Real Sociedad - Atlético Madrid 3-2
Efter en fantastisk vändning igårkväll på Anoeta kan la Real börja titta uppåt i tabellen igen.
Nihat gör sin första match från start på sex månader, Atlético har aldrig vunnit på Anoeta och Realtränaren Amorrortu ser stiligare ut än någonsin i sin rymddräkts liknande träningsoverall. Alla tecken pekade uppåt inför gårdagskvällens drabbning. På förhand iallafall.
Så började då lagen värma upp och när laguppställningarna lästes upp fanns inte Barkero med där. Konstigt. Hade han skadat sig eller varför hade han egentligen tagits bort i sista stund? I efterhand vet vi att domaren Teixeira Vitienes visade ut inte bara Barkero utan även Eduardo Escobar från Sociedads medicinska team. En bisarr incident. Jag vet inte vad, vem eller vilka man ska sylla på men något fel måste otvivelaktigt ha gjorts.
Så började då matchen och Atlético satte upp en fruktansvärd text mot ett passivt la Real som i början lyckades värja sig mot Atléticos offensiv men i den 10:e minuten orkade inte det nykomponerade försvaret rensa bollen ur straffområdet och Fernando "El Niño" Torres kunde med ackuratess placera in bollen stillastående mitt i straffområdet efter att ha blivit framspelad av Martin Petrov. Pressen avtog dock inte det minsta och 10 minuter senare; i den 20:e minuten kunde ärkemåltjuven Kezman placera in tvåan. Publiken på Anoeta denna klara något kyliga kväll började redan misströsta...
I halvtid gjordes inga byten, något som just då verkade ologiskt men som i efterhand skulle visa sig vara ett genidrag utav Amorrortu. Det var ett nytt la Real som äntrade Anoetas gräsmatta för att spela den andra halvleken. Jag vet inte vad som sades i omklädningsrummet i paus men det funkade iallafall. Direkt tog Txuri Urdinspelarna kommandot och efter ett fint inlägg utav den nye högerbacken Cifuentes skapade Kovacevic lagets första riktigt farliga målchans men hans nick gick precis utanför.
I den 56:e minuten kom så reduceringen, då Kovacevic kunde lägga in bollen efter en magisk klackframspelning utav Mikel Alonso. Reals anfallsförsök fortsatte i samma stil efter målet men de riktigt farliga chanserna uteblev. Fram tills den 79:e minuten.
Då flög ännu ett Cifuentesinlägg mot mål och efter en hel massa oreda kunde Nihat slängnicka in ett fantastiskt volleyinlägg från Novo. Stolpe in. Nu var bragden ett faktum. Visst, Atlético spelade avvaktande defensivt och utdelningen var nästan för bra för att vara sann med tanke på de få riktigt farliga målchanserna som man skapade men det var trots allt en bragd.
En poäng alltså; en hyfsad utdelning trots allt med tanke på de funderingar som for genom mitt huvud i halvtid satt jag och tänkte när jag plötsligt ser Kovacevic i ett friläge. Det är övertid och det enda jag lyckas få ur mig när bollen flyger in i mål är ett gällt utrop.
3-2! 3-2! Det kunde inte vara sant. Men det var det och de tre poängen kunde inte ha varit skönare. När Nihat på övertid byttes ut så ville aldrig hyllningarna ta slut. En magisk
kväll på Anoeta hade nått sin kulmen.
Real Sociedad: Riesgo, Cifuentes, Labaka, Mikel González, Garrido, Mikel
Alonso, Novo, Xabi Prieto (Uranga, min 75), Aranburu, Nihat (Larrea, min 90)
och Kovacevic
Atlético: Leo Franco, Velasco, Garcia Calvo, Zahínos, Antonio López, Maxi
(Varela, min 60), Luccin, Gabi (Colsa, min 70), Petrov, Kezman och Torres
Målen: 0-1, min 10, Torres - 0-2, min 19, Kezman - 1-2, min 56, Kovacevic -
2-2, min 79, Nihat - 3-2, min 90, Kovacevic
Publik: 21.493
Domare: Teixeira Vitienes