Sueños Blancos y Sueños Culés – Sista delen i berättelsen om två klubbars historiska eror.
Det här är berättelsen om Santiago Bernabéus och Josep Nunez sista år som presidenter och därmed sista kapitlet i deras del av Real Madrids respektive Barcelonas historia. Två män som kom att förändra den spanska fotbollen från grunden.
Barcelonas kaossäsong 1987-88 och myteriet på Hotel Hesperia
Efter Maradonas försäljning så köptes skotske anfallsikonen Steve Archibald in som ersättare till argentinaren, en inte alldeles enkel uppgift. Men Archibald lyckades göra 15 mål i sin första säsong och bidrog till Barcelonas enda ligatitel under 80-talet. När man året därpå förlorade Europacupfinalen mot Steua Bucurest så mottogs det med stort missnöje hos fansen och i Barcelonapressen. Dessutom vann antagonisterna Real Madrid ligan under ledning av en viss Emilio Butragueño (något man skulle upprepa fem säsonger i rad). En annan av storstjärnorna Bernd Schuster var sedan länge missnöjd med sin lön i Barcelona, och att han ofta drogs med skador gjorde inte honom populärare hos Núñez.
Den verkliga krisen skulle komma under säsongen 87-88. Engelsmannen Terry Venables som suttit som tränare sedan 1984 fick till slut sparken efter en svag inledning i ligan. Luis Aragonés tog över men man kom inte bättre än sexa i ligan. Samtidigt var spelarna i upplösningstillstånd mot president Josep Núñez. De var missnöjda med presidentens ledarskap, Barcelonas ledning och sina löner. Dessutom så stod spelarnas kontrakt under granskning av spanska skattemyndigheten, och de kände sig svikna av klubben som inte ställde upp och försvarade dem inför myndigheterna. Till slut gick det så långt att samtliga A-lagspelare, utom den engelske målskytten Gary Lineker som var på landslagsuppdrag och Bernd Schuster som inte var på plats i Barcelona, gjorde en gemensam ansträngning och krävde president Núñez och hela styrelsens avgång! Ett helt idiotiskt krav eftersom det bara är Barcelonas medlemmar som kan kräva styrelsens och presidentens avgång.
På lyxhotellet Hesperia i Barcelona kallade man till presskonferens där lagkaptenen Alexanco punkt för punkt läste upp anledningarna till spelarnas avgångskrav och framför hela den samlade pressen skrev sedan samtliga spelare och en nervös tränare Aragonés under dokumentet. För Aragonés innebar denna handling hans avskedsansökan, något han var medveten om. Journalisterna tittade förvånat på och kunde knappt tro vad de hörde eller såg. Presskonferensen höll på i två timmar. Resultatet? Núñez bröt kontraktet med alla utom nio spelare (Lineker var en av de nio), och Aragonés fick lämna efter bara några månader som tränare. Men vart hade Bernd Schuster tagit vägen? Jo, medan hans lagkamrater hade sin presskonferens på Hotell Hesperia så hade tysken överraskande nog skrivit på en övergång till värsta fienden Real Madrid.
Den förlorade sonens återkomst och vändningen för Josep Lluis Núñez presidentskap
Johan Cruyffs namn hade redan cirkulerat ett tag i katalansk media som möjlig tränare för Barcelona och han blev inte helt oväntat den som tog över efter den kaotiska säsongen 87-88. Han hade redan hunnit revolutionera Ajax med en ultraoffensiv 3-4-3-taktik och med ett ungt lag med bland annat bröderna Ronald och Frank de Boer, Edgar Davids, Clarence Seedorf, Jean-Marc Bosman, Denis Bergkamp, Frank Rijkaard och Marco Van Basten. Under sina tre år som tränare för Ajax hann han vinna holländska cupen två gånger och den Europeiska Cupvinnarcupen innan han anlitades av Barcelona.
