Super Semana-bloggen - arkiv
Här under hittar man äldre inlägg från Super Semana-bloggen. En blogg som sätter all fokus på Real Madrids ödesvecka där tre stormatcher väntar laget. Två el Clásico-bataljer och en avgörande Champions League-åttondel mot Manchester United.
6/3, 00:20
Fem snabba efter triumfen på Old Trafford
Här nedan följer lite spontana tankar och reflektioner efter kvällens otroligt sköna seger på Old Trafford. Med tanke på att det bara gått dryga nittio minuter sedan slutsignalen ljöd så kommer jag hålla det relativt kort. Dock kan vi konstatera att Real Madrid förvandlat ”ödesveckan” till en magisk drömvecka, tre gigantmöten har vunnits och nu ser säsongen helt plötsligt väldigt ljus ut. Nu följer "fem snabba" från vinsten mot Manchester United.
Rött kort eller inte?
Matchens stora diskussionsämne var det röda kortet på Nani. En helt avgörande händelse som förändrade matchbilden fullständigt. Till Real Madrids fördel. Var det en korrekt utvisning då (se en GIF här)? Personligen så skulle jag nöjt mig med ett gult kort. Men jag måste även påpeka att jag verkligen förstår att domaren Cuneyt Cakir väljer att ta fram det röda kortet. För det är en otroligt farlig aktion från Nani, en Nani som kommer i full fart och med dobbarna högt uppe och som dessutom träffar Arbeloa i revbenspartiet. Om vi använder oss av fantasin och låtsas att Pepe hade gjort en liknande satsning. Hade någon (förutom Madridistas) då klagat på det röda kortet? Jag tror inte det. En United-legender som Roy Keane hävdade också kort efter match att utvisningen var helt rätt. Så även om jag är subjektiv i detta ämne så finns det gott om "objektiva" personer som anser att domaren tog ett korrekt beslut. Och för att nämna ett par andra vitala domarmisstag under dessa två drabbningar, så missar samma Cakir en solklart straff till Real Madrids fördel denna afton. Då Rafael efter en Real Madrid-hörna räddar en nick ifrån Higuaín med handen (se här). Lägg därtill att engelsmännens mål på Bernabéu kom till efter en hörnspark som inte ens borde ha dömts, då bollen tog sist på United-spelaren Kagawa.
Diego López & Luka Modric - bäst i Real Madrid
Två nyförvärv briljerade på Drömmarnas Teater denna kväll. ”Diegito” stod för en helt outstanding insats när han bjöd på flera högklassiga räddningar. Varierande räddningar också, där han både fick visa upp sina fina reflexer och sin snabbhet när han lämnade mållinjen flera gånger för att göra sig stor och täcka bort skott. Snacka om att värva rätt i januari och här ska Mourinho ha mycket cred då det var han som ville ha hit den f.d. Sevilla-målvakten. För om The Special One inte hade satt ner foten så hade Real Madrid förmodligen värvat Osasunas Andres Fernandez. Och tur var det! En annan Los Blancos-spelare som var vital denna afton var kroaten Luka Modric. Luka blev inbytt i den 60:e matchminuten och sju minuter senare bjöd han på ett magnifikt mål, ett mål som betalade tillbaka vartenda öre av hans höga prislapp i sommar. Luka fortsatte även efter målet att dominera och ge Real Madrid mer lugn och framförallt kreativitet i spelet. Kroaten steg helt enkelt fram när han behövdes som mest. Två mycket fina prestationer från två nyförvärv!
Manchester United förtjänar beröm
Det är svårt att inte hylla engelsmännen en kväll som denna. United spelade smart och taktiskt rätt under stora perioder, mot ett Real Madrid som hade enorma svårigheter med att dyrka upp den röda defensiven. Ferguson använde sig utav en taktik som Real Madrid effektivt straffat Barcelona med under de senaste klassikerna. Xabi plockades enkelt bort av Welbeck och även om engelsmännen inte hade lika mycket boll som Real Madrid så kändes man ändå minst lika farliga i offensiven när man väl gick till attack med sin omställningsfotboll. Även om hemmalaget kanske inte direkt spottade fram farliga målchanser.
Ett lojt Los Blancos
Det var inget bländande Real Madrid denna tisdag. Ramos och Varane hade en hel del problem i försvaret. Och vid hemmalagets mål så är det just denna duo som tabbar sig. De fasta situationerna var ofattbart usla matchen igenom och det är ett mirakel att United inte lyckas göra mål efter sina många farliga hörnor. Mittfältet med Xabi och Khedira var otroligt temposvagt och omständigt. De offensiva spelarna såg något sega ut och samtliga hade en hel del svårigheter med att producera något konstruktivt. Özil gör en av sina sämsta matcher under denna säsong. Di María lämnar inget avtryck innan det att han blir utbytt efter skada. Ronaldo klarar sig med ett godkänt, mycket tack vare målet (såklart är det han som avgör ändå) samtidigt som Higuaín förtjänar lite beröm för allt slit han lade ner. Dessutom fick argentinaren med sig en vital assist. Men som sagt, det var ingen höjdarprestation som vi fick se av Los Blanos denna ikväll. Och direkt efter match så sa Mourinho att ”det bästa laget förlorade”. En ärlig kommentar av The Special One och visst ligger det mycket sanning i hans ord. Men som klyschan säger, det är en styrka att vinna när man har en dålig dag och sett över två matcher så tycker jag att det är rättvist att Real Madrid är det lag som går vidare.
Real Madrids säsong ser helt plötsligt väldigt ljus ut
För dryga veckan sedan så var det kaos och kris i Real Madrid. Ligatiteln hade skänkts bort, samtidigt som läget såg mörkt ut i Copan och Champions League. Det pratades om interna stridigheter och om att sparka José Mourinho. Sju dagar senare, efter två vinster mot ärkerivalen och efter ett CL-avancemang så ser det helt plötsligt ut som om säsongen 2012/2013 kan bli en oförglömlig sådan. På ett positivt sätt. Real Madrid blir nu otroligt svårstoppade i Champions League då United-triumfen kommer ge en otroligt mental boost. Det är bara att hylla de som bör hyllas. Spelarna i Real Madrid, med Cristiano som den stora hjälten. Men även en kritiserad tränare i José Mourinho. En tränare som fått ta emot mycket skit under de senaste veckorna men som nu återigen lär äras och avgudas. Ja, även av de som för bara några dagar sedan sågade och hånade honom.
-
Imorgon följer ett mer djupgående inlägg om kvällens sköna skalp på Old Trafford, samtidigt som ”ödesveckan” ska få sin summering och bloggen sin avslutning. Häng med då.
Hala Madrid! Mot La Decima!
---------------------------------------------------------------------
5/3, 08:00
Säsongens viktigaste match väntar
Ja, då var Dagen D äntligen här. ”Ödesveckan” ska få sitt avgörande och det är verkligen mycket som står på spel denna kväll. Nervositeten och ängslan är tillbaka i kroppen och en jobbig väntan på avspark stundar. Det blir inget ”djupt” och analyserande blogginlägg från min sida denna dag, utan jag hade bara tänkt att gå igenom lite hur uppladdning inför detta gigantmöte sett ut för Los Blancos. Jag kommer också lite kort att ta upp vad de båda tränarna har sagt inför mötet, samt lite positiv statistik för oss Maränger. Till sist kastar jag ljus på en karismatisk duo som jag anser blir helt avgörande för Real Madrids del, denna spännande tisdag. Ja, vi kör på så får vi se vart det slutar.
Real Madrid påbörjade sina förberedelser inför kvällens stormöte i ett tidigt skede. Truppen anlände till Manchesters flygplats redan i söndags bara minuter innan midnatt. En 24-mannatrupp (Nacho, den enda som saknades, flögs in till Manchester idag, tisdag) där även kaptenen Iker Casillas fanns med trots sin skada (dock ej tillgänglig för spel såklart). Ikväll vinner man eller förlorar man som ett lag helt enkelt. På måndag eftermiddag genomförde laget ett träningspass och det inte, som i normala fall, på matcharenan, dvs. Old Trafford. Nej. Utan The Special One valde att samla styrkorna på Etihad Stadium, Manchester Citys hemmaborg. För att inte riskera att läcka ut några känsliga uppgifter eller bilder. Något som kanske betyder att det filades på viktiga detaljer under detta träningspass.
