Intervju: Håkan Mild om tiden i Real Sociedad

"Det är ju en fantastisk stad, när det gäller historia, mat och även natur. Samtidigt som klubben var väldigt välorganiserad och bra."

Du spelade i real Sociedad mellan 1996-1998. Hur upplevde du din tid i Real Sociedad?
- Tiden i Real Sociedad var väldigt bra för mig. Spanien har ju en fantastiskt bra fotboll så för min egen del var det väldigt utvecklande. Det var ett stort intresse för fotbollen därnere och väldigt mycket folk på matcherna.

Hur kommer det sig att du valde Real Sociedad?
- Jag hade vart hemma ett år i Blåvitt efter att jag varit i Schweiz och spelet. Då tog Real Sociedad kontakten och ville att jag skulle komma ner och spela för dem. Jag tittade upp Real Sociedad lite för på den tiden var det inte lika enkelt att hitta fakta om klubbarna som nu. Jag visste ju att de spelade i Spanien och hade varit med länge. Sedan åkte jag ner och hälsade på och blev nästan förälskad direkt. Sen var det inget svårt val.

Blev du förälskad i själva klubben eller staden?
- Både och faktiskt. Det är ju en fantastisk stad, när det gäller historia, mat och även natur. Samtidigt som klubben var väldigt välorganiserad och bra.

Du spelade 49 matcher för klubben. Någon match som var häftigare än de andra?
- De stora matcherna mot de stora lagen var förstås lite häftigare, speciellt på hemmaplan. Ofta gjorde vi väldigt bra resultat mot de där. På den tiden hade både Real Madrid och Barcelona ganska svårt mot La Real på bortaplan. Jag kommer inte ihåg exakt men jag tror iallafall att vi slog Barcelona men inte att vi slog Madrid, eller förresten vet jag att vi slog Barcelona. De hade ju ett ruggigt bra lag på den tiden så det var stort.

Vilka var era största rivaler på den tiden?
Det var som idag Athletic Bilbao. Det var riktigt stort att spela detta derby. Men i Spanien var det så och är nog fortfarande idag att bortasupportrar inte åker på matcherna. Så just på våra borta matcher var det inte så mycket fans utom mot just Bilbao. Hela läktaren fylldes av rött/vitt eller blå/vitt. Sen minns jag även att på gamla stan i San Sebastian möttes fans och festade tillsammans trots att man var antagonister.

Du gjorde ett mål för klubben mot Espanyol. Berätta om målet?
- Det var ett vänsterskott faktiskt. Jag fick bollen på vänster sida och och målvakten kom lite fel samtidigt som jag fick en bra träff utanför straffområdet som blev mål.

Med vänstern alltså, du är väl högerfotad?
- Precis, det är inte ofta man använder den. Så det var ju lite extra kul.
Jag var ju mer defensivt lagd i Real Sociedad så det var kul att få komma upp och göra mål.

Klubben tar upp många egna produkter idag. Var det samma på din tid?
- Det var många talanger som kom från San Sebastian redan då. När jag var där vart det bara Basker eller utländska spelare, nu finns det ju lite mer.

Erbjuder Zubieta (träningsanläggningen) möjlighet till bra utveckling?
- Jag var nere där häromåret och tittade till det. Det var ju inte alls likadant när jag var nere för nu har de moderniserat den. Men den höll absolut bra klass då, med många planer. Sen ligger den ju riktigt fint.

Vem var den bästa spelaren i laget när du spelade där?
- Oj den var svår. Det fanns många bra spelare när jag spelade där. Bland annat Aranzabal som var spansk landslagsspelare, De Pedro hade sin storhetstid där också och han var med i Spaniens landslag han med, Sa Pinto som var Portugisisk landslagsman. Sen fanns det även en Serbisk spelare som heter Darko Kovacevic var var grym som forward som gick till Juventus sen. Plus ett antal duktiga till.

Du hade tröjnummer 17 i Real Sociedad, hur kommer det sig?
- Det var ju att det var en 7:a i det. Jag hade nummer sju hemma i Sverige och det var redan en spelare som hade det. Därav fick det bli nummer 17.

Din första tränare i Sociedad var Irureta, hur var han?
- Det var ju en annan typ av träning än vad jag var van vid. Det var mycket teknik och mycket passningar som stod på schemat. Han jobbade mycket med att vi spelare skulle kunna vända oss med en rörelse, hela tiden blicka framåt. Jag kom ju från ett klassiskt svenskt 4-4-2 där vi spelade bollen upp och ner, upp och ner. Irureta menade på att man alltid kunde vända själv och skaffa sig någon meter. Han menade på att det alltid fanns lägen till det och att man ska våga. I Sverige var det mer så att man inte skulle göra det för att minimera risken för att bli av med bollen. Han menade på att du skulle våga ta mycket större risker men inte förlora boll, han satte höga krav på att du skulle klara det. Det var väldigt utvecklande för min egen del även om det inte var speciellt taktiskt.
Han jobbade mycket med att vi skulle vinna matcher på den egna kompetensen. Inte så mycket genom att prata om motståndarens svagheter. Det var inte så stort därnere än.

Hur valde han att ställa upp laget?
- Han spelade med det klassiska spanska 4-2-3-1. På en kant låg man väldigt högt upp med en spelare medans den andra kanten var mer kombinationsspel mellan vänsterback och vänstermittfältare. På högerkanten hade man en mer defensiv back och en offensiv högerytter. Och centralt i banan hade man en spelare som låg precis framför backlinjen hela tiden. Den andra innermittfältaren var en mer tvåvägsspelare och det var ju jag. Jag var dock inte allt för offensiv i spelet. För låg jag framför yttermittfältarna eller den offensiva mittfältaren blev han ju tokig. Från tiden i Sverige var jag ju vann att dra iväg på djupledslöpningar men det kunde jag inte på samma sätt här. Det var väldigt lärorikt att spela där och tänka fotboll på ett annat sätt.

Andra säsongen kommer Tyske Krauss in. Samma sorts tränare eller ändra sig spelidén helt?
- Det var helt annorlunda för då spelade vi diamant, ett 4-4-2 system. Då blev jag yttermittfältare fast man släppte kanterna lite för man ville att ytterbackarna skulle komma. Det blev inte lika bra för min del om man säger så, spelsystemet passade inte mig lika bra som 4-2-3-1. Detta spelsättet var inte heller särskilt taktiskt utan mer att man litade på sina individuellt skickliga spelare, att de skulle hitta en lösning för att komma till målchans.
Tysken valde ofta att starta med de som var bäst för dagen och låta de spelarna fixa det.

Fick du agera högre upp i planen med den nya tränaren?
- Det fick jag göra helt klart. Trots att min sida blev mer defensivt lagd och att jag fick flytta in lite i mitten kunde jag hänga med upp.

Hur var Anoeta? Stämningen? Fansen?
- Den var väldigt lik gamla Ullevi hemma så jag var van. Den ser ju i princip likadan ut, kanske lite mindre men.
Stämningen var allt som oftast bra på hemmamatcherna men det är ju inte som hemma i Sverige när man mötte någon stor rival som AIK. När det väl är tryck på arenan så är det ett större tryck i Sverige. Nere i Spanien är de mer kunniga och då blir de mer intresserade av själva fotbollen än att sitta och skrika.

Följer du real Sociedad idag? Va tror du om deras chanser i Europa League?
- Jag försöker följa dem så gott jag kan. Som sagt var jag där för något år sedan och titta på träning och match, såg öppningsmatchen mellan Real Sociedad och Real Madrid. Nu har det ett väldigt bra lag med massa duktiga fotbollsspelare, både tekniskt och med fart.
Chansen att komma långt i Europa League har de absolut för de har tillräckligt bra lag. Det som talar emot de är dock erfarenheten av Europa spel på sistone. Har man inte den erfarenheten finns de ofta en tendens till att inte lyckas trots att man har ett duktigt lag. Samtidigt som det betyder mycket för en klubb som Real Sociedad att vara med i sådana turneringar. Ser man bara till kvalitén i truppen så kan man absolut gå långt.

#Aupa Erreala