The future?
"-Folks, I think it's time we look once again... into the future."
"-The future, Tonazzi?"
"-That's right, Lalat! Let's look into the future, all the way to the year 2011!"
In the year 07/08...
Villarreal börjar säsongen med att köpa loss Allsvenskans bästa brasse; Ari da Silva Ferreira. Ari får tröja # 20 efter Fuentes eftersom Fuentes har stuckit till Real Madrid. Reals backlinje håller ju ungefär samma klass som Fuentes själv. Samtidigt, någonstans i huvudstaden, sitter Aragones och fifflar med sina telefonböcker. Han letar upp numret till Villarreal så att han kan ringa och säga till Marcos Garcia, Cani, José Enrique och Jonathan att de är uttagna i nästa landslagstrupp. Marcos Garcia gör en dundersuccédebut och petar genast undan såväl Reyes som Vicente. Cani får det lite svårare; Joaquin håller hårt i sin högermittfältsplats som han har slickat sig till. För José Enrique och Jonathan finns det bara ett altenativ: de andra vänsterbackarna och anfallarna är så dåliga att Villarrealduon genast tar en ordinarie plats.
Säsongen inleds bra. Man slår Real Madrid med 3-1 och Barcelona med 2-0. Villarreal ligger trea i ligan efter 15 spelade omgångar när det oväntade händer: Manuel Pellegrini slutar som Villarrealtränare sedan hans hemmagjorda "privata" filmer (ni fattar?) kommit ut på nätet. Filmerna visar att Pellegrini faktiskt inte är något annat än en bergsget. Ny tränare; Zinedine Zygane. Zygane vinner de fem matcherna som återstår utav 2007. Sedan öppnar januaris transferfönster som bjuder på ett par rejäla överraskningar. Chelsea lägger ett bud värt €200 miljoner på Matí Fernandez, ett bud som såväl Villarreal som Matí förkastar då de inte vill blanda sig in i portugisiskt fjolleri och ryska våldtagningar. Det anländer två nya ansikten på Ciudad Deportiva. Deras namn: Bisan Lauren och Sol Campbell. Nu jäklar ska Arsen... öhm Villarreal klara av att hamna topp 4 i La Liga!
Och visst gör man det! Efter att ha åkt ur Copa del Rey efter flera väldigt underliga missar utav domaren i semifinalen mot At.Madrid så är det ligan som gäller för hela slanten. Man slutar 4:a efter att Ari (2), Marcos Garcia och Riquelme (ja, han är fotfarande kvar) avgjort sista matchen mot Valencia med en 4-0 vinst. Valencia gråter, ty de är tillbaka där de hör hemma: La Segunda!
In the year 08/09…
Villarreal tackar av Q. Alvarez med en testimonial; Dagens Villarreal vs. Portugals reservlandslag, d.v.s. Celta de Vigo. Villarreal har dock inget behov av en ny mittback och skänker 100.000kr i månaden till det jättefattiga Murmansk-området. I ligaspelet går det sådär till en början för Zyganes skapelse, men man ligger ändå 6:a efter 10 spelade omgångar. Champions League, som vid det här laget utökat till 64 deltagande lag, lyckas man dock bättre i. Efter att ha krossat UAE (a.k.a. Liverpool) i kvalspelet lottades man mot lag från Armenien, Luxemburg och Finland. Lätt som en plätt.
Under januarifönstret lånar Yokohama FC Henke Larsson, och hela Sveriges presskår drar till Japan. Expressen opererar in en kamera i Henkes huvud, så att vi kan följa allt han gör! När sedan ligaspelet drar igång visar det sig att hela Real Madrids lag glömt bort att seriespelet börjar igen, och Sven-Göran Eriksson, RM:s nya tränare, får ringa varje spelare (collect call) på deras mobiltelefon och be dem infinna sig på träningsanläggningen om, låt säga, en vecka. Villarreal får därmed 3 poäng och en förbättrad målskillnad helt gratis, då Real Madrid ju lämnat WO. I övrigt i seriespelet så le(de)r Ronaldinho skytteligan på 7 mål, tätt följd av 18 spelare som gjort 6 mål vardera. Villarreal har börjat få upp ångan, mycket tack vare att man köpte Roberto Ayala – det visade sig att man trots allt behövde en mittback, pengarna till Murmansk fortsätter dock att flöda på – från div. 2-gänget Valencia. Men är man tillräckligt bra för att nå CL igen?
Nej, inte i år. Man hamnar på en neslig femteplats, 0 poäng och 1 mål efter Levante. I Champions League åkte man ut i det andra gruppspelet, efter att ha fallit på mållinjen mot Milan, som köpt en plats i årets turnering. Det blir ingen stor lycka i Copa del Rey heller; redan innan åttondelsfinalen börjat är både Ayala och Campbell utvisade, efter att ha skakat hand med Jesus Navas och Antonio Puerta i Sevilla, som tydligen fick våldsamt ont i vaden respektive ryggen vid handskakningarna. Domaren hade då inget annat val än att visa ut de båda mittbackarna. Säsongen slutar dock på ett bra sätt efter att man slagit redan klara ligavinnaren Deportivo med 4-0 i sista matchen. Valencia misslyckades med att gå upp från La Segunda, och letar nyförvärv i Norrland.
In the year 09/10…
Ding-dong, ding-dong. Kyrkklockorna ringer ifrån kapellet i Vila Real där det precis har varit ett giftermål. Josico har gift sig med Villarreal och alla är glada och nöjda. På den efterföljande festen super sig José María full och tar fel på José Enrique och en vacker dam när han försöker med sina erotiska sexdanser. José Enrique blir arg och bitchslappar María i ansiktet. María tar sig om fotleden och skriker "Arrrrrgh! Mitt knä, mitt knä!".