Senare under samma dag höll de båda tränarna presskonferens. Två av världens bästa coacher talade. Sir Alex Ferguson hyllade inte särskilt oväntat Cristiano Ronaldo när han t.o.m. hävdade att Cristiano är en mer komplett och atletisk spelare än vad en viss Ronaldo Luís Nazário de Lima var (som han även refererade till som ’den gamle’ och ’den feta’). Brassen ”el Fenomeno” som för dryga tio år sedan fick Old Trafford att häpnas och imponeras när han stod för ett mäktigt hattrick och kickade United ut från Champions League. ”Fergie” nämnde även att portugisen kommer att få ett bra mottagande av hemmafansen i afton. Och det är ingen hemlighet att majoriteten av United-supportrarna fortfarande har en otrolig respekt för Real Madrids nummer sju.
Sir Alex påpekade också att Real Madrid är ett av de bästa kontringslagen i världen, något han ansåg att Marängerna demonstrerade på ett ypperligt vis mot Barcelona på Camp Nou för några dagar sedan. Och lite överraskande, skulle jag säga, så menade Ferguson också att han mer eller mindre förväntade sig att båda lagen skulle göra mål på Old Trafford. Men att han hoppades och trodde att hans mannar skulle göra fler än bortalaget. En dyster nyhet som kom fram från denna ”PK” var att Phil Jones inte kommer kunna medverka i detta möte, i alla fall enligt Fergie. Om det sedan är en fuling från den sluga United-tränare eller inte, det återstår att se. Men jag tvivlar på det.
Real Madrids José Mourinho höll i sin tur en lugn och samlad PK. ”Vi kommer hit med två vinster i ryggen men om vi istället hade anlänt till denna match med två förluster så hade våra känslor ändå inte varit annorlunda”, sa Mourinho när han fick frågan om vilken betydelse de två klassikervinsterna har på CL-bataljen. Och även om Mourinho påpekade att det såklart är bättre om man anländer till en sådan här viktig match med två vinster i ryggsäcken, speciellt mot ärkerivalen, så menade José mer eller mindre att dagens möte står isolerat. Det vill säga, omständigheterna inför är egentligen inte så viktiga som man kanske vill tro.
Mou fick sedan frågan om vilka likheter och skillnader kvällens slag har jämfört med den strid som han utkämpade och vann med Porto för cirka nio år sedan. När han för första gången besökte Old Trafford och slog ut United ur Champions League efter ett sent kvitteringsmål. Real Madrid-tränare replikerade att matchernas betydelse är precis densamma, men att han nuförtiden kan kontrollera sina känslor bättre. ”Men nu, om vi förlorar imorgon så kommer jag inte börja gråta, men om vi vinner imorgon så kommer jag inte ta en löpning på hundra meter för att fira målet med laget” sa The Special One innan flertalet journalister började skratta. De flesta minns nog Mourinhos episka firande på Uniteds borg då Porto överraskade en hel värld. En sådan löpning får vi därmed tyvärr inte uppleva imorgon och det nu skulle visa sig att Real Madrid står för en lika storslagen prestation som Porto. Mourinho hade faktiskt inte så mycket mer ”intressant” att säga på denna presskonferens, något olikt honom med tanke på den status som drabbningen har. Men det är ganska tydligt att respekten mellan båda tränarna och lagen för den delen också, är otroligt stor. Vilket jag även tycker att man såg ganska tydligt på planen i 1-1 matchen på Santiago Bernabéu. En nästan överdriven respekt. Men bara nästan.
Jag var inne och snuddade lite tidigare på ett historiskt ögonblick som inträffat mellan de båda klassiska lagen. Ingen Madridista har väl glömt när Ronaldo ”El Fenómeno” skickade Real Madrid vidare till en Champions League-semifinalplats april 2003, efter ett oförglömligt hattrick på Uniteds hemmaplan (läs förresten Alavis briljanta dokument om brassen här, för mer djupgående information)? Real Madrid trivs utmärkt mot United och på Old Trafford. De två senaste gångerna (och de enda i 'modern' tid) som båda sidor ställts emot varandra i ett dubbelmöte så har Real Madrid säkrat ett avancemang i den sista matchen på Old Trafford. Den trenden får gärna hålla i sig till efter kvällens batalj. Och om jag får fortsätta med lite positiv statistik så kan jag även nämna att Real Madrid med Mourinho vid rodret aldrig gått mållösa från en bortamatch i Champions League. Man har faktiskt noterats för hela 27 mål på femton bortafajter. Det mesta tyder därmed på att Real Madrid kommer hitta nätmaskorna i afton, frågan är bara om hemmalaget hittar nätet fler gånger?
På tal om José Mourinho, så är det till honom och Cristiano som jag sätter mitt hopp till, denna tisdag. Till den speciella hemvändaren (England är Josés andra hem) och till den förlorade sonen. Till två portugiser och till två meriterade landsmän som vet hur den engelska fotbollen fungerar. Duon behöver verkligen ta fram hela sin arsenal ikväll och visa vägen till framgång för Los Blancos. Och jag litar på att de kommer att göra det. Kommer vi se något genidrag från Mourinho i sista stund, en överraskning i startelvan eller en oväntad taktisk förändring? Jag blir inte förvånad om det faktiskt sker. José lever i alla fall för sådana här stora utslagningsmatcher, det är i dessa stunder som hans bästa egenskaper tittar fram och excellerar.
Om det är The Special One som ska dra i trådarna från bänken så behöver Cristiano Ronaldo glänsa och bära fram de vita på planen. Om vi Madridistas ska få en outplånlig drömkväll det vill säga. Cristiano som återvänder till den arena och klubb där han formades till den spelaren han är idag, där han utvecklade en stabil grund och bas som med brutala spetsegenskaper gjort honom till en av de bästa någonsin. När speakern läser upp Cristianos namn i afton så kommer han inte bara hyllas av de 3500 Madridistas som kommer att finnas på plats utan han kommer även få applåder från djävulens supportrar. Real Madrids nummer sju har haft många fantastiska prestationer och kvällar på Old Trafford. Skulle portugisen än en gång, fast nu i Real Madrid-tröjan, lyckas transformera United-borgen till hans hem och bakgård, så blir Real Madrid svårstoppade.
Ödesveckan har så här långt varit givmild mot Madrids stolthet. En Copa del Rey-finalplats har bokats och en liten revansch i ligaspelet har utkrävts. När Real Madrids spelare äntrar Drömmarnas Teater ikväll så gör man det med två otroligt stärkande el Clásico-segrar i ryggen. Toppformen verkar ha anlänt i precis rätt ögonblick och självförtroendet är maxat. Och det kommer behövas för det drama som väntar i afton. Dagens Champions League-avgörande är inte bara den överlägset viktigaste striden under denna ”ödesvecka” utan det är ett gigantmöte som kan ses som en av Real Madrids mest betydande matcher under hela 2000-talet. En säsong och en tränare ska få sin dom, ett nittio minuter långt test avgör om det efter matchens slut kommer råda en euforisk eller en depressiv stämning i Real Madrid-lägret. Jag säger bara, bring it on!
Hala Madrid!
-------------------------------------------------------------------
2/3, 21:50
Fem punkter efter el Clásico-segern
Real Madrid slog FC Barcelona på Santiago Bernabéu trots att man valde att starta med en otroligt reservbetonad elva där bland annat Cristiano Ronaldo började på bänken. Här nedan följer lite spontana tankar och funderingar efter dagens härliga el Clásico-vinst.
- Cristiano Ronaldo – världens just nu bästa fotbollsspelare
Lionel Messi gjorde mål men det var Cristiano Ronaldo alla pratade om efter dagens el Clásico. Portugisen behövde inte näta eller spela i nittio minuter för att visa världen, tydligt och klart, att han just nu är nummer ett. Utan det räckte med dryga halvtimmes spel. Trettio fjuttiga minuter. Cristiano förändrade matchbilden fullständigt i och med sin entré (tillsammans med Khedira). Real Madrid började helt plötsligt trycka tillbaka katalanerna och skapa målchanser. CR7 dundrade iväg två frisparkar mot Valdes, två kanoner som med lite tur och marginaler kunde ha resulterat i två mål. När portugisen stegade av plan, samtidigt som Valdes skämde ut sig, så hade Cristiano sex skott mot mål. Mer än hela Barcelona hade lyckats skrapa ihop under 90 minuter. Nu kommer Messi såklart att fortsätta ösa in mål mot lag som Osasuna och Rayo Vallecano och när han gör det så kommer folk kvickt ranka honom som nummer ett igen. Men faktumet kvarstår och det är att Ronaldo under de senaste två säsonger överglänst Messi när det kommer till de stora matcherna. Gång efter gång. Ballon d’Or är inte ens värt att nämna i detta sammanhang, men man behöver inte vara ett geni för att förstå att Cristiano gjort sig förtjänt av betydligt mer än bara en Guldboll. Grande Cristiano!
- Alvaro Morata – en canterano som påminner oss om Raúl
Tänk om alla Real Madrids canteranos hade haft samma vilja, mentalitet, tålamod och inställning som Morata? Då hade Real Madrid producerat betydligt fler hemskolade talanger till A-laget. Den f.d. U-19 EM-mästaren och skyttekungen påminner lite om Raúl med sin ödmjuka personlighet och sitt synsätt på saker och ting. Och idag uppnådde Morata även något som Real Madrids legendariska nummer sju mäktade med. För innan dagens klassiker så var Raúl den senaste canteranon som i sin debut mot Barcelona lyckats göra en assist. En notering som Morata kopierade idag när han läckert spelade fram Karim Benzema i början av matchen. Castilla-spelaren fortsatte sedan att kämpa och slita i 90 minuter där han konstant stångades med diverse Barca-spelare. Ja, Morata var faktiskt den Los Blancos-spelare som vann flest dueller under matchens gång. Ynglingen tog för sig i sin debut och visade ingen rädsla. Framtiden ser ljus ut för Alvaro, speciellt om han fortsätter uppvisa samma exemplariska attityd som han hittills gjort under sin fotbollskarriär.
- José Mourinho - The Special One
Barcelona har nu inte slagit Real Madrid på fem klassikermatcher. Man har bara en seger på de senaste åtta mötena. Man har tappat Supercupen och Copan till ärkerivalen denna säsong och man har inte lyckats besegra Los Blancos i någon av de två ligamötena 2012/2013. Man klarade inte ens av att kryssa mot ett otroligt reservbetonad Real Madrid denna lördag. Ett Real Madrid som bytte ut hela sju spelare från startelvan jämfört med 3-1 krossen på Camp Nou i tisdags. Där nyckellirare som Ronaldo, Xabi, Özil, di María, Arbeloa och Khedira saknades från start. Lägg därtill avsaknaden av den skadade kaptenen Casillas och en matchotränad Marcelo. Ja, ni förstår vart jag är på väg. Mannen bakom den relativt nyvunna el Clásico-dominansen heter José Mourinho. Ett taktiskt geni som återfört det psykologiska övertaget till Real Madrids fördel igen. Bernabéu-publiken har börjat skandera hans namn på nytt och busvisslingarna hörs inte, men visst är otroligt lätt att ändra åsikt när medgången återigen visar sitt ansikte...
- Domarens insats? ”Barcelona pratar inte om domarna!”
FC Barcelonas motto har under de senaste åren varit att ”man inte pratar om domarnas insatser”. Idag drog Valdes förmodligen på sig en superlång avstängning i.o.m. sitt utbrott och sin utskällning av mannen med visselpipan. Pique gjorde ”råntecknet" (sek 27) mitt under pågående match och ängeln Iniesta fick Perez Lasa att avbryta matchen abrupt och dela ut ett gult kort. Barcelonas mittback Pique sa även efter match att ”när domaren blir en del av 'spelet', så utkämpar vi ett redan förlorat krig. Vi behöver vara mycket bättre än motståndarna så att domaren inte kan påverka resultatet”. Pique krävde faktiskt även en ursäkt av Lasa. Självklart avslutade han sedan med att säga att ”där inte finns några ursäkter”. Bara för att fullborda det vidriga hyckleriet. Barca-tränaren Roura och sportdirektören Zubizarreta påpekade även de att bilderna är "tydliga och talar för sig själva". Det var alltså inga "no comments" om domarens prestation denna dag. Staffsituationen som upprörde i slutsekunderna demonstrerar en Adriano som störtdyker, inte ens reprisbilderna kan visa på ett tydligt sätt att där faktiskt sker någon kontakt (säger dock inte att där inte sker kontakt, se f.ö. händelsen i slowmotion här). Att Adriano förstärker situationen och faller högst onaturligt, det är inte svårt att upptäcka och konstatera. Barcelona som annars har förmågan att överdriva och förstärka minsta lilla duell, som vi såg på Camp Nou i tisdags bland annat, blir nu alltså i viss mån straffade av det faktum att man är välkända för sina systematiska filmningar. Hade man inte haft denna ”merit” på sitt CV så hade kanske en random domare "lurats" denna eftermiddag och blåst för straff. Karma när den är som bäst?
- Två stärkande klassikervinster inför säsongens viktigaste match
Real Madrid går från dessa två el Clasico-bataljer som spelats på mindre än fem dagar med ett stort självförtroende och en säsong som helt plötsligt fått sig ett lyft. Mittbacksduon Varane och Ramos har visat att man håller yppersta klass och att man fungerar otroligt bra ihop. Bänkspelarna har visat sin klass. Målvaktsförvärvet Diego López har fortsatt att sprida sitt lugn även i dessa betydande och tuffa bataljer. Samtidigt som José Mourinho täppt till truten på många kritiker. Osv, och så vidare. Där finns helt enkelt mycket positivt, som klubben, laget och ledarstaben kan ta med sig inför säsongens viktigaste match på tisdag. Och skulle man ta sig vidare från åttondelen mot United så är frågan om det finns något/någon som kan stoppa Real Madrid från att få uppleva ett oförglömligt år (vad jag syftar på mer exakt förstår nog de flesta)?
Tack för mig. På återseende.
Hala Madrid!
----------------------------------------------------------------------------
1/3, 20:30
Rond två - att vila eller att inte vila
För bara några veckor sedan var allt frid och fröjd i Barcelona-lägret. Det talades om en eventuell ”trippelsäsong”, stämningen var på topp och Lionel Messi öste in mål. Samtidigt som ärkerivalen från Madrid brottades med påstådda interna stridigheter, en svag form och med skador och avstängningar på viktiga spelare. Inför lördagens el Clásico känns det dock som om vinden har vänt, i alla fall en aning. I och med Barcelonas förlust mot Milan i Champions League och efter Real Madrids seger och utskåpning på Camp Nou så råder det nu helt plötsligt något oväntade förutsättningar (och inte bara det faktum att matchen startar redan klockan 16:00) när rivallagen drabbar samman för andra gången på en vecka. Katalanerna med Jordi Roura vid rodret kommer till mötet med tre stora mål. Nummer ett; att försvara ligan och sin fina statistik därifrån. Nummer två; att försöka hitta tillbaka till sin vägvinnande fotboll. Nummer tre; att få upp moralen och självförtroendet i laget. För, Barcelona-lägret är i stort behov av en moral-boost och en seger på lördag mot ärkerivalen hade betytt mycket inför framtiden och framförallt inför returbataljen mot Milan.