Han kom till Barcelona som en räddare. Hans två första säsonger gick titellösa men Núñez gav honom tid och pengar. Cruyff värvade 17(!) spelare på två säsonger, bland andra Bakero, Salinas, Ronald Koeman, dansken Michael Laudrup och bulgariske fixstjärnan Hristo Stoichkov. Men även egna produkter som Pep Guardiola matchades in i A-laget. Värvningarna gick på närmare 3800 miljoner pesetas, motsvarande 63 miljoner euro i dagens penningvärde. Givetvist en enorm summa på den tiden.
Under Cruyffs tredje säsong som tränare så lyckas man äntligen ta hem ligan efter sex år, och den bedriften lyckas de upprepa fyra säsonger i rad. 1992 tog Barcelona hem trippeln och därmed Europacupen för första gången. I finalen mötte man italienska Sampdoria med bland andra Roberto Mancini och Gianluca Vialli. Barcelona segrade över italienarna med minsta möjliga marginal tack vare holländaren Koemans frispark i den 111:e minuten. Laget döptes till ”Dream Team” och Cruyffs framgång blev starten på den gyllene era som räddar Núñez kvar på presidentposten.
Fram till 1991, efter 13 år som president, så hade laget endast mäktat med en enda ligatitel och ingen Europacuptitel. Men med Cruyffs taktiska och offensiva snille lyckades Barcelona vända den negativa trenden och ta hem elva troféer under holländarens åtta år som tränare, däribland UEFA Supercupen, Cupvinnarcupen, Copa del Rey och Spanska Supercupen, förutom tidigare nämnda ligatitlar och Europacupen. Barcelona var nu bland Europas elitklubbar. Det var Johan Cruyff som introducerade ”Tiki-Taka”-stilen för världen, en fotbollsideologi som sedan finslipades av hans adept Pep Guardiola 12 år senare. Men förhållandet mellan Josep Núñez, Barcelonas fotbollsstjärnor och mellan Núñez och Johan Cruyff blev mer ansträngd för varje säsong som gick.
Slutet på två episka dynastier i spansk fotboll
Om Núñez ekonomiska färdighet och förmåga att sprida varumärket FC Barcelona var hans styrka så var den personliga kontakten med spelare och tränare hans svaghet, mycket på grund av hans otroliga envishet och hans ovilja att ge med sig. Tidigare var det Maradona och Schuster som lämnade laget på grund av hans ovilja att förhandla upp deras lön. Under ”Dream Team”-eran så lämnade spelare som Romario och Stoichkov. Ronaldo som vann skytteligan stannade bara en säsong och lämnade för Inter när han inte fick sitt kontrakt förbättrat, och några år senare lämnade även Rivaldo och slutligen Figo som gick till Real Madrid på grund av strandade kontraktsförhandlingar med Núñez. Men störst skada för Barcelona var det när Cruyffs kontrakt sades upp. Holländaren kunde inte förstå varför Núñez pratade sig varm över ökade miljoner i kassakistan samtidigt som han lät tongivande spelare gå för att han inte ville möta deras lönekrav. ”Pengarna borde vara på plan, inte på banken”, var tränarens kommentar till presidentens lönepolitik.
Två titellösa säsonger och växande osämja mellan Cruyff och Núñez räckte för att holländaren skulle få sparken med två omgångar kvar av säsongen 1995-96. Núñez kommenterade händelsen efteråt i en presskonferens:
”Vi satt där, jag och Johan, och åt smörgåsar och drack öl. Men det slutade i kaos! Glåpord och hot, även dödshot. Jag fick nästan en stol på mig!”
Cruyff var så besviken efter uppsägningen att han lovade sig själv att aldrig träna en proffsklubb igen. Ett löfte han hållit sedan dess.
Bobby Robson tog över som tränare och då rensades merparten av ”Dream Team”-spelarna bort. Man lyckades sedan ta hem ligan ytterligare två gånger, men de förväntade framgångarna i Champions League uteblev. Samtidigt så hade supportrarna börjat tröttna på Núñez sätt att leda klubben och hans ständiga konflikter med spelare och tränare. Fansen hade inte heller glömt behandlingen av Cruyff i samband med hans uppsägning. Efter varje avslutad säsong skedde stora förändringar i truppen med tiotal spelare som lämnade och lika många som anslöt till truppen och man tappade kontinuitet. Josep Núñez sista säsong vid makten slutade utan titlar och fansen ihop med katalansk media krävde hans avgång. Hans vicepresident Joan Gaspar valdes till president men Barcelona var i behov av ett helt nytt ledarskap och Gaspar som drev samma klubbpolitik som sin föregångare lyckades inte prestera sportsligt under sina tre år som president.