Efter denna udda tillställning så ger sig Zygane ut på spaningsuppdrag. Han ska leta ersättare åt flyktade David Fuster. Ni vet, David Fuster, mannen som i skrivande stund är 25 år och aldrig har varit i närheten av a-lagspel under de tio åren han har varit i klubben? Han har nu äntligen lämnat klubben och hans nya klubbadress är inte vilken klubb som helst; det är Helsingborg. Respect! Not. På tal om "Not": Borats nya film släpps. Nu tillbaka till ämnet: Zygane värvar friskt under sommaren. Guti, Mido plus ett drös italienare hämtas in för att gå i hårskola hos Forlán plus att de kanske får lira lite fotboll om vädret tillåter.
Det är ingen CL att fokusera på i år men likväl en UEFA-titel. Zygane är väl medveten om detta och kör enbart med junisarna i de obetydliga ligamatcherna som redan är vunna. Typ mot Real Madrid och "fotbollslaget eller mackan?" Zaragoza. Villarreal spelar ändå fruktansvärt bra i såväl ligan som UEFA-cupen, iallafall till en början. I Copan åkte man ut i andra omgången. Varför ska vi inte gå in på, men här är ett par ledtrådar:
1. Korruptionistföretaget The Real Madrid AB
2. Ruuds föreväxling mellan Svennis matchpärm och ett manus till "Tjuren Ferdinand", där Ruud spelar den rövspringande och sparkande tjuren själv.
3. Laurens våldsamma glidtacklingar som råkar förstöra Cristiano Ronaldos klackar.
Villarreal slutar, efter mycket strul på slutet, 6:a i ligan vilket är en rejäl missräkning. Matí Fernandez skyller på skoskav, Josemi på att hans Bentley inte startar och Senna på att hans byxor inte är tillräckligt gula. I UEFA-cupen går det dock bättre. Laget går ändå till finalen som spelas på Juventus nybyggda arena i Turin. Som vanligt är det ett par feta kärringar, några gamla gubbar samt några serber på plats, precis som när Juve spelar. Annars är det lika lite folk som på en Kajsa-Stina Åkerström-konsert. Villarreal förlorar finalen efter en riktig rysare mot FC Krsjanikiov ifrån Hitti Påheitti. Det avgörande målet gjordes utav Dy. Nobo Dy. I La Segunda överraskar Valencia alla genom att knipa en plats i La Liga, trots en medelålder på 35 år.
In the year 10/11...
På transferfönstrets sista dag kommer Rafa Benítez på att han vill ha tillbaka Josemi till UAE, och övergången är ett faktum. 200 miljoner sek går affären på. Ska väl nämnas att den svenska kronan är värd ungefär lika mycket som Magnus Hedmans etos. I princip nada, alltså. Roig jublar, i alla fall. Zygane är mindre nöjd dock; Josemi har varit en utmärkt skoputsare under tiden i Villarreal.
Spelarna inleder säsongen galant, trots den tunga förlusten av Josemi (pengarna man fick in för försäljningen gick för övrigt till Murmansk). Enkelt avfärdas lillebror från Valencia, Las Palmas och Andorra della Valle, som tagit sig in i La Liga, på något sätt. I UEFA Cupen går det också bra: alla tippade favoriter på förhand åker ut och mindre tippade lag, som Chelsea och Bayern München, går vidare. Villarreal vet att man kan slå de båda lagen med ena benet avsågat. ”Sagt och gjort”, tänker Josico, men hindras i sista stund av Tacchinardi, som är tillbaka i klubben efter en sejour i Serie B-klubben Inter.
I La Liga går det oförskämt bra och fansen på El Madrigal, som numer hyser 50.000 sittplatser (alltså mer än vad det bor personer i själva samhället), börjar hoppas på något stort. När lag som Cadiz och Betis underpresterar öppnas luckor i täten, och det verkar som om det bara är Kataloniens stolthet, Nastíc, som kan hota. En bit in på andra halvan av säsongen vaknar dock Deportivo till liv. Man vinner 15 raka matcher, och är inför sista omgången bara 1 poäng efter Villarreal. Och tror ni inte att ödet vill att Depor och Villarreal ska mötas i den 34:e och sista omgången? Matchen spelas på El Madrigal, och det står 0-0 väldigt länge. Villarreal-publiken har börjat sjunga ”Campeone!” när Deportivo gör ett chock-mål. Ett skott från halva plan, som Viera inte har en chans på. Det blir dödstyst på arenan. ”Ska vi tappa det i sista omgången?” Jag tror att Viera vill annorlunda. Depors burväktare, Cañizares, är ute och jublar bland mittbackarna och på väg tillbaka med ryggen mot mittcirkeln, när Viera springer upp mot mittplan, och får bollen petad till sig av Matí Fernandez. Viera drar till. Bollen seglar i luften. Arenan håller andan. Någon pratar i mobiltelefon. Bollen går i mål. Cañizares kan inte tro sina ögon, eller armar. Total eufori! Det här händer i matchens slutskede, och trots att domaren lagt till 4 minuter så blåser han av redan efter 2. Ingen bryr sig, arenan stormas av tanter, småpojkar och bagare, alla vill vara en del av det här firandet, som varar i 2 dagar (på själva arenan alltså). Det blir ingen sommarledighet för truppen, det festas och firas i 2 månader i glada Vila-Real! Riquelme ler för första gången på 5 år. Zygane håller hyllningstal till sina spelare varenda kväll. Det är så här det ska vara. Villarreal, Spanska mästare 2011!
AUPA ZYGANE, AUPA VILLARREAL!