Real Madrid i sin tur, går in till klassikern utan att i själva verket ha så mycket att spela för. Mourinhos mannar har egentligen ”bara” äran och hedern att försvara, i en annars ängslig väntan på tisdagens brutalt viktiga Champions League-retur. Men Los Blancos, med Mourinho i spetsen är nog också mer än angelägna om att försöka trycka ner Barcelonas självkänsla än mer och därmed bibehålla det mentala övertaget som man skaffat sig gentemot katalanerna.
Morgondagens rivalmöte är, på pappret, kanske inte en av de ”viktigaste” klassikermatcher som stundat men där finns trots allt ändå otroligt mycket att spela för och mycket att vinna, för båda parter vid en bra prestation.
Real Madrid gjorde idag, fredag, sin sista träning inför klassikern och man kan konstatera att läget i truppen ser bra ut. Iker Casillas som redan börjat träna med boll (vid fötterna, och som ser ut att kunna göra en comeback om bara tre veckor) är tillsammans med di María (avstängd) de två enda indisponibla spelarna för Mourinho imorgon. Det har spekulerats mycket i spansk media kring vilka Los Blancos-lirare som The Special One kommer att vila och spara till den betydligt viktigare matchen mot United på tisdag. Spanska ”AS” rapporterade tidigare idag att spelare som Ramos, Varane och Ronaldo kan få lite extra vila. Dock har jag mina dubier om att detta kommer ske, samt att Mourinho kommer göra så pass stora rockader som de flesta förväntar sig.
Jag skulle säga att där finns ett par-tre spelare som kanske är lite extra slitna och som bör prioriteras. Det är Fabio Coentrão, Xabi Alonso och Mesut Özil. Xabi har förvisso inte spelat så mycket på senare tid men i hans fall handlar det mer om att han dragits med skavankar. Därför är det kanske bäst om han får stå över imorgon och redan nu börja ladda för United-matchen. Sen finns ett antal Maränger som Mou kanske kan tänka sig att ge lite bänktid, och det är Varane, Khedira, Arbeloa och Ronaldo. Här gäller det helt enkelt för Mourinho att utvärdera situationen noggrant och se hur väl dessa mår fysiskt och mentalt, för sedan ta det beslut som han anser är bäst för laget. För även om laget har en mer betydande match bara några dagar efter ligaklassikern, så måste man komma ihåg att det ändå är ett ”el Clásico” vi talar om. Det går inte att ställa över för många spelare, för då kanske man sitter där i omklädningsrummet efter match med en förnedrande och knäckande förlust mot ärkerivalen. Och det är aldrig ok, även om matchens betydelse inte är lika högprioriterad som den kanske hade varit i normala fall.
Av dessa anledningar ser jag därför gärna att två av Los Blancos viktigaste spelare, Ramos och Cristiano, finns med i den elva som presenteras runt tre tiden på lördag. Ramos har missat en hel del matcher under detta år och bör inte vara alltför trött. Cristiano är Cristiano, dvs. en maskin som inte ska ha några som helst problem med fysiken.
Om man ska spekulera och gissa lite kring vem av Real Madrids ”bänkspelarna” som kan tänkas få förtroendet imorgon så bör brasilianaren Ricardo Kaká var en av de som är närmast startelvan. Brassen som talade till pressen idag sa att morgondagens match kan bli ett bra tillfälle för honom att visa att han fortfarande kan göra stora saker för laget i viktiga matcher, om han nu får spela. Och det hade varit intressant att se vad Kaká hade kunnat uträtta på lördag eftermiddag eftersom det är en matchbild som bör passa honom ypperligt, med stora ytor i offensiven. Kaká som sett riktigt vass ut under de senaste veckorna. Bra chans till en startplats har även spelare som Modric, Marcelo, Essien och Callejón. Callejón ersätter förmodligen di María rakt av då José Mourinho mest troligt kommer hålla fast vid sin 4-2-3-1 formation. Allt annat skulle överraska mig. Modric lär bilda mittfält med Khedira/Essien, Essien som även kan gå ner och spela högerback. Portugisen Coentrão gör förmodligen plats för Marcelo då Mourinho nog inte vågar riskera att mista portugisen till matchen mot United. På anfallsplatsen känns det som om fartsyndaren Karim Benzema kan komma att få chansen, men hans fysiska status är oklar och även om Higuaín inte imponerade direkt här senast så var han ändå "med och förde" Real Madrid till en meriterande seger. För att sammanfatta mina tankar om en ev. startelva så ser jag helst följande elva man äntra Bernabéu: López; Ramos, Varane, Pepe, Marcelo: Khedira, Modric; Callejón, Kaká, Cristiano; Benzema. Dock tror jag att Mourinho kan komma att vila Varane och spela Essien som högerback, med Pepe och Ramos som mittbackspar. Imorgon runt 15:00 har vi svaret.
Uppdaterat, 21:50: Marcelo ser ut att vara petad från morgondagens trupp. Enligt en tillförlitlig twitter-källa så finns han inte på den obligatoriska samlingen, kvällen innan avspark.
Lite kort om läget i Barcelona-truppen. Messi rapporterades vara febersjuk dagen efter förlusten på Camp Nou och därmed kunde hans dåliga insats ursäktas en aning. Vilken slump, säger jag. Men Messi har såklart återhämtat sig och han är redo för spel. En som däremot inte kommer att beträda Santiago Bernabéu imorgon är mittfältaren Xavi. Spanjoren dras med en muskelskada och kommer tyvärr inte kunna göra Pérez Lasa sällskap i 90 minuter imorgon. Vilket nog Lasa är otroligt tacksam för.
Tyvärr så kommer katalanernas tränare Tito Vilanova inte att närvara vid detta möte heller och han förväntas enligt Barcelonas vice-president Villarrubí inte vara tillbaka förrän i april. Därmed blir det alltså Jordi Roura som återigen kommer vara huvudansvarig när man ställs mot ärkerivalen. Jag kan tycka att Barcelonas ledning agerat otroligt naivt och konstigt i detta fall, som inte valt att gå för en mer meriterad interim-coach när man fick det tråkiga beskedet om Titos sjukdom. Problemet med Titos frånvaro är inte så mycket att Barcelona helt plötsligt blir så mycket sämre som lag. Man är fortfarande lika bra. Utan det är när man stöter på problem under pågående match och när man behöver göra förändringar som Titos frånvaro syns och blir till ett avbräck. Och det är ju allt annat än bra.
På tal om förändringar så nämnde Roura efter 1-3 förlusten senast på Camp Nou att man tänkt sig att reformera det taktiska tillvägagångssättet till matchen mot Milan. Och frågan är om vi får se något av denna reform redan imorgon? Som en bra träning innan CL-avgörandet. Vad Roura syftade på mer exakt är svårt för mig att säga, men man behöver väl inte vara något geni för att se vart katalanerna har sina problem. En total avsaknad av ett djupledsspel och ett överdrivet och temposvagt bollrullande i väntan på att den stora stjärnan Messi ska bryta mönstret, det håller inte längre. Inte när Messi allt som oftast i princip är det enda riktiga offensiva hotet. Det kanske funkar mot La Liga-klubbar som Osasuna och Rayo Vallecano men när motståndet blir svårare och tuffare så blir man alldeles för lättlästa. Nu anser säkert vissa att Villa är en enkel lösning på problemet och visst är det kanske rätt väg att gå. Genom att få in mer direkta spelare och fler lirare som kan göra mål och poäng. Men samtidigt tror jag att problemen går mycket djupare än så för Barcelona idag. Rouras lag har även stora bekymmer i försvarsspelet där man släppt in minst ett mål i tolv raka matcher. Dessutom tycker jag mig se ett mer tröttkört Barcelona där det fina presspelet som varit lagets signum avtagit markant. Nu är det dock lätt att överdriva allting och alla småproblem när det går lite tyngre för laget. Men det är lite upp till bevis för ”Barca” på lördag.