Vizcayasonen José Lluis Núñez går till historien som den längst sittande och framgångsrikaste presidenten i Barcelonas historia. Hans visioner med Barcelona ökade klubbens intäkter och popularitet och gjorde klubben skuldfri. Men visionerna hade sitt pris.
Som den mest kontroversielle av alla presidenter i Barcelona gjorde han sig ovän med både spelare och tränare genom åren och på grund av sin ovilja att komma överens med dom mest tongivande spelarna och tränarna så röstades han slutligen bort av lagets egna supportrar, efter 22 år vid presidentposten.
Men kontroverserna till trots så förblir grundandet av La Masias fotbollsakademi José Lluis Núñez verkliga genidrag, kronan på verket, hans mästerverk och något som Culés världen över kan vara honom evigt tacksamma för.
Titlar under Josep Lluis Nuñez presidentskap 1978 till 2000: 7 ligatitlar, 6 Copa del Rey titlar, 2 Copa de Liga, 5 Spanska Supercupen, 4 Cupvinnarcupen, 2 Europeiska Supercupen, 1 Europacup.
”Om jag hade kritiserat Real Madrid så hade jag tappat ansiktet av skam”
Santiago Bernabéus hälsa blev sämre för varje år och efter att ha fått den dystra nyheten om att han hade cancer så sjönk hans livsglädje. Han meddelade styrelsen om att han ville bli ersatt, men styrelsen förmådde sig inte leta upp en ersättare medan Bernabéu fortfarande var i livet. De sista åren tillbringade han till största delen i sitt hem och även om han inte aktivt deltog i det dagliga arbetet med klubben så deltog han på möten och ställde upp i intervjuer. Även om han var väldigt rak på sak och var öppen med sina åsikter så gick Santiago sällan i polemik med sina egna, varken spelare, tränare eller anställda. Som citatet ovan visar så var det Real Madrid framför allt!
Han var känd för att vara en man som alltid behandlade människor med respekt och krävde samtidigt att man behandlade honom likadant. Hans relation med media förblev dock alltid ansträngd och bland hans sista intervjuer så fällde han följande kommentar:
”Den dagen då jag ligger för döden så ska jag be Gud att ge mig en sista stund i strålkastarljuset för att vända mig till pressen och säga: ni är alla ett gäng …ungar”
Vid sin död den 2:a juni 1978 så besökte över hundratusen människor hans kista som hade körts till stadion. Sorgen var enorm i klubben men hans livsverk lever alltjämt vidare: han byggde upp arenan som bär hans namn, han byggde upp träningsanläggningen som klubben än idag använder, han omorganiserade klubben från grunden, och den klubbstruktur han byggde upp jobbar Real Madrid och flera europeiska storklubbar efter än idag. Han var även en av de som tog initiativet till dagens Champions League, något som UEFA belönade honom postumt för år 2002 vid Real Madrids 100-års jubileum. Men framförallt så satte han spansk klubbfotboll i allmänhet och Real Madrid i synnerhet på världskartan, detta långt innan rika oligarker, oljeshejker och PR och marknadsstrateger. Bernabéus ambition och vision att göra Real Madrid till en världsomspännande klubb lyckades genom det viktigaste av allt: framgångarna på plan. Santiago Bernabéu lät fotbollen tala.
Titlar under Santiago Bernabéus presidentskap 1943 till 1978: 16 Ligatitlar, 6 Spanska Cuper, 6 Europacuper, 3 Interkontinental cuper.
Källor:
Wikipedia, El Pais, La Vanguardia, Wikiquote, ESPN, The Guardian, La pelota no dobla.
