Fuera de Juego: ”Känns som att Atlético har överpresterat”

Fuera de Juego är tillbaka och den här gången går panelen igenom Atléticos mardrömsperiod, ett Europajagande Real Betis, ett anonymt Girona och ett stundande landslagsuppehåll.

Deltagare:
Daniel Jakobsson, redaktör Spanien (Deportivo de la Coruña-supporter)
Johannes Sandberg, skribent Spanien (Atlético de Madrid-supporter)
Niklas Hermansson, skribent Spanien (Valencia-supporter)

1. Atlético de Madrid kommer från några riktigt tunga nederlag som kan ha varit säsongsavgörande: sen förlust mot Getafe, uttåg ur Champions League och en tung torsk hemma mot Barcelona trots 2-0-ledning. Landslagsuppehållet kommer lägligt för Atlético men samtidigt undrar jag om man spelat bort sig från de stora titlarna nu? Hur ser ni på Atléticos säsongsavslutning?

Daniel Jakobsson:
Jag trodde verkligen att Atlético skulle leva på adrenalin under veckan med två raka hemmamatcher på Wanda Metropolitano mot Real Madrid och Barcelona men det blev lite antiklimax av det. Uttåget ur Champions League kändes lite orättvist och förlusten mot Barcelona kändes väldigt oväntad vid 2-0. Aldrig tidigare har Atlético tappat en tvåmålsledning till förlust under Simeone så en sådan kollaps är inte vanlig med andra ord.

Rimligen kan säsongen räddas upp i Copa del Rey men de finaste titlarna tror jag redan har runnit ur deras händer. Europaloppet är redan kört och man hade behövt en seger mot Barca för att haka på i La Ligas titelstrid. Det här var två psykologiskt tunga förluster som jag tror är säsongsdefinierande. Det som såg ut att bli en rolig säsong för Atléti slutade nog här pladask. Lite tråkigt då jag kan unna framförallt Griezmann en ligatitel.

Johannes Sandberg:
Förlusten mot Getafe var nog bara en missräkning och en liten för självgod trupp. Uttåget sedan mot Real var oförtjänt och förlusten mot Barca var på grund av trötta ben. Det går inte att spelarna matchas så här mycket i fotbollsvärlden, det är väl i snitt 45-50 matcher som de bra lagen spelare varje år med cupen och Europa samt ligan. Sedan landslaget på det med påhittade tävlingar som nations league det är helt absurt att alla spelare ska orka med det, och nej det är inte samma sak för Barca som för Atlético inför helgens batalj. Barca spelade på tisdagen och var nästintill redan klara medan Atlético blev slutkörda i benen och mentalt efter uttåget mot Real.

Llorente var helt fel spelare att ta den där straffen och jag hade det på känn att han skulle missa, sedan dubbeltouchen, den är som den är. Domaren har nu dömt bort straffmålet och trots att jag tycker att det är inkorrekt spelar det ingen roll, men för Atlético spelarna skapar det en känsla av att det spelar ingen roll hur mycket vi försöker real har alltid något extra på deras sida. Och den mentala utmattningen satte käppar i hjulen mot Barca, vi får se om de hämtar upp sig i slutet av säsongen, det finns alltid Cola Del Rey. Sista utpost men det hade väl varit fint om de tre storlagen skulle vinna en titel var.

Niklas Hermansson:
Det har känts litegrann som Diego Simeones mannar och lag kanske överpresterat delar av säsongen, det brukar till sist jämna ut sig även om en formtopp kan hålla i sig rätt länge ibland när man surfar på framgångsvågen. Men det blir intressant att se hur laget studsar tillbaka efter de här käftsmällarna man fått sista veckan. Fördelen med uttåget är CL är väl att man nu enbart kan fokusera helt på ligaspelet och försöka ta titeln där – jämfört med Real Madrid och Barcelona som säkerligen båda två är rätt sugna på att få spela CL-final och lyfta den bucklan. Första kvittot på hur hårt detta tagit på laget får vi kanske redan om nån vecka med returmöte i Copa del Rey-semin mot Barcelona efter det helgalna första mötet som slutade 4-4.

2. Real Betis kliver in i landslagsuppehållet som ligans formstarkaste lag tillsammans med Barcelona. Sedan Antony anslutit till klubben har man gått som en raket rakt upp i tabellen och hotar nu Villarreal om femteplatsen. Vilket lag tror ni tar den sista Champions League-platsen nu när Betis ser ut som ett reellt hot mot den gula ubåten?

Daniel Jakobsson:
Real Betis momentum under våren har varit fascinerande att skåda. Betis kommer givetvis komma ned på jorden snart igen men om de fortsätter som de gör just nu tror jag att de fixar en Champions League-plats. Villarreal känns lite instabila och blandar och ger. De är åtminstone kontinuerliga i sin poängskörd, vilket är till deras fördel. Tidigare kändes det som att Mallorca eller till och med Rayo kunde utmana men de lagen har fallit bort. Nu står det mellan Betis och Villarreal men jag har svårt att välja ett av lagen. Det hänger som sagt på Betis formkurva.

Johannes Sandberg:
Villareal, tror bara Betis hoppat på någon typ av självförtroende våg just nu. När det väl kommer till kritan så kommer det krävas ett val mellan ECL och ligan då tror jag att de väljer titeln över ligan.