För att börja avsluta dagens inlägg och summera allting lite kort. Jag vill se ett taggat Real Madrid imorgon som går för en seger och ger järnet. Jag vill se en enhet och ett lag. Jag hoppas att spelarna (alla!) än en gång är villiga underkasta sig Mourinho, hans filosofi och hans taktik. Något som tyvärr inte alltid varit självklart. För visst är det en lockande tanke att få se ett Real Madrid gå ”obesegrat” mot Barcelona, under en säsong då ärkerivalen förmodligen gör sin bästa ligasäsong någonsin? Los Blancos har hittills vunnit två dubbelmöten mot katalanerna under säsongen 2012/2013. Man har kryssat i ligaspelet på Camp Nou och nu har man alltså chansen att vinna hemma. Därmed kan man alltså ”nolla” Barcelona och det hade varit otroligt glädjande och faktiskt känts som en liten revansch för den usla insatsen i ligan.
Jag minns också hur snacket gick under förra säsongen och inför det sista Liga-Clásicot. Det talades i vissa kretsar (från både Madrid och Barcelona-håll) om att Real Madrid inte skulle vara värdiga vinnare av La Liga om man inte slog Barcelona på Camp Nou. Då man sedan tidigare hade förlorat mot ärkerivalen i Copan, Supercupen och hemma i ligaspelet. Sedan hände oförglömliga ”Calma” och historia skrevs. Men jag undrar om samma frågeställning även gäller imorgon...I vilket fall som helst; mot äran och hedern!
Hala Madrid!
------------------------------------------------------
27/2, 14:00
Första testet avklarat - kross på Camp Mou
Katalanska TV3 hånade Real Madrid efter den första Copa-semifinalmatchen på Santiago Bernabéu för dryga månaden sedan, det genom att likställa Los Blancos-spelarna med en flock hyenor. Igår svarade dessa blodtörstiga hyenor, man jagade i grupp, man terroriserade sitt byte och man berövade Barcelona-spelarna på deras vilja, hjärta och själ. Det fanns bara ett lag på banan under tisdagskvällen och det var ett hungrigt och skoningslöst Real Madrid. Ett Real Madrid som nu bokat en finalplats i årets Copa del Rey.
Det har varit svårt att smälta och förstå det som hände igår. Det var inte bara en ”vanlig” el Clásico-seger för Real Madrid, det var så mycket mer. Det var på det sättet som Real Madrid vann på, som imponerade och berörde. Det var utklassning. Det var en uppvisning i hur man spelar en effektiv och vindsnabb fotboll blandat med ett gudomligt disciplinerat försvarsspel över hela banan. En mångsidig fotboll där fotbollens alla fina men svåra konster demonstrerades och visades upp av ett och samma lag. En styrkedemonstration ifrån ett Real Madrid som åskådliggjorde att det mentala övertaget i el Clásico-matcherna är åter på Madrids sida. Sakta men säkert har ärkerivalen från Katalonien känt att Marängerna varit dem i hälarna under de senaste åren och frågan är om det igår inte blev definitivt att Los Blancos inte bara är ikapp katalanerna utan också förbi?
De senaste resultaten tyder på det i alla fall. Barcelona har nu bara en seger på de senaste sju el Clásico-bataljerna. Man förlorade Supercupen till Marängerna i början av denna säsong. Man förlorade ligan till Mourinhos mannar på Camp Nou anno 2011/12. Och igår tappade man en Copa del Rey-finalplats till ärkerivalen. Lägg därtill att man inte klarade av att besegra Real Madrid i ligaspelet tidigare under denna säsong, trots fördel av hemmaplan och trots Real Madrids undermåliga prestationer i ligaspelet.
Precis som momentumet har växlat över till Marängernas vågskål, så har vinden även vänt i kampen mellan Cristiano Ronaldo och Lionel Messi. I takt med Real Madrids klassiker-framgångar har Cristiano, naturligt nog, i sin tur överglänst Messi i dessa matcher. En Cristiano Ronaldo som igår blev historisk när han blev den första spelaren någonsin att göra minst ett mål i sex raka bortamatcher i ett el Clásico. Om Camp Nou blivit Camp Mou, så kan man även säga att Barcelonas hemmaplan förvandlats till Ronaldos bakgård, där portugisen spelar efter sina egna regler och där han gör lite som han vill.
Lite kort matchen då. Messi stämplade in när klassikern blåstes igång, dryga två minuter senare brände han en bra målchans med högerfoten, för att sedan stämpla ut. Argentinare sågs därefter inte mer i detta el Clásico. Det var också den enda målchansen som hemmalaget lyckades skapa under akt ett. Efter knappa tretton minuter klev matchens gigant in i händelsernas centrum. Cristiano Ronaldo fixade en straff på egen hand när han med ett antal kvicka överstegare och några rappa steg lämnade en seg Pique på efterkälken. Pique rev ner portugisen och domaren Undiano Mallenco dömde straff. Helt korrekt. En spark på elva meter som CR7 förvaltade väl, trots en del billiga psykningar från hemmamålvakten Pinto.
Pinto försöker sig på en "fuling"
Efter målet börjar dock Barcelona-spelarna sorgligt och beklagligt nog att visa den (mörka) sidan av sin klubb och sin filosofi, en tråkig sida och den direkta anledningen till varför många neutrala fotbollsälskare mer eller mindre föraktar ”Més que un club”. Vid minsta lilla kontakt, och ibland behövdes inte ens någon beröring, så började de randiga spelarna att falla till marken och skrika efter frisparkar och straffar. Pedro, Fabregas och Alba, försökte alla flera gånger om men en Undiano Mallenco med ”cojones” värdiga hela den spanska domarkåren pallade för trycket och föll inte i fällan. Det trots att han konstant omringades av naggande Barcelona-spelare som krävde repressalier mot Real Madrids dito. Innan domaren blåste av den första halvleken så hann Jordi Alba skada sig själv efter att ha spelat teater. Fallet blev något för högt efter en dykning och vänsterbacken slog i huvudet i gräsmattan, där han blev kvar liggandes även när Mallenco blåste för halvtidsvila. Gräsmattan klarade sig dock från ett gult kort till Albas stora förvåning och i samband med slutsignalen så fick vi även se Busquets, Xavi och Puyol rusa fram till domaren för att ”diskutera diverse ting”. Det var nog många tittare som kände en bitter eftersmak och vämjelse efter att ha sett Barcelona-spelarnas beteende i den första halvleken.
Men det var inget som kunde stoppa Mourinhos mannar denna kväll. Absolut inget. I backlinjen dominerade en kolugn grabb på nitton år. På mittfältet gjorde Sami och Xabi (Alonso som såg ut att må riktigt bra efter sin viloperiod) en av sina bästa insatser för säsongen. Framför denna duo och på högerkanten sprang di María livet ur sig. Samtidigt som planens stora gigant och just nu världens bästa fotbollspelare, Cristiano, bar Real Madrids offensiv på sina axlar och höll show.
Andra halvlek blev en fröjd för ögat. Någon minut innan matchklockan stod på en timmes spel så skulle det förlösande 2-0 målet äntligen komma för Los Blancos. Di María skickade ner Puyol i en akrobatisk spagat och avslutade på mål. Returen letade sig ut till Ronaldo likt en magnet dras till ett kylskåp. Och Cristiano fann nätmaskorna. Camp Nou förvandlades till en gravplats. Bilderna på di María när han lurar ner Barcelona-kaptenen i en smärtsam spagat är klassiska bilder. En symbol för den nya som gror, och för det gamla som vissnar. Samtidigt som en föråldrad mittbacksgigant vek ner sig, så skulle en ung och blivande mittbackjätte återigen kliva fram och punktera denna klassiker. Raphaël Varane nådde högst efter en hörna slagen från Özil, och fransmannen prickade krysset med en fantastisk vältajmad nick. 3-0 var ett faktum. Varane som nu gjort två mål på två el Clásico-matcher (ett mer än t.ex. Iniesta mäktat med under hela sin karriär om jag är rätt informerad), sprang sedan till The Special One och kramade om portugisen. Ett vackert moment och ett passande tack för det förtroende som Mourinho visat för ”Rafa”. Någon minut senare brister det för ”stoneface” Varane, när han för första gången visar lite känslor. Ett härligt leende i samband med en Barcelona-hörna pryder Varanes ansikte och försäkrar oss tittare om att vi har med en människa att göra. Ett mänskligt fenomen som själv ser ut att vara lite förvånad över sin egen kapacitet.
Planens värsta filmare och gnälligaste pojke reducerade sedan i slutminuterna men Real Madrid var egentligen aldrig hotat under denna match. Och resultatet 3-1 kändes smickrande för hemmalaget då både 4-0 och 5-0 var närmare. En oförglömlig kväll var därmed kommen till sitt slut.
"Rafa" flyger och tvåan i bakgrunden transformeras snart till en trea
Första testet är därmed avklarat under denna ödesvecka. Betyget är mycket väl godkänt. Copa-avancemanget är en välbehövlig boost inför framtiden och speciellt inför United-matchen. Här nedan tar jag upp sex saker, sex positiva aspekter som Real Madrid kan ta mig sig från gårdagens 3-1 seger mot ärkerivalen och jag motiverar lite kort.
- Que Equipazo! Real Madrid visade att man är ett lag, en enhet, trots allt skitsnack och förtal från media. Man genomför inte en sådan här brutalt stark match om tränaren inte har fullt förtroende från spelarna eller om spelarna inte är beredda att jobba för varandra. Los Blancos stod enat under en period då det är vitalt att alla drar åt samma håll. Sköna nyheter för oss fans och förhoppningsvis så får vi se samma anda på lördag och mot United på tisdag.
- Ett fenomenalt försvarsspel med en trygg målvakt. Här har Real Madrid sen årsskiftet förbättras kraftig. En ny mittbacksduo har kommit upp till ytan och den är omutlig. Varane och Ramos gör båda en stormatch och bjuder på briljanta moment och aktioner som får många av världens mittbackar att avundas och impas. ”Rafas” fina glidtacklingar och totala förstörelse av Messi, ännu en gång, lovar gott inför framtiden. Samtidigt som den sista utposten, den gamla Castilla-målvakten Diego López gjorde det mesta rätt. López visade ett flertal gånger att han är skicklig i spelet med fötterna. Likaså visade han prov på en fin spelförståelse när han vid ett par tillfällen var långt ute från sitt mål och avvärjde småfarliga Barcelona-anfall. Fortsätter "Diegito" så här så undrar jag om Iker Casillas får stå i mål något mer denna säsong.
- Varane, di María och Ronaldo; wow! Det är svårt att plocka ut enstaka spelare, som var bättre än de övriga, då hela laget stod för en utomordentlig insats. Men denna trio tycker jag var lite vassare än resten. Di María spelade för första gången en stormatch efter sina resurser. D.v.s. han överskattade inte sin förmåga, han släppte bollen enkelt och i rätt läge allt som oftast, något som gav Real Madrids anfallsspel en bra rytm. Samtidigt som Nudeln sprang kopiösa mängder och var vital i det defensiva spelet. Varane fortsätter att visa gång på gång att han redan nu är en av de bästa mittbackarna i världen. Mycket om honom har jag redan nämnt och det är svårt att med ord förklara hur bra han varit sen han blev ordinarie. Medan Cristiano Ronaldo än en gång visade att han just nu är bäst i världen. En fokuserad Ronaldo matchen igenom, där viljan att vinna, energin och cynismen strålade ut ur Cristianos ögon. Den gröna laserstrålen som följde CR7 under hela matchens gång bleknade och kändes fjuttig i jämförelse med den dödliga strålen som Cristianos ögon utsände.
- José Mourinho var överlägsen Roura/Tito i det taktiska spelet. Det är ingen tvekan om att Mourinho genomskådat Barcelonas spelfilosofi, vilket vi än en gång fick bevittna igår. Nu ska nog inte Roura klandras för något (all respekt till honom) utan det är väl Tito som fortfarande styr spakarna. Men Barcelonas ”överbelastning” av mittfältet fungerar inte längre mot Madrid, speciellt när Marängerna lyckas få stopp Messi. Mourinho behövde i alla fall verkligen denna framgång och den kommer inte bara stärka spelarna utan även ledarstaben, en stab som varit något kritiserad under de senaste månaderna.
- 1-1 går att "vända". Att mentalt veta att ett oavgjort resultat på hemmaplan från det första mötet av två går att vända till sin fördel på en av de svåraste bortaarenorna i världen, är en aspekt som inte ska underskattas. Det är otroligt "hälsosamt" för psyket och det kommer vara ett inspirerat Real Madrid som äntrar Old Trafford på tisdag.
- Undiano Mallenco gör allt rätt. Nu har förvisso detta kanske inte så mycket att göra med Los Blancos som lag, men jag vill passa på och hylla mannen med visselpipan. För han stod för en fantastisk insats igår och det var inte många fel som kom från hans håll. Han stod emot "Barcelona-pressen", föll inte för några filmningar eller påtryckningar. Han höll en ”normal” (hög standard om man jämför med hans spanska kollegor) när det kom till hur fysiskt spelet fick vara. Där de gula korten inte haglade efter varje närkamp. Det var befriande att för en gångs skull se en spansk domare hålla en så här pass bra nivå.
- Real Madrid utökade sin ledning gentemot Barcelona över antalet vunna el Clásico-matcher. Los Blancos står nu på 89 vinster medan Barcelona har 87 vinster (48 oavgjorda matcher). Målskillnaden är 377-363 till Marängernas fördel.
- De senaste tre assisten för Real Madrid gjorda i en klassiker har kommit från Mesut Özil. Özil har nu också i de senaste fem el Clásicos på Camp Nou lämnat planen med en assist i ryggsäcken.
- Ronaldo är den första spelaren i historien att göra två mål i två raka el Clásicos på bortaplan. Ronaldo har gjort åtta mål på de senaste sju drabbningarna, medan hans rival Messi har gjort fyra. Cristiano är även, som tidigare nämnt, den enda spelaren i historien som gjort mål i sex raka klassiker-bataljer på bortaplan.
- Real Madrid är det enda laget som slagit Barcelona två gånger i två dubbelmöten sedan Pep Guardiola tog över de randiga.
Jag hoppas att alla Madridistas passar på att njuta av detta sköna Copa-avancemang. Det förtjänar vi efter den något tuffa säsongen som vi hittills har fått uppleva. Super Semena-bloggen tar nu en liten paus och återkommer på fredag. Jag bjuder på en sista bild, som Xabi twittrade sent igår kväll. Like a boss!
Jag gör som Xabi nu och bara lutar mig tillbaka och njuter av ögonblicket. Tack för mig. På återseende.
Hala Madrid!
----------------------------------------------------------
26/2, 14:00
Upp till bevis
Ja, då var det dags igen, dag två på bloggen inleds och det är med en jobbig nervositet som jag påbörjar skrivandet. Denna ”Supervecka” innebär tyvärr inte bara att man som fotbollsälskare bjuds på en härlig spänning, passion och en högkvalitativ fotboll. Utan dessvärre medför sådana här stormatcher även en hel del nervositet, speciellt om man som i mitt fall håller på det ena laget. Därmed är det i skrivande stund ett antal otroligt pirriga och ängsliga timmar som väntar innan avspark. Jobbiga timmar som känns som dagar. Men vad vore livet utan alla dessa påfrestande minuter och sekunder, i väntan på något stort? Inte detsamma.
På tal om något stort, så är det just en massiv och betydande dag som väntar Real Madrid och José Mourinho, där mycket står på spel. Test nummer ett nalkas. Även om det ”bara” är en Copa del Rey-titeln som kan förloras ikväll så är det ändå, med tanke på Real Madrids situation (en misslyckad liga och ett svårt utgångsläge mot United i CL), ett tungt tapp om man åker ut i Copa-semifinalen, speciellt mot ärkerivalen. Känslan om att det är ”upp till bevis” för Real Madrid ikväll klockan 21:00 är verkligen påtaglig och det är med en spänd förväntan som man hoppas på något stort ifrån Los Blancos denna dag. Det är såklart möjligt men är det särskilt realistiskt?
Läget i truppen är bra. Skadorna är få och stämningen i laget verkar vara bättre än på länge. Det är bara Iker Casillas och Marcelo som garanterat missar dagens batalj (av de mer betydande spelarna). Men där finns dock en del frågetecken kring fransmannen Raphaël Varane. Inför matchen mot Deportivo i lördags kunde man helt plötsligt på hemsidan läsa att han drabbats av en ”mindre muskelskada” som hindrade honom från spel mot SuperDepor. Men sen dess har uppgifterna kring hans skavank varit lika obefintliga som osynliga. Det har inte gått att läsa någonting om hans status och den unga fransmannen har inte setts på någon av de bilder som lagts ut på hemsidan när laget tränat. Mystiskt, och min känsla är att hans "skada" är värre än de flesta kanske tror. Jag hoppas dock att jag har fel, och Varane är med i den trupp som reste till Barcelona idag (Mourinho valde att inte övernatta i Katalonien förresten). Men det behöver förvisso inte betyda att han är 100%:ig och spelredo då The Special One brukar ta med spelare i trupplistan i dessa stormatcher även om deras status är något oklar.
Nästa fråga i detta fall blir då; om Varane är frisk, kommer han få starta? Otroligt svårt att sia. Men att i alla fall kunna ha honom som ett alternativ, bara det är betryggande. Den enda frågan i backlinjen anser jag annars just vara om Raphaël kan och kommer få starta, eller om det blir portugisen Pepe? De övriga tre positioner ser jag som ganska solklara där Ramos, Arbeloa och Coentrão är mer eller mindre givna. Men visst hade det varit intressant och lite lockande med Ramos som högerback och Pepe och Varane som mittbackar? Tre så pass starka huvudspelare hade förmodligen kunnat förvandla varje fast situation till ett bra målläge. Speciellt mot kvällens motståndare, som inte direkt har sina styrkor i luftrummet.
På mittfältet är den stora frågan, som alltid när det vankas viktiga matcher, ifall di María kommer få starta eller inte? Personligen är jag ganska övertygad om att argentinaren får förtroendet. Mourinho har tidigare väldigt ofta valt att gå ut i tuffa strider med Nudeln som en av frontmännen (hur ironiskt det än låter). Och även om brassen Kaká, som helt plötsligt dykt upp som den främsta konkurrenten till en av platserna på det offensiva mittfältet, ser ut att vara på gång och är ett någorlunda realistiskt alternativ, så kan jag inte se ”Mou” vika bort från sin 4-2-3-1 formation. Inte i detta kniviga och viktiga läge. Förmodligen får Kaká dock starta ligamatchen på lördag, det skulle däremot inte förvåna mig alls. Mittfältsplatserna tror jag annars kommer bemannas av Xabi och Khedira, med den offensiva trion di María, Özil och Ronaldo framför. Inga överraskningar alltså.
Anfallspositionen står mellan Higuaín och Benzema. Trots att båda för närvarande är iskalla. Och när jag säger iskalla så menar jag verkligen kalla. Visst finns det dock en liten chans att Cristiano kan komma att användas som ensam striker, men återigen så kan jag inte se The Special One göra några radikala förändringar i detta läge. Dock är det mycket oroväckande att Real Madrids båda nior underpresterar grovt för tillfället och om den utvalde har en lika blek afton ikväll som han haft under de senaste veckorna, så ligger Real Madrid risigt till.
Vem jag personligen skulle gå för? Karim Benzema. Jag litar mer på fransmannen än Pipita i dessa tuffa stormatcher. Det känns också som om Karim inger betydligt mer respekt hos Barcelona-försvaret än argentinaren. Och sådant ska man inte underskatta. Hade dock Gonzalo varit i toppform så hade jag gärna sett honom från start med tanke på att Benzemas (usla) form. Men nu känns det som om att välja mellan pest eller kolera där man dock vet att den ena parten (Karim) har betydligt större chanser att vakna från sin dvala och stå för en utmärkt prestation, om det vill sig väl. Hoppet är det sista som överger en, heter det ju.
Det var lite om läget i truppen och vad för startelva José Mourinho kan tänkas ställa upp. Det blir intressant och se vad The Special One väljer att göra och dryga timmen innan avspark så kommer vi få veta vilka elva män som Mou väljer att gå ut i krig med.
Jag ställde, tidigare i detta inlägg, frågan om det var realistiskt att förvänta sig en stormatch och ett avancemang ifrån Los Blancos? Svaret är; ja självklart, speciellt om offensiven och en viss duo kommer upp i normal standard. Mourinho kommer kunna mönstra en stark elva i Barcelona ikväll. Men han kommer framförallt kunna skicka ut en dödlig duo på Camp Nous gräsmatta. En duo som satt skräck i Camp Nou-publiken flera gånger om. Mesut Özil och Cristiano Ronaldo. Mesut har i de senaste fyra el Clásicos på Camp Nou lämnat planen med en assist under sitt namn (alla till Ronaldo). Något som gjort att turken snabbt klättrat i el Clásicos assistligan (bara tre assist från tredjeplats där bland annat Xavi återfinns). Cristiano Ronaldo har i sin tur mäktat med att göra minst ett mål i de senaste fem matcherna på FC Barcelonas hemmaborg. Cristiano som även gjort mål i sex av de senaste sju mötena mot ärkerivalen (totalt tio mål mot Barcelona). Det är en talande statistik och om denna poängplockande duo är på humör ikväll så kommer det skapas målchanser, förr eller senare. Pressen på dessa två är stor och duon är en av de viktigaste nycklarna om Real Madrids ska nå finalen.
På tal om statistik och betryggande sådan, så kan man även konstatera att Real Madrids tre senaste resultat av fyra på Camp Nou skulle ha tagit Marängerna vidare idag (2-2, 3-2, 1-2, 2-2). Det säger kanske inte mycket om aftonens el Clásico, däremot berättar statistiken än en gång att Real Madrids offensiv trivs på Barcelona-borgen. Om vi fortsätter med lite statistik så är det värt att nämna att antalet (officiella) el Clásico-vinster för båda lag ligger på; 88 för Real Madrid och 87 för Barcelona (44 oavgjorda resultat). Kommer Barcelona utjämna ikväll? Det hoppas vi inte.
En mer oroväckande notering för både Real Madrid och Barcelona är dock att det finns tre spelare i vardera lagen som vid ett gult kort missar Copa-finalen. I Real Madrid är det Xabi, Carvalho och en viss Ronaldo. I Barcelona är det Fabregas, Mascherano och Alves. Oddset att någon av dessa drar på sig ett gult kort skulle jag säga inte är särskilt högt.
Nej, nu är det tid att knyta ihop säcken på detta andra blogg-inlägg och summera allting lite kort. Det är en otroligt viktig match som väntar Los Blancos ikväll. Såklart kan den inte jämföras med nästa tisdags Champions League avgörande mot United, men Real Madrid behöver verkligen ett avancemang idag. Det hade gett laget en härlig och välbehövlig självförtroende-boost inför det som komma skall. I mångt och mycket ser jag även dagens match som ett karaktärsprov för många av spelarna. Men även för José Mourinho. Vem kommer vika ner sig och vem kommer höja sig med pressen? En ledare måste kliva fram och jag förväntar mig att spelare som Ramos, Xabi och Cristiano är de tre som tar täten och för Marängerna till framgång. Kan Real Madrid spela som ett lag, kompakt och smart i försvaret, för att sedan ställa om med sin vassa omställningsfotboll så är mycket vunnit. Speciellt om man under vissa perioder även lyckas etablera ett tryggt men snabbt passningsspel på Barcelonas planhalva. Första målet kommer bli brutalt viktigt, men Real Madrid har många gånger förr visat att även om man hamnar i underläge så kan man komma tillbaka. Även på Camp Nou.
Nu har man en ångestfylld väntan framför sig inför kvällens klassiker. Jag hoppas vi får se ett Real Madrid från sin bästa sida denna tisdag. Ett Real Madrid som agerar som ett lag, som en enhet. Ett Real Madrid som förvandlar Camp Nou till Camp Mou.
Tack för mig, på återseende.
PS. grattis till Pepe som fyller trettio år idag. Hoppas han får en oförglömlig present från lagkamraterna ikväll, dvs. en bokad finalplats i Copan.
Hala Madrid!
------------------------------------
25/2, 19:00
En kort tillbakablick
Ok, då kör vi. Först och främst vill jag säga; välkomna till bloggen. Här kommer jag under ungefär tio dagar att dela med mig lite av mina egna tankar och funderingar kring Real Madrids "ödesvecka" som snart drar igång. Jag kommer försöka hålla bloggen så ”informell” som möjligt, med en avslappnad ton. Inga svåra analyser alltså eller långa krönikor, utan mest spontana reflektioner, ibland med en gnutta humor och ironi. Allt som skrivs här kommer såklart att vara högst subjektivt och det kommer bara representera mig och vad jag tycker. Och jag kan redan nu varna de individer som är här och läser som ”utomstående”, dvs. som icke Madridistas; ni kommer knappast finna allt som står här som intressant och framförallt objektivt. Och det är heller inte det som är meningen. Så alla är med på detta.
Så det var lite kort om själva bloggen; Super Semana, ”Superveckan”. Om det är någon som inte riktigt förstår vad jag syftar på när jag skriver ”superveckan”och ”ödesveckan” så är det alltså de tre stormatcherna som väntar Real Madrid inom loppet av en dryg vecka (åtta dagar egentligen). Den 26:e februari är det en avgörande Copa del Rey-klassiker mot Barcelona som gäller. Den 2:a mars har vi ännu ett el Clásico när ärkerivalerna ställs emot varandra i ligaspelet och på Santiago Bernabéu. Och till sist men verkligen inte minst så ska Champions League-åttondelen mot engelska jätten Manchester United få sitt avgörande, och den matchen kickar igång den 5:e mars. Från tisdag till tisdag alltså, tre brutalt spännande stormatcher, och i alla fall två otroligt avgörande bataljer för Real Madrids del, i kampen om titlarna. Man kan kvickt konstatera att en fjuttig vecka sällan varit så här betydelsefull och avgörande för hur Real Madrids säsong ska kunna sammanfattas. Och visst är det lite komiskt och ironiskt att en så pass lång säsong, med en jobbig försäsong och allt vad det innebär, kan sluta i katastrof efter ett par dåliga resultat under sju dagars spel? Ett scenario som tyvärr är möjligt för Mourinhos mannar.
I detta premiär-inlägg hade jag faktiskt tänkt mig att blicka tillbaka lite. Och det på den första Copa-matchen mellan Barcelona och Real Madrid. Eftersom resultatet ifrån detta möte är väsentligt inför det som komma skall imorgon, så känns det som en bra start att gå tillbaka och åter väcka liv i den första semifinalkampen.
Det som de flesta nog minns allra bäst är att en tonåring fick sitt absoluta genombrott och stod för en brutal el Clásico-debut. Det var dagen då Raphael Varane exploderade och gjorde sitt namn känt för den stora massan. En makalös prestation ifrån en nitton år ung grabb, den bästa klassiker-debut jag sett, tillsammans med Pepes insats på Nou Camp 2007. Annars var det mycket positiva känslor i övrigt också. Över den fina laginsatsen. Ingen vek ner sig utan samtliga Madrid-spelare gjorde verkligen sitt yttersta. Och trots det halvdana resultatet så tror jag att de flesta Madridistas världen runt kände en enorm stolthet efter slutsignalen. För, ingen har väl glömt de enorma problem som Real Madrid präglades av innan avspark? Casillas, Pepe, Ramos, Coentrão och di María saknades alla på grund av skador eller avstängningar. Lägg därtill att en fullständigt matchotränad Marcelo fanns på bänken. Förutsättningar var helt enkelt sämre än på länge inför en klassiker, samtidigt som man kunde notera att Barcelona förfogade över en skadefri trupp och därmed kunde mönstra bästa möjliga elva. I och med alla avbräck så fick vi bland annat se López göra sin debut (och i vilken match!), Essien som högerback, en matchotränad Carvalho som mittback och Callejón som högerytter. Trots denna kavalkad av förändringar, spelare på ovana positioner och spelare som kastades åt lejonen så blev matchen ändå otroligt jämn och spännande. Real Madrid hade inga som helst problem med att skapa målchanser medan Varane agerade superhjälte i försvaret och avvärjde hot efter hot. Och jag tror fortfarande att om Real Madrid hade fått det första målet i den här matchen så hade man gått segrande ur striden. Nu blev det inte så utan Fabregas gav Barcelona ledningen efter en misslyckad och oturlig rensning av Callejón. Något som sedan bäddade för ett sagoslut för en viss fransman. Ett episkt nickmål ägde rum, ett mål som kan visa sig vara avgörande i detta dubbelmöte. Och resten är historia.
Matchens dominant sist det begav sig.
Ja, det var lite kort om den första semifinalmatchen i årets Copa del Rey. Innan jag avslutar detta premiär inlägg vill jag bara snabbt gå in på på morgondagens avgörande batalj.
Idag höll båda lagens tränare presskonferens. Ja, Mourinho klev faktiskt upp på talarstolen, till mångas förvåning. För Barcelonas del var det interim-coachen Jordi Roura som hade ordet. Och det sades en del intressanta saker på dessa två presskonferenser. Om jag ställer frågan; vem tror ni pratade om domaren av dessa två? Så kommer nog majoriteten snabbt att spotta ut namnet Mourinho. I ren reflex. Dock var inte så fallet. Utan det var Roura som nämnde att Barcelona inte har bra ”siffror” med Undiano Mallenco (som dömer imorgon), samtidigt som han även refererade till Copa-finalen 2011 där han ansåg att samma Undiano tillät ett alldeles för fysiskt spel (från Real Madrid-spelarna). En final som såklart vanns av Real Madrid. Komiskt nog hävdade samma Roura för bara några dagar sedan att ”Barcelona inte pratar om domarna”, det efter matchen mot Milan. Ett motto som varit jobbigt vanligt även under Tito Vilanova och Pep Guardiola (denna rapporteras förresten ha anlitat en spionfirma under sin tid i Barcelona för att spionera på Pique och hans flickvän Shakira). Problemet är bara att samtliga inblandade inte följer detta ”ordspråk” utan gör precis tvärtom. Dubbelmoral när den är som bäst.
Mourinho, som höll sin ”PK” någon timme efter Barcelona-coachen, fick också frågan om Rouras kommentar angående Undiano. Varav portugisen ironiskt svarade att; Barcelona lärt honom att man inte ska prata om domarna, att man inte ska sätta press på dem och att man inte ska förolämpa mannen med visselpipan, utan enbart fokusera på fair play och fotboll. Ironi och sarkasm när den är som bäst.
I övrigt svarade Mourinho ”nej” på frågan om han tänkt att starta utan en ”nia” imorgon. Om det sedan betyder att det måste vara någon av Benzema (Mourinho bekräftade också att fransmannen är redo för spel) eller Higuaín som startar eller om det kan innebära att Ronaldo tar den rollen, det kan man diskutera. Men det mesta tyder på att Mourinho visar förtroende för någon av Higuaín och Benzema. The Special One försäkrade även oss Madridistas att Xabi Alonso även han har återhämtat sig från sin skada och därmed är ”fit for fight” imorgon kväll.
Ja, det får räcka där för den här gången. Blev ett lite längre inlägg än jag först tänkt. Mer och Copa del Rey-matchen imorgon. Häng med då.
Adios!
Hala Madrid!