Zinedine Zidanes avskedsbrev: "Jag känner inget stöd från klubben" - UPPDATERAD!

Dagarna efter Zinedine Zidanes väntade avgång som Real Madrids tränare har framförallt fyllts av spekulationer kring vem som ska bli hans efterträdare. Idag publiceras ett ovanligt öppet avskedsbrev av Zidane där han pekar ut klubbens president Florentino Perez när han avslöjar anledningarna till att han valde att lämna klubben för en tredje gång.

I och med att Real Madrid, trots en dramatisk vändning under slutminuterna av sista omgången i ligan mot Villarreal (2-1), misslyckades att vinna ligaguldet i år så var tonerna i media och kring klubben i moll. Mycket väntat valde klubblegendaren Zinedine Zidane att avsluta sitt uppdrag som tränare för Real Madrid under förra veckan. Redan innan den sista omgången av den spanska ligan hade spelats spekulerades det kring att Zidane skulle säga upp sig för att få lämna med hedern i behåll då ledningen uppgavs ha varit missnöjda med lagets prestationer under säsongen och ansåg att tränaren var den högste ansvarige.
De senaste dagarna har det spekulerats kring vem som ska få efterträda Zidane. I pole position har den andra klubbikonen, Raul González, och Paris Saint-Germains argentinske tränare, Mauricio Pochettino, rapporterats ligga.
Dagens löpsedlar i Madrid-baserad media har bland annat tagits upp av nyheten att Paris Saint-Germain, Mauricio Pochettinos nuvarande uppdragsgivare, inte tänker släppa sin tränare. Dock fick nyheten en paus då Zidanes avskedsbrev publicerades.

Zidane är inte känd för att vara den tränaren som visar starka känslor när saker går emot honom och inte heller den tränaren som avslöjar vad som försiggår bakom klubbens lyckta dörrar. Därför slogs många av förvåning då Zidane valde att avslöja de exakta anledningarna till varför han valde att lämna sin tränarpost i Real Madrid.

Svensk översättning från Zidanes avskedsbrev som skrevs på spanska:

“Kära madridistas,

Under tjugo år, sedan den första dagen jag anlände till staden Madrid och klädde på mig den vita tröjan har ni visat mig er kärlek. Jag har alltid känt att vi har haft ett speciellt band mellan oss. Jag har haft den stora äran att få vara både spelare och tränare för historiens viktigaste klubb men framförallt är jag också en madridista. Av den anledningen vill jag skriva ett avskedsbrev för er och förklara mitt beslut att lämna tränarbänken.

I mars 2019 då jag beslöt mig för att återvända till Madrid efter ett uppehåll på åtta månader var det tack vare att presidenten Florentino Perez bad mig om det, självklart, men även eftersom ni bad mig om det varje dag. När jag träffade på någon av er längst gatan kände jag stödet och er önskan att återigen ha mig i laget. För att jag delar madridismons principer, den här klubben tillhör sina medlemmar, sina fans, hela världen. Jag har också försökt att förmedla dessa principer i allt jag har gjort, jag har försökt vara en förebild. Att spendera tjugo år i Madrid har varit det allra vackraste som har hänt mig i livet och för det har jag enkom Florentino Perez, som satsade på mig 2001, som kämpade för att få mig att komma när det fanns vissa personer som var emot mig, att tacka. Jag säger det från hjärtat, jag kommer alltid att vara presi tacksam för det. Alltid.

Nu har jag beslutat mig för att lämna och jag vill beskriva mina anledningar till beslutet för er. Jag lämnar men jag överger inte skeppet och jag har inte tröttnat på att vara tränare. I maj 2018 lämnade jag efter två och ett halvt år av så många segrar och titlar att jag kände att laget behövde höra en ny röst för att klara av att hålla sig på den högsta nivån. Idag är det annorlunda. Jag lämnar för att jag känner att klubben inte ger mig förtroendet jag behöver, klubben ger mig inte stödet för att bygga något på medel eller lång sikt. Jag kan fotbollen och jag känner till kraven på en klubb som Madrid. Jag vet att man måste lämna när man inte vinner. Men här har något mycket viktigt glömts bort. Man har glömt bort det jag har byggt upp under så lång tid, det jag har bidragit med i relationen till spelarna, till de 150 anställda i och kring laget. Jag är en född vinnare och var här för att vinna trofféer men framför allt kommer människorna, känslorna, livet och min känsla är att dessa punkter inte har tagits i beaktning, att det inte har uppfattats som ett sätt att behålla dynamiken i en storklubb. Istället har jag klandrats.

Jag vill att det vi har gjort tillsammans ska respekteras. Jag hade föredragit att min relation till klubben och med presidenten hade varit lite annorlunda jämfört med hur den har varit med tidigare tränare (som varit i samma situation reds. anm.). Jag begärde inte fler privilegier, självklart inte, utan lite mer minne. Idag är livet som tränare i en storklubb två säsonger långt, inte mycket mer än så. För att det ska kunna hålla längre så bör de personliga relationerna stå i centrum, de är viktigare än pengar, berömmelse, viktigare än allt annat. Man måste bevara de. Därför blev jag väldigt sårad när jag läste nyheterna efter en förlust. Jag skulle sparkas om jag inte vann nästa match. Det sårade mig och hela laget för att de medvetet läckta rapporterna skapade negativ oro inom truppen. De orsakade tveksamheter och missförstånd. Tur nog hade jag ett gäng underbara grabbar, som var redo att gå till döden med mig. När tiderna blev tuffa så räddade dom mig med grandiösa segrar. Dom trodde på mig och dom visste att jag trodde på dom. Självklart är jag inte världens bästa tränare men jag förmår att ge var och en styrkan och självförtroendet de behöver för att göra sin uppgift, oavsett om den är spelare, tränare eller anställd. Jag vet precis vad ett lag behöver. Efter tjugo år i Madrid har jag lärt mig att ni, fansen, vill vinna. Självklar. Men framför allt vill ni att vi i tränarstaben, arbetarna och självklart spelarna ska ge allt. Jag kan försäkra er att vi har gett 100% av oss själva för klubben.

Jag vill även ta tillfället i akt i detta brev för att framföra ett budskap till journalisterna. Jag har gjort hundratals presskonferenser där vi tyvärr har pratat väldigt lite om fotboll och jag vet att ni också älskar fotbollen, som är sporten som enar oss. Utan tvekan, för att inte vara alltför kritisk och utan att ge er en lektion, hade jag föredragit att era frågor inte alltid hade varit med fokus på polemiken, att vi regelbundet hade pratat mer om fotboll och framförallt mer om spelarna, som är och alltid kommer att vara det viktigaste i det här spelet. Låt oss inte glömma fotbollen, låt oss ta hand om fotbollen.
Kära madridistas, jag kommer för alltid att vara en av er.

¡Hala Madrid!

Zinedine Zidane."

Mina tankar kring detta

Den huvudsakliga anledningen till att Zidane lämnar som tränare är alltså att han känner sig orättvist behandlad av president Perez. Det är inte första gången som en långvarig och trogen spelare/tränare uttrycker sig i liknande ordalag efter att ha lämnat klubben. Under mina snart 30 år som följare av Real Madrid har jag sett framgångsrika tränare som Vicente del Bosque, Antonio Capello och Carlo Ancelotti få lämna klubben efter sämre perioder, jag har sett tränare som Julen Lopetegui, Santiago Solari och José Camacho få sparken väldigt tidigt i sina sejourer trots sin historik och koppling till klubben.
Vissa läsare kanske inte anser att en andremålvakt som tagit sig upp genom akademin inte väger lika tungt som en inköpt guldbollenvinnare som cyklar in mål i finaler, men det vi ser på TV:n varje helg är en bråkdel av det arbetet som sker i klubben på daglig basis. Arbetet som Lopetegui, Solari och Zidane har lagt ner i klubbens akademi och organisation är vital för att klubben ska fortsätta vara där den är.

Självklart förstår jag att Zidane känner sig sårad och kanske hade han fått sparken av klubben till slut om han hade valt att stanna kvar.
Att värna om personliga relationer och skapa en starkare identitet inom klubben bör väga tyngre än “dåliga” resultat, enligt Zidane. Jag är redo att hålla med till viss del.
Självklart är det inte snyggt att medvetet sabotera för laget genom att läcka till media, som Zidane påstår att ledningen har gjort. Om man ena dagen väljer att satsa på en orutinerad tränare under så lång tid, vars erkända styrka ligger i att kunna vinna med sig människorna och skapa en gemenskap där alla är redo att dö för varandra på och utanför planen mer än att vara ett taktiskt geni som kan få sitt lag att spela en framgångsrik fotboll, då känns det orättvist att lyncha den utvalda tränaren när spelet på planen knakar. Isåfall ser jag hellre att man hade gjort förändringen tidigare, om syftet är att spelet inte är bra nog.

Jag drar en jämförelse till musikens värld. Om vi föreställer oss att laget Real Madrid är en gitarr, en Gibson Les Paul. Florentino Perez är den ansvarige över guran och stämmer den precis som han vill. Sedan erbjuder han olika personer att försöka spela Hotel California. Efter 4 ackord är han missnöjd och säger “tack och hej” för att ta in nästa. Den andre gitarristen lyckas spela låten på första försöket och alla tycker att det låter helt underbart. Vid nästa föreställning lyckas han också men nu anar man att han inte är så bekväm med stämningen av gitarren. Efter någon föreställning blir han tvungen att spela en annan låt (säg Stairway to Heaven) och då blottas bristerna, som Perez självklart känner till, och då är det dags att byta igen. För att inte flyta iväg för långt in i musikens värld, vore det inte bättre om Perez valde ut en gitarrist som han har ett djupt förtroende för och skulle låta musikern göra det han bäst kan. Det vill säga, stämma sin gitarr och spela sin favoritlåt?

Jag är den första att erkänna att det under de två senaste säsongerna oftast har varit en pina att skåda Real Madrid spela fotboll. Men vad kan man förvänta sig från en tränare som kastas in i fotbollsvärldens allra hetaste rum när han fortfarande befinner sig i lärofasen? Perez är den president som jag anser har haft störst impact på den moderna fotbollsvärlden. Det var han som myntade epitetet 'Galacticos'. Varje år sprängde han gamla transferrekord för att se till att de profilstarkaste och skickligaste spelarna tillhörde Real Madrid, något som förkastades av hela fotbollsvärlden och vi som var fans då fick ofta höra att vårt favoritlag bara köper sig till framgång.
Kollar vi på hur fotbollsvärlden ser ut idag så kan vi bara konstatera att alla lag vill ha sina egna Galacticos. Manchester City var ena dagen mittenlaget som firade sina ödmjuka triumfer och blev nästa dag en av världens rikaste klubbar. Numer kräks det ur hissnande transfersummor från det ljusblåa laget i Manchester i jakten på en back som ska kunna hålla ställningarna och samtidigt kunna delta med resten av laget när dom leker hem Champions League-titeln.
Det här kan man inte ta ifrån Perez. Inte heller självinsikten att det inte är ekonomiskt hållbart att bara värva färdiga stjärnor utan också komma fram till en värvningstrategi som är mer nådig mot klubbens siffror. Trots denna strategiska, banbrytande kompetens anser jag att man måste belysa presidentens brister i det sportsliga.
Med ett blygsamt tillsatt värvnings-team där han själv har stort inflytande har presidenten fallerat fler än en gång med att sätta viktiga puzzlebitar. Hela fotbollsvärlden är överens om att Zidanes kunskaper som tränare är begränsade (naturligt p.g.a. kort erfarenhet). Till och med Zidane själv medger det i sitt avskedsbrev. Jag är inte världens bästa tränare, men jag har förmågan att få alla att slita för mig - ungefär så uttryckte sig Zidane i avskedsbrevet. Vad händer isåfall när spelarna blir slitna, gamla, skadade eller helt enkelt får en negativ utveckling? Jo, då räcker inte alltid viljan till. Hur mycket spelarna än ville i semifinalen mot Chelsea så manövrerade Thomas Tuchel bort Zidanes 3-5-2, eller var det 1-2-5-2? Det såg iallafall ut så varje gång Chelsea vann bollen vid mittplan.

Vill Florentino Perez någon gång bygga något riktigt hållbart, då måste han:

1. Hitta en tränare som står för den fotboll som Perez vill att Real Madrid ska ha.
2. Hitta en tränare som han tror kan sköta de personliga relationerna på ett bra sätt.
3. Om tränaren inte uppfyller punkt 2 så bör han hitta en annan tränare som uppfyller punkt 1 och som han tror är bättre lämpad att uppfylla punkt 2.
4. Ta in bättre kompetens för att hantera truppbygget.
5. Ge sin tränare större inflytande i truppbygget. Eller åtsminstone anpassa spelarmaterialet efter tränarens spelsätt.

Zinedine Zidane gjorde sitt bästa som tränare för Real Madrid men Florentino Perez borde ha vetat bättre.

Stort tack till Zidane för allt han har gjort för klubben och jag önskar honom en fortsatt lärorik tränarkarriär med fortsatt många framgångar.