Varför Realmadrid behöver Bale
80 eller 150 miljoner euro, vad utgör gränsen för hur mycket en spelare får kosta? Bör man införa ett skuldtak för klubbar? Dessa är frågor som ständigt kan dyka upp och skapa diskussioner inom olika forum, varvid diskussionen inte sällan tvingar fram ett ställningstagande hos betraktande personen, så även som ett skenbart krav av diskussionsdeltagarna. Detta kan skapa spänning bland supportergrupper, utan även olika delar av fotbollsskikten, och fotbollsvärlden är idag väldigt splittrad.
Idag är fotbollssporten världens största sport med flera miljarder anhängare som är hängivna sporten. Undan för undan ökar klubbarnas omsättning, samtidigt som priser på spelare skjuter i höjden och spelarlöner ser inget kuvande lönetak. Just det stora fotbollsintresset som världen har är det som genererar alla dessa pengar.
Häromdagen presenterade Realmadrid att man hade gjort en årsomsättning på strax över 500 miljoner euro. Ett rekord för högsta omsättning för någon idrottsklubb någonsin och en ökning på 11 % jämfört med fjolåret för klubben. Realmadrid som allt efter Galacticos introduktion med president Perez i spetsen har blivit känt, inte enbart för att man får den spelare man pekar på utan man har skapat ett sådant fenomen som utgörs av att man är villig att betala väldigt höga summor för att få de spelare man önskar sig. Man betalade en rekordsumma till Juventus för världens bästa Zidane och överträffade sig själv med Kaka och Ronaldo köpen. Inte nog med det så spenderade man strax under 200 miljoner euro den sommaren 2009.
Idag är man på jakt efter Gareth Bale, en spelare som just nu tillhör Tottenham vars president Levy är en person som man finner svår i förhandlingar. Rykten florerar ständigt om förhandlingarna mellan Realmadrid och Tottenham och det snackas om en övergångssumma som kan komma att landa på 115 till 150 miljoner euro. Då och då har man även lyckats få med Moratas namn i nyhetsflödet som någon form av "cash + spelare" deal.
Det starkaste argumentet mot affärer av sådana slag brukar heta att det är moraliskt fel att köpa en fotbollsspelare för 100 miljoner euro när världen precis hållet på att återhämta sig från den värsta finanskrisen på modern tid. När klubbar spenderar så mycket som de gör (och gjorde under finanskrisen) så visar man alltså inget ansvar för världssituationen. Samtidig försöker man ideligen påpeka att 1 (en) enda spelare inte ska få kosta 100 miljoner då ingen fotbollsspelare är värd de pengarna. Man menar att sådana affärer bara skulle förstöra fotbollen och fotbollsmarknaden, där spelarnas löner skulle skjuta i höjden i frånvaron av ett lönetak och att klubbar kommer att önska överpriser för alla sina spelare. Detta skulle slutligen leda till en ekonomisk obalans i marknaden och transferfönstret. Man ser klubbarna främst som fotbollsinstitutioner och menar att fotbollen alltid torde sättas i första rum.
Problemet med ett sådant tänk är att man ofta glömmer att det finns en annan sida av myntet. Som fotbollsklubb är man visserligen en fotbollsinstitution men man är även ett företag som vars främsta mål (som företag alltså) är att gå med vinst efter varje bokslut. Det skall vara det yttersta målet för företaget, medan det yttersta målet på fotbollssidan för samma fotbollsklubb skall vara att tillfredsställa supportrarna och vinna matcher och titlar. Det skall mer eller mindre vara en balans mellan det sportsliga och det ekonomiska för institutionen. Vi har hunnit se många exempel på hur en obalans, på ena eller andra sidan, kan ställa till det för olika klubbar, inte minst Realmadrid. Innan president Perez tog över för första gången var laget i en fotbollsmässig glansperiod samtidigt som man led ekonomiskt. Därefter blev det ekonomisk framgång utan dess like men titlarna uteblev.
Nu är det så att Realmadrid även blivit utsett till världens mest värdefulla idrottsklubb och omsättningen har ökat ända sedan 2001. När finanskrisen slog till mot alla världens länder klarade sig klubben Realmadrid utmärkt, och ett företag som klarar sig bra under en ekonomisk kris har rätt och resurser att spendera pengar även under eländiga tider. Man vågar ta den moraliska risken om man så vill kalla den.
Konsekvenserna av rekordaffärerna och ett eventuellt köp av Bale är att marknaden skulle hamna i en rasande eld, och priserna skulle skjuta i höjden precis som de gjorde under transferfönstret 2009. Det skulle innebära att klubbar som inte har det lika välställt ekonomiskt inte kan konkurrera med Realmadrid om spelarna. Lag som Juventus, Manchester United och även Barcelona skulle aldrig kunna mäta sig ekonomiskt mot Realmadrid på ett transferfönster med de hypotetiskt rådande höga priserna. Visserligen kommer klubbarna att sätta skyhöga prislappar på sina spelare så fort Realmadrid knackar på dörren, men i längden kommer enbart klubbar med stora ekonomiska resurser att klara sig. Vare sig det är rätt eller fel.
Dessutom höjer man spelarens marknadsvärde när man betalar ett sådant högt pris. Vid ett eventuellt nytt transfer rekord med Bale skulle denne spelares namn vara på allas läppar inte bara i Spanien och Europa utan över hela världen. Det skulle öka spelarens stjärnglans och kommersiella värde. Får Realmadrid 40-50 % av bildrättigheterna vid en affär innebär det hutlösa tillskott och klirr i kassan. Mer därtill skulle det innebära att även klubbens marknadsvärde ökar då fler är villiga att betala för att se laget och sponsor intäkter skulle givetvis öka dem också.
En spelare skall därmed inte värderas bara utefter fotbollsmässig grund. Därför att det förvisso inte finns någon spelare som är värd 100 miljoner euro enbart för sina fotbollsmässiga kvalitéer, men med den kommersiella kraften inräknad och med hänsyn till den ekonomiska uppgiften som en fotbollsklubb har så blir spelare värda 100 + miljoner. Spelaren är helt enkelt värd vad denne kan inbringa, både fotbollsmässigt och ekonomiskt.
Realmadrid skall självfallet försöka förhandla ned priset till det yttersta, då det hursom kommer att vara högt ändå. I och med en eventuell affär skulle Realmadrid få en fantastisk fotbollspelare och en statusvärvning, som kommer att tillföra mycket positivt till laget och återinföra en bekväm självkänsla hos alla madridistas. Bales kvalitéer är inget att underskatta och att spelaren valdes till PLs bästa spelare är bevis nog för dennes begåvning.
Det återstår att se om en affär blir av och hur det då skulle se ut på planen. Många är det som hittills har uttryckt sin åsikt. Världens bästa Zidane anser spelaren vara bland de bästa tre i världen medan Arsene Wenger tycker att det påstådda rekordbudet från Realmadrid nog är ett skämt och att FFP (financial fair pay) reglerna inte verkar ha någon effekt på marknaden.
Hur det blir, på gott och ont, och om spelaren är värd pengarna får vi dock inte veta förrän affären blivit av och det är bara Realmadrid som kan vinna eller förlora på den.