Sådan var Real Madrids vår

En summering av Real Madrid vårsäsong.

I denna artikel ska det kort summeras om hur jag har uppfattat den andra halvan av säsong 13/14. Det är alltså en subjektiv betraktelse och där av får diskussioner eller åsikter mer än gärna göra sig hörda gällande hur ni har uppfattat det.

Copa del Rey
Real Madrid hade under januari månad hade ett intensivt spelschema där 4 Copa del Rey matcher skulle mixas in med veckans omgångar i La Liga. Mer fotbollsgodis för oss supportrar men helt klart en fysisk såväl som psykisk påfrestelse för spelarna att hantera ett hårt matchande.

Real mötte, i åttondelsfinalen, Osasuna i vilket vinst säkrades i båda mötena med 2-0. En säkrad avancemang och nästa dubbelmöte stod Espanyol för där båda möten slutade med 1-0 till Reals favör. En ganska händelse-och tempofattig dubbelmöte där Real inte stod för sitt bästa spel. Men i och med det täta matchandet som pågick så var det helt klart viktigare att få med sig resultaten än att gräma alltför mycket på spelet.

Under februari var det dags för det sista dubbelmötet innan finalen, nämligen Atletico Madrid i vilket möjlighet till revansch möjliggjordes sig efter hemmaförlusten med 1-0 under hösten. Första mötet slutade 3-0 hemma på Bernabeu och känslan var att vägen till finalen i princip var färdig, det enda som stod i vägen var den korta resan till Vincente Calderon och behålla ledningen. Andra mötet slutade 2-0 till Real efter två straffar som sattes av Ronaldo och finalbiljetten var klar, dessutom med inga mål insläppta under hela turneringen fram till final vilket var ett rekord i sig. Spelet såg samtidigt, både i cupen samt i ligan, att bli allt bättre.

På andra sidan av slutspelsträdet tog Barcelona sig till final via vinster mot Cartagena, Getafe, Levante samt Real Sociedad. Således innebar detta en repris av El Clasico-finalen i samma turnering för 3 år sedan. Ronaldo, som kom att bli den stora hjälten i den senaste CdR-vinsten, kom att missa finalen pga. en skada. Hur skulle Real klara sig utan sitt främsta vapen?

Ancelotti visade en större taktisk flexibilitet än mötet mellan rivalerna 3 veckorna tidigare (den offensivt underhållande matchen som slutade 3-4) och spelade med en 4-4-2 utan boll som snabbt ändrades till 4-3-3 med boll. Denna taktik passade Real då man lyckades både försvara sig oerhört bra samtidigt som man utnyttjade en av sina styrkor, nämligen omställningsspelet, till maximal effekt. Efter ett mål av Di Maria och en kvittering av Bartra fick Bale i matchens sista minuter en, till synes, harmlös pass av Coentrao. Bale såg dock en annan möjlighet och gjorde en soloprestation som jag tror få kommer att glömma! Underbart mål och Bale fick äntligen vissa vad han, i sina bästa stunder, kan vara kapabel till att göra. Avsaknaden av Ronaldo är alltid påtaglig men Real visade sig att man kan, även i matcher där han saknas, fortsätta vara offensivt farliga att möta.

Summering
Copa del Rey är, ifall man ska utgå med Real Madrids mått, den minst ”attraktiva” av de tre stora titlar som går att vinna men att neka sin främsta rival på en titel som man själv tar får ändå ses som godkänt. Under turneringen var det framförallt Di Maria som varit den främsta stjärnan som började få alltmer grepp i sin roll som central mittfältare men stod även för flera assister samt mål under turneringens gång.

