Villarreal - Real Madrid 0-5
Villarreal skulle ta sin tionde raka ligasegern var det tänkt, när mästarmarängerna från den kungliga huvudstaden kom på besök. Riktigt så blev emellertid det inte. 0-5 i arslet efter en kollektiv kollaps i andra halvlek, och fiaskot var totalt.
Första halvlek
Ubåtarna inleder kampen i ett ursinnigt tempo. Innan första spelminuten är till ända hinner Bobby Pires pressa ett långskott som Casillas tvingas tippa åt sidan. Samtidigt håller Santi Cazorla hov ute på sin högerkant och snurrar upphausade holländska ytterbackar upp på läktaren för pölseinköp gång efter annan. På mitten vinner Marcos Senna varenda andraboll. Real verkar yrvakna och chockade av hemmalagets fantastiska flärd och kreativitet. Den första kvarten finns det bara ett lag på banan.
Successivt arbetar dock Real sig in i matchen, såsom det anstår ett mästarlag. Den holländske springaren på topp, kallblodige Van Nistelrooy, ökänd för sin effektivitet och lömskhet, spelar fram Robinho mellan två tröga mittbackar i kyllinggult. Hjärtat upp i halsgropen, men gudskelov prickar brassen stolpen.
Några minuter senare, hittar den stundtals usle, stundtals geniale gnällspiken Guti, fram med bollen till Raul som löper i rättan tid. Jätteläge, men Viera hinner ut och avvärjer.
Så här ser sedan resten av halvleken ut. Ett Villarreal som är spelförande, som spelar småtrevligt kortpassningsspel i karaktäristisk stil utan att för den skull skapa särskilt mycket, mot ett tillbakadraget Real Madrid med fullkomligt livsfarliga kontringar. Matchen står och väger, och första målet kommer antagligen att bli avgörande, antecknar jag i den 37:e minuten.
Två minuter senare kommer följaktligen också dagens första strut. Och typiskt nog är det gästerna som står för den. Föga oväntat är det en höjdboll över våra mittbackar, smidiga som frysdiskar i vändningarna, som friställer Raul med Viera. Den rutinerade spanjoren fäller ut den långa tån på en måltjuvs manér, och bortaledningen är ett faktum. Orättvist men sant.
Villarreal repar dock snabbt mod igen och avslutar halvleken storstilat. Diverse chanser skapas omgående. Tomasson kommer nästan fri men är för trög och Metzelder avvärjer, Rossi har sjuhundraelva passningsalternativ i ett superkontringsläge men väljer sin vana trogen att dribbla själv, Cazorla har enmansshow på kanten och serverar nyss nämnde Rossi ett kanonläge, som missas omsorgsfullt. 0-1 står sig till pausvilan.
Andra halvlek
Liksom i första halvlek startar Villarreal furiöst. Det danska röskinnet på topp, J-D Tomasson, får på sitt livs hårdaste skott men suveräne Casillas i Real-kassen sträcker ut och tippar till hörna. Trycket är massivt, allt ser mycket lovande ut. Sedan dör matchen.
Någon fäller någon just utanför Villarreals straffområde, lite till vänster. Fram ur skuggorna stiger Wesley Sneijder, som jag dessförinnan knappt har märkt att han spelade, och smeker in bollen i närmsta krysset. Fruktansvärt vackert och tragiskt på samma gång, Viera är helt chanslös.
Som en naturlig respons på detta holländska mästerverk, krackelerar ubåtarnas försvarsspel fullkomligt och totalt. Den vanligtvis så stabile brassespanjoren Marcos Senna på det defensiva mittfältet, visar stake för dagen slakare än en vattnig MC Donalds-pommes, och enorma ytor uppstår framför vår hjälplösa backlinje. Två holländare i vitt sätter två mål till, och när Guti, häcklad matchen igenom av en upprörd hemmapublik, skruvar in 0-5 är förnedringen total. Publiken har fått nog, Pellegrini deppar på bänken, och någon orkester börjar plötsligt spela klämkäcka visor jävligt feltajmat. Domare Cantalejo är i alla fall bussig nog och blåser av eländet snabbast möjligt. Ola och Hedman myser i studion.
Allting känns bara så förbannat fel.
Noterat i övrigt:
*Det börjar bli dags att byta ut gamle Robert Pires. Den rutinerade fransosen är blott en skugga av sitt gamla jag, och saknar i dagsläget tempo för att hålla en starplats i en klubb med Villarreals ambitioner. In med Mati, nu!
*John Dahl sliter och löper mycket och rätt men saknar den riktiga spetskompetensen, Rossi är teknisk men alltför egoistisk, Franco kämpar men alltför usel, och kultfiguren José Mari har styrt kosan till Sevilla. Forwardssidan ser onekligen ganska tunn ut. Ryktet säger att vi har turken Nihat i vår trupp. Japp, samma Nihat som rådominerade i Sociedad för bara några år sedan. Kanske värd att pröva?
*Santi Cazorla är den ende som kommer undan med ett godkänt betyg. Briljant i första halvlek, Drenthe kunde känna sig ägd. Given i startelvan.
*Är man målvakt så FÅR man faktiskt lov att rädda ett skott då och då, som omväxling vill säga. Notera gärna detta, Sebastian Viera.
*Riquelme sitter på läktaren och kliar pung. Hade hellre sett att Gud varit på planen och agerat kung. Såsom han brukade göra, en gång för länge, länge sedan. Men det är klart, Josico och Robert Pires, de är ju klasser bättre. Eller inte.
Målen:
0-1 Raul (39)
0-2 Wesley Sneijder (48)
0-3 Ruud van Nistelrooy (50)
0-4 Wesley Sneijder (73)
0-5 Guti (80)
Villarreal: Sebastian Viera, Joan Capdevila, Pascal Cygan, Fabricio Fuentes,
Javi Venta, Santi Cazorla, Josico (Franco, