- -
Tung förlust mot Rayo
San Sebastián hade dukat upp och skulle på måndagskvällen sluka en liten munsbit. Publiken på Anoeta fick inte bara lämna arenan hungriga. De fick se sitt lag bli uppätet.
Så här i vargtimmen, när eftertankens kranka blekhet infunnit sig, ter det sig självklart. Hur kunde jag missa tecknen i skyn? La Real hade inte förlorat en ligamatch på Anoeta sen september. De tre senaste hammamatcherna mot Rayo i Primera División hade slutat 4-0, 4-0 och 5-0. Allt var upplagt för seger. Behövdes matchen ens spelas? Arrasate verkade knappast tvivla han heller. Griezmann och Canales lämnades på bänken för att ges lite välbehövlig vila. Det skulle komma viktigare matcher. Svårare matcher. Jag vill inte påstå att Erreala inte tog Rayo på allvar, att man underskattade dem. Men nog fanns det en övertygelse om att allt till slut skulle fixa sig inför kvällens match. Så fel vi alla skulle få.
När startelvorna släpptes inför kvällens match snackades det inte så mycket om vilka som skulle spela. Fokus låg snarare på de spelare som inte fanns med i elvorna. I Rayo saknades storstjärnan Trashorras och i La Real var målvakten Claudio Bravo och mittbacken Ansotegi åsidosatta på grund av en skador, dessutom var stjärnduon Antoine Griezmann och Sergio Canales placerade på baskernas bänk. Zubikarai ersatte Bravo i målet. Hans första match för säsongen. Chory Castro fick den föga åtråvärda uppgiften att försöka fylla Griezmanns skor i vänsteranfallet.
Inledningen av matchen blev händelserik, minst sagt. I den första minuten fixade Vela en frispark strax utanför straffområdet. Fram stegade Rubén Pardo och slog ett flackt inspel som med huvudet touchades vidare in i mål av Iñigo Martínez. Hemmalaget hade fått precis den drömstart alla på Anoeta hade förväntat sig.
Den guipuzcoanska glädjen varade dock inte länge. I matchens blott tredje minut, i vad som var Rayos första anfall, slogs en boll in mot anfallaren Larrivey som drogs ner av José Angel. Domaren satte pipan till munnen och blåste straff till Rayo. Ett klumpigt agerande från den inlånade vänsterbacken och domarens beslut gick knappast att klaga på. Straffsparken tog Larrivey själv hand om, och argentinaren gjorde inget misstag från elva meter.
Efter den skickelsedigra starten skulle man kunna tro att tempot på Anoetas gräsmatta skulle bedarra, men icke. Lagen anföll med i snabba attacker och bytte målchanser med varandra. I den trettonde minuten satte Agirretxe fart på de där långa benen och gick förbi ett par Rayospelare. Han spelade sedan bollen vidare till Vela och den skäggprydde mexikanen drogs ner strax utanför straffområdet, till höger. Frispark till La Real. En frispark som Chory Castro slog kort till Vela, som hade hittat en fri yta till höger om straffområdet. Han vek in åt vänster och slog ett mellanting mellan skott och inlägg mot bortre stolpen som smet förbi allt och alla och gick precis utanför Rayomålvakten Rubéns vänstra stolpe.
Det brukar sägas att det var britterna som lärde folket i Baskien att spela fotboll. Ikväll märktes det extra tydligt. I den 22:a minuten skyfflade Zubikarai upp bollen från eget straffområde mot Xabi Prieto som i sin tur skarvnickade bollen vidare till Carlos Vela på högerkanten. Han gjorde som han brukar göra, han vek in till vänster och avlossade skott. Även denna gång precis till vänster om målet. Ett anfall som inte kan ha tagit mer än tre-fyra sekunder. Sir Bobby Robson måste ha myst i sin himmel.
I den här perioden spelade faktiskt Erreala en helt okej fotboll. Det var bra fart på Chory Castro, Agirretxe och Vela på topp och Xabi Prieto understödde fint med sina fina inlägg och aviga finter. Hemmalaget lyckades till med och skapa en ordentlig press på offensiv planhalva, de klara målchanser uteblev dock.
Efter ungefär en halvtimmes spel skaffade sig Rayo en hörna efter att Mikel González och Zubikarai brustit i kommunikationen och den förstnämnde, något onödigt, rensat bollen över linjen. Rayo flyttade fram allt man hade, men det föll sig inte bättre för Madridlaget än att en hemmaförsvarare kunde nickrensa bollen till Chory Castro. Uruguyanen drog igång en kontring i väldig fart på vänsterkanten och slog ett inlägg till Vela som för en stund befann sig helt fri med bollen i straffområdet. I det läget kändes Rayos något naiva höga press som en dödsdömd taktik.
När halvleken närmade sig sitt slut kom La Reals anfallsspel av sig och Rayo stack emellan med anfall allt oftare. I matchminut 39 visade Rubén Rochina för första gången upp sig på allvar för Anoetapubliken. Den från Blackburn inlånade Rayoanfallaren drog på ett skott strax utanför straffområdet som gick precis utanför Zubikarais vänstra stolpe.
Matchuret skulle precis gå över 45 minuter och inget tidstillägg hade aviserats. Zaldúa drev upp bollen längs högerkanten och slog in ett inlägg mot en ensamt stångandes Agirretxe i straffområdet. Denna förlorade luftduellen men störde Rayoförsvararen så pass mycket att hans nickrensning hamnade precis framför fötterna på Rubén Pardo som befann sig precis utanför straffområdet. Den talangfulle mittfältaren skottfintade sig först förbi en Rayospelare och sköt sedan ett skott som, via ett motståndarben, gick i mål. Vid det laget hade klockan passerat 45 minuter med flera sekunder. Detta gjorde Rayos tränare Paco Jémez mäkta upprörd då domare Álvarez Izquierdo ju inte hade lagt till någon tid. Publiken på Anoeta kunde inte bry sig mindre. La Real var åter i ledning. Ordningen var återställd. Nu skulle bara den där andra halvleken spelas av också.
Andra halvlek började även den händelserikt. Efter en minut sjabblade Zaldúa till det utanför eget straffområde och gav bort bollen till Rochina. Han spelade ut bollen till den rumänske veteranen Razvan Rat på vänsterkanten som slog ett halvdant inlägg rakt mot Zubikarai. Denne boxade bollen rakt på Larrivey och trasan hamnade framför fötterna på Alberto Bueno som enkelt kunde stöta in bollen i öppet mål. Rayo hade kvitterat och ett yrvaket Real Sociedad kunde knappt tro sina ögon.
Bara några minuter senare fick Rayo återigen bollen i mål sedan Larrivey frispelats och lyckats överlista Zubikarai. Argentinaren hade dock befunnit sig i offsideposition och målet underkändes.
Rayo fullständigt körde över La Real direkt från start i andra halvlek. Att bortalaget harvar i La Ligas bottenträsk gick knappast att tro utifrån hur laget spelade. Man pressade högt och stressade hemmalaget till misstag. La Real - däremot - agerade som panikslagna och gravt synskadade kalkoner. Försvarsmisstagen duggade tätt och anfallsspelet var i det närmaste obefintligt.
Ett hopp tändes efter 63 minuter. Ett ljudligt sorl bland de 15 344 åskådarna på Anoeta reste sig. På sidlinjen, redo att hoppa in, stod en viss Antoine Griezmann. Ut gick Chory Castro som visat stunder av briljans i första, men som varit totalt osynlig i andra halvlek. De förhoppningar som ingjutits av fransmannens inhopp skulle dock snart förvandlas till total bedrövelse.
I matchminut 67 stod Mikel González för en riktigt kass rensning som togs om hand av en Rayomittfältare som bröstade bollen till den skicklige Rochina. Det katalanska kvicksilvret väggspelade sig vackert fram med Bueno och sköt kraftfull in bollen i målets högre hörn via ett baskiskt ben. Ett handlingsförlamat hemmalag stod mest och tittade på medan Rayo Vallecano fullbordade sin vändning.
Erreala försökte flytta fram positionerna i jakten på ett kvitteringsmål men man lyckades skapa noll och ingenting. Arrasate satsade efter 70 minuter på ett offensivt byte genom att byta ut den olycklige Mikel González mot Sergio Canales. Baskerna tog över bollinnehavet men i ärlighetens namn kändes Rayo närmare ett fjärde mål än vad La Real var ett tredje. De enda gångerna anfallsspelet var något sånär farligt var när man slog långt mot Agirretxe och denne skarvade bollen vidare. Men inte heller denna primitiva taktik gav utdelning.
Real Sociedad skulle få en chans till. En riktigt bra chans. Med bara två minuter kvar till 90 drev Griezmann upp bollen i hög fart på offensiv planhalva och passade Xabi Prieto som med briljans, på en touch, frispelade Carlos Vela i straffområdet. Istället för att skjuta direkt försöker dock mexikanen dribbla och sjabblar på så sätt bort ett självklart mål. Ett ögonblicks obestämdhet och oskicklighet som summerar hela lagets andra halvlek.
Spridda busvisslingar kunde höras på Anoeta när Álvarez Izquierdo blåste av matchen. "- En svart dag för Real Sociedad, i fotboll är det antingen upp eller ner. Vi gjorde en stormatch mot Barcelona för två veckor sedan. Idag var allting tvärtom.", sa Arrasate till Marca efter matchen. Vi kan bara instämma. I nästa omgång väntar ett formstarkt Valencia hemma. I den matchen lär vi i alla fall inte behöva oroa oss för underskattning från våra älskade blåvita basker.
¡Aupa Erreala!