La Liga
Jag kan enbart konstatera att ligan har varit en stor besvikelse denna säsong. Barcelona genomgick sin tuffaste tid på flera år, både på plan och utanför den, och med all respekt för Atletico och deras helt klart fenomenala säsong men med den truppen vi har haft under säsongen så bör vårt spel samt våra resultat ha sett mycket bättre ut. Våren började förtroendeingivande för supportrarna där Real, under 18 omgångar, vann alla matcher utom tre som slutade oavgjort. Dessutom såg Reals grundspel alltmer innött ut samtidigt som deras självförtroende i spelet såg allt bättre ut, allt detta ingav hopp om att Real skulle kunna slåss på tre fronter. Det skulle i slutändan komma att visa sig att så inte var fallet. Istället kom det två raka förluster mot Barcelona respektive Sevilla och såg till att vi föll från plats 1 till plats 3 inom loppet av två omgångar. La Liga svängde snabbt och tyvärr förlorade vi all makt att själva vara i förarsätet. Istället för rannsakning till det bättre följdes denna period av fler plattmatcher där man ibland plockade poäng, ibland gjorde man det inte. Oförmåga att vinna flera viktiga matcher mot framförallt topp 5 såg till att ligakampen slutade som den gjorde.

Summering
Helt klart en stor besvikelse att sluta 3:a men man kan inget annat än att också helt enkelt erkänna att vi var dåliga när vi behövde vara som bäst. Barcelona och Atletico tog sina chanser, det gjorde inte vi. Mer än så kan vi inte säga och det finns fog att anse helt enkelt att Ancelotti ur en taktisk synvinkel, misslyckades i flera nyckelmatcher och som i längden satte stopp för att ha skapa bättre förutsättningar till ligavinst.

Champions League
Precis som under hösten så fortsatte Real att storspela i CL. Vägen till finalen kom att enbart bestå av tyska lag. Inte den enklaste vägen varje gång lottningarna drogs men man fick gilla läget.

Först ut var ett bortamöte mot Schalke 04. Det var många debatter huruvida det tyska bortaspöket skulle fortsätta gäcka Real. Svaret kom lika snabbt som den i efterhand kom att bli brutal när man vann med hisnande 1-6 i vilket det gjordes en ordentlig slarvsylta av Schalkes något naivt höga spel. Det andra mötet kom enbart att förbli en transportsträcka mot kvartsfinalen men även den vann Real med komfortabla 3-1 hemma på Bernabeu.

Nästa lottning och denna gång lottades Real mot Dortmund, ett möte som tidigt väckte frågan: hade motståndaren skapat någon sorts mentalt övertag över Real efter förra säsongens tunga semifinalförlust mot just samma lag. Det första mötet verkade antyda på att Dortmund inte hade lyckats skapa ett sådant övertag där Real vann med vad som såg ut att vara en fördelaktig 3-0 vinst. Andra mötet däremot kom att bli en helt annan historia där Dortmund, trots skador på flera fronter, lyckades hota Real rejält med deras spel. Förlust med 2-0 men denna skribent kan i alla fall påstå att Fru Fortuna var på vår sida då det kunde lika gärna ha slutat 4-0 till Dortmund. Nåja, ibland behövs även lite tur längs med vägen.

Sista lottningen föll på Tysklands tredje bidrag av fyra i slutspelen och på pappret det svåraste laget att möta: Bayern München! Helt klart en spännande lottning men också den mest ovissa på förhand. Första mötet skulle utspela sig på Bernabeu. Väl i detta möte tog Real ledningen via Benzema efter ett förarbete av Ronaldo och Coentrao (hans andra viktiga assist inom loppet av en vecka efter hans passning till Bales mål i cupen). 1-0 blev även slutresultatet vilket innebar en fördel inför bortamötet veckan efter, även om detta var en skör ledning.