Niklas Hermansson:
Villarreal är väl kanske ett annat lag som överpresterade en period och nu ser mer mänskliga ut – men samtidigt så ser jag inte Betis som särskilt mycket starkare egentligen. Det känns helt öppet där för min del måste jag säga. Betis går kanske även tungt mot att försöka gå långt i Conference League där man nog har alla chanser att gå hela vägen till final – kommer det störa dem i jakten och fokus på femteplats i ligan? Och har man bredden i vår att köra hårt på två fronter? Det ser jag som den lilla fördel som kan svänga över i Villarreals fördel när det nu ska avgöras under våren.

3. Girona har den här säsongen haft en betydligt mer undanskymd roll. Man var ett av de svagaste lagen i Champions League och i ligan har man sjunkit allt längre ned i tabellen ju längre säsongen gått. 2025 har varit ett särskilt tungt år då katalanerna bara har två segrar på tio försök i ligan. Är det slut på det roliga för Girona och vad tror ni gjort att laget tappat så mycket den här säsongen?

Daniel Jakobsson:
Spontant kändes det ganska väntat att Girona skulle falla bort den här säsongen. Länge kändes det dock som att de skulle göra en ganska bra ligasäsong och hotade ju trots allt långt in på säsongen om Europaplatserna. Nu är känslan snarare att Girona behöver bygga nytt och sikta fram mot kommande säsong. De har inte alls lyckats ersätta spelarförlusterna i somras och särskilt tydligt är det väl att ersättare saknas till Artem Dovbyk, Sávio och Aleix García. Uttåget ur Champions League var väntat men jag trodde nog inte de skulle ligga på nedre halvan av tabellen i mars. Míchel är duktig manager men jag gissar att han siktar mot nya utmaningar när vi kliver in i nästa säsong.

Johannes Sandberg:
Först och främst tror jag inte att det är tränaren och jag är trött på fans som direkt attackerar tränaren när det går dåligt. Michel är en av Spaniens bästa tränaren, laget tappade sina största stjärnor och nu ska han trolla med knäna. Abel Ruiz är också ett skämt till en fotbollsspelare och när man lägger sina ägg i hans korg då blir det en flopp, otroligt begränsad fotbollsspelare som ska ersätta Dovbyk. Arnau Martinez saknar den offensiva förmågan som Yan Couto besatt, och ja Bryan Gil ska ersätta Savinho. Jag tycker om Bryan Gil denna säsong, men han är inte Savio.

Det är dålig rekrytering och ett lag som tappade de bästa spelarna som idag är antingen startspelare eller viktiga rotationsspelare. Det kändes inte som att det fanns någon plan för när stjärnorna lämnade liksom och därför är Girona är de är idag.

Niklas Hermansson:
Att Girona var med topp 3 så länge ifjol var ju ett mirakel snarare än att man fick ut något av sin trupp. Jag tycker man idag har en trupp att kunna utmana om Europa absolut, men inte mer än så. Att man faller tillbaka lite mer i år tror jag kanske med hänger samman med att man inte riktigt har en Europa-trupp och att tävla på fler fronter har stulit fokus.

Det är ju ganska klassiskt när mindre lag kniper Europaplats att man får det tuffare i ligan säsongen efter – men tror ändå att Girona kanske kan bygga något på sikt för att bli ett stabilt topp 7-8 lag i ligan – vilket i sig efter att ha varit mer ett jojo-lag upp och ner i Segundan, är en framgång för Girona.

4. Nu väntar det landslagsuppehåll och två möten med Nederländerna i Nations Leagues kvartsfinaler. Vad tycker ni om Luis de la Fuentes landslagstrupp och hur tror ni att det går i Rotterdam respektive Valencia där matcherna spelas?

Daniel Jakobsson:
Spanien kliver förstås in som favoriter mot Nederländerna, både borta och hemma. Jag anser att Spanien för närvarande är världens bästa landslag och ser man till Luis de la Fuentes alternativ så talar det sitt tydliga språk. Dock går det alltid att vrida och vända på uttagningen. Varför är inte Isco med exempelvis? Det hade han förtjänat. Dean Huijsen har varit fenomenal i Premier League men fanns inte med i originaltruppen. Nu är han dock med sedan Iñigo Martínez var tvungen att dra sig ur. Tyvärr saknas ju världens bästa fotbollsspelare Rodri på grund av sin skada men jag tror La Selección löser Nederländerna ändå. 1-2 borta och 2-0 hemma.

Johannes Sandberg:
Ska väl bara bli Spanien slakt? Känner att Nederländerna inte har den offensiva förmågan som krävs för att hota Spanien och Spanien är bara för bra. Tvivlar på att det kommer bli så jämnt som man kan tro på förhand. Tycker att det är kul att De La Fuente vågar satsa ungt och det är väldigt intressanta spelare som blir uttagna.
Ska bli kul att se Malagaprodukten Dean Huijsen i laget. Sen blir man alltid glad när man tänker på Nico och Yamal i spanska landslaget.

Niklas Hermansson:
Lite suck på detta landslagsuppehåll och Nations League kan nog ändå jag känna. Utan mästerskap till sommaren blir det mer som ett lång träningsspelande – test av spelare och system, snarare än nerv och puls att vilja se matcherna och hoppas man ska vinna. Kanske även lite baksmälla för just Spanien med tanke på de fina åren vi har bakom oss med NL-seger och inte minst EM-guldet ifjol.

***

Håller du med panelen? Diskutera gärna i kommentarsfältet nedan.