missar man även helhetsbilden som i slutändan definierar spelaren och karaktären. Puskás karriär är en symbol för människans hängivenhet och förmåga att resa sig när stundens hetta verkligen kickar igång. Han tvingades lämna sitt hemland och all trygghet för att hitta ett nytt liv utomlands. Vid 30 års ålder tvingades Puskás starta karriären på ruta ett. Förvisso var han redan en stjärna utomlands, något man verkligen inte kan sticka under stolen med, men han var uträknad och utskrattad. Återvändandet till toppen var ingen enkel process.
Puskás kunde lika gärna till följd av förbudet ha skrivit på någon obskyr klubb i fotbollsvärldens periferi där han i lugn och ro kunde ha spelat bort de sista åren av sin fotbollskarriär, men nej, istället skrev han på ett kontrakt med tidens mest dominanta klubblag där han verkligen kunde kröna sitt mästerverk. Han spelargärning står än idag som ett monument för vad madridismo är. Ferenc Puskás förkroppsligade allt vad erans "nya Real Madrid" ville vara. Det Puskás lärde klubben då, lärs ut än idag i Real Madrid som obestridda saningar i klubbens hjärta.
Han knöt fotbollsskorna för sista gången 1966 vid 39 års ålder. Han hade mot sista åren i karriären tilldelats spansk medborgarskap vilket gjorde honom tillgängligt för landslaget men några större framgångar blev det desto värre inte där.
Efter decennier med världskrig och misslyckade ideologier på båda sidor av järnridån blev Ferenc Puskás representanten för fotbollen som inte behövdes ta på största allvar, han blev ett med fotbollen som gick ut på skönhet och fantasi, han blev ett med fotbollen som tillät kontinenten att gå vidare efter alla katastrofer.
Madrid-skaran älskar sina finlirare, och Puskás är kanske den finaste. Madrid-skaran älskar sina giganter, och Puskás är kanske en av de största.