Bortamatchen blev ett möte som jag tror få supportrar kommer att glömma där ett taktiskt smart Real använde sig av sina fulla styrkor mot Bayerns svagheter. Första två målen kom från en oväntad källa genom Ramos. Extra kul att Ramos fick revanschera sig efter att ha missat en, vid det här laget, rätt ökänd straff mot samma lag två år tidigare. Ronaldo la själv till två mål i protokollet, speciellt det fjärde målet var en fin luring där hans frispark smet sig förbi under muren och in i mål. Matchen slutade således 0-4… BORTA! MOT! BAYERN! Vilket naturligtvis var inget annat än helt makalöst! Själv kunde jag inte tro det och detta var överlägset en av de sjukaste demoleringar jag har varit med om att se. La Bestia Negra hade besegrats, dessutom på ett övertygande sätt och nu hade vi äntligen tagit oss till finalen som både klubben och deras anhängare drömt om i så många år.

Nu hade Real tagit sig till final, frågan var bara vilket skulle bli det andra laget? Det blev överraskningslaget och grannarna Atletico Madrid som tog sig till final efter vinster mot AC Milan, Barcelona samt Chelsea. Ett spännande möte på förhand och Europaspelens första stadsderbyfinal. Madridlagen hade gått från klarhet till klarhet och båda lagen förtjänade att vara i final. Real slogs sin tionde titel, La Decima medan Atletico skulle försöka, för första gången, titulera sig Europacup/CL-mästare.

Hur var själva finalen då? I första hand var detta ett oerhört fysiskt möte följt där riktigt bra målchanser lyste större delen av matchen med sin frånvaro. Av dessa var det framförallt Atletico stod för en del farligheter under första halvlek där de lyckades få fram en hel del farliga fasta situationer. Det kom därför inte som en smärre chock att deras mål kom via en nick av Diego Godin. Bale hade en ypperlig chans dessförinnan att ge ledningen till Real men sköt strax utanför. Atletico, som spelade utan Arda Turan och en Diego Costa som fick bytas ut efter 10 min, satsade inte lika mycket på omställningar utan försökte försvara 1-0 ledningen. Atletico spelade med passion men det syntes på Real att de också ville ha bucklan minst lika mycket. Desto mer tiden gick, desto desperatare blev Real och deras tempo i spelet blev alltmer frenetiskt. När all hopp såg ut att försvinna, när det såg som mörkast ut, då kom det… BOOM! Ramos 1-1 i 93:e minuten. LÄS IGEN, 93:e MINUTEN! Euforin var i ett gränslöst tillstånd när Ramos gav Real en chans att överhuvudtaget fortfarande vara med i att vinna titeln via en förlängning.

1-1 och nu återstod det alltså två stycken 15 minuters halvlek. Men det syntes på framförallt Atleticos spelare att de nu var oerhört trötta. Deras spelstil tar på spelarna fysiskt men även mentalt. Och efter att ha spelat en hel säsong så var deras spelare utmattade… och det syntes för även om första förlängningskvarten förblev mållöst så kändes det bara som en tidsfråga innan ett avgörande mål skulle komma. I den 110 minuten gjorde matchens spelare Di Maria en soloräd längs med den vänstra flanken, dribblade två backar och fick iväg ett skott som räddades av Courtois fot varpå bollen far upp i luften men springandes kommer Bale, hoppas upp i luften och nickar in 2-1 till Real och efter det rann siffrorna. En oerhört trött Atletico orkar inte ta löpningen för att pressa Marcelo i vilket han ganska ostört skjuter in 3-1 och Ronaldo får sätta in ett straffmål. 4-1 blir slutresultatet, La Decima är vunnen och pokalen är återigen hemma. Real Madrid kan nu kalla sig själva för Europas mästare!

Summering
När man reflekterar över säsongen och hur det har sett ut i CL-spelet så kan man personligen helt klart säga att det har motsvarat mer än alla förväntningar jag hade (vilket var minst kvartsfinal då vi dessutom hade en ny tränare och annat). Ancelotti visade dessutom att få bemästrar Europaspel som han gör. Det har varit en urladdning utan dess like där flera stora lag avfärdades med enkelhet och med smarthet. 41 mål över hela turneringen där rekordmannen Ronaldo som stod för hela 17 mål! Här har Ancelotti verkligen visat fram sina främsta taktiska kunskaper, vilket jag finner tämligen vara lite paradoxalt om man jämför med hur flera matcher tett sig i ligan. Men man ska inte alls klaga, europamästare och till slut fick vi får La Decima!

Vårsäsongens…
Utropstecken går till…
I höstas valde jag en spelare i denna kategori. Denna gång gör jag ett undantag. Bokstavsordning

… Bale: Trots ingen försäsong och en höst som större delen bestod av en massa småskador sluta han säsongen med att avgöra två stora finaler. Spelmässigt har han en del kvar att jobba med men för att vara hans första säsong så är det inte så pjåkigt trots allt.

… Di Maria: Det skulle inte vara en överdrift att påstå att denna säsong hittills har varit Di Marias bästa i den vita tröjan. Di Marias energiska löpningar och förmåga att tänja ut spelet tack vare en lungkapacitet som kan jämföras med en häst, så har han helt enkelt varit en uppenbarelse denna säsong.

… Modric: Otroligt viktig för hur bra Reals offensiv och mittfält knyts ihop och har under säsongen vuxit till en av världens just nu främsta centrala mittfältare. Hans bollbehandling tillhör bland det bästa i ligan och hans förmåga att flyta förbi sina motståndare har flera gånger visat sig vara avgörande.

… Ramos: I min förra artikel hade jag Ramos som mitt stora frågetecken efter en dippande höstform samt en drös med röda kort. Jag skrev bl.a. ” När Ramos spelar som bäst så är han orubblig men har han hittills inte visat sin bästa sida”. Under våren kan jag med glädje säga att han verkligen visade sin bästa sida. Han visade prov på ledarskap, filade ordentligt på de brister jag ansåg att han hade (bl.a. att visa mer kyla i vissa situationer) och klev fram när klubben behövde honom som mest. Jag personligen frågar mig själv om Ramos någonsin varit så viktig, både på plan och utanför, som han var denna säsong.

… Ronaldo: Över 50 mål på en säsong för fjärde året i rad. Rekord i antal CL-mål på en säsong (17 mål). Otroliga 252 mål på 246 matcher. En tongivande spelare som framförallt var avgörande i Reals dröm att ta tillbaka Europatiteln med flera demoleringar i både gruppspel och slutspel.

Frågetecken går till…
… Illiaramendi: Personligen tror jag fortfarande att Illiaramendi har en hel del potential. Men man måste dock ställa sig ett frågetecken kring syftet med att köpa honom. Man motiverar köpet med att han skulle med tiden bli Alonsos arvtagare men problemet Alonsos roll är så mycket viktigare än positionen han innehar. Alonsos funktion som den tränarens förlängda arm, ledarskap och blick för att se en utveckling av olika spelsekvenser är inte egenskaper som kan läras ut hur enkelt som helst. Det faktum att Illiaramendi oftast används i fel position (i alla fall när både han och Alonso spelade samtidigt) tyder på att det inte finns ordentliga direktiv på hur han ska användas. I alla fall inte om man bedömer det efter säsongen som gått och potentiellt även ser det som en hänvisning till hur det kan komma att se ut även i nästa säsong. Visst har han sina spelmässiga kvalitéer, det tvivlar jag inte på. Frågan är bara om dessa kommer någon gång kunna möjliggöras i Real.

Huvudvärken går till…
… Skador: En del av sporten där man oftast inte kan göra så mycket men visst har Real ändå haft sin beskärda del av skador. Jesé, Khedira, Coentrao, Ronaldo, Bale, Alonso, Varane m.m har alla under säsongens lopp varit borta under en viss period av spelschemat. Som sagt, inget man kan göra mycket åt men det får bli min huvudvärk för denna vår.

Har ni andra åsikter? Kommentera gärna samt dela med er era åsikter om vad ni ansåg var höstsäsongens utropstecken, frågetecken eller huvudvärk!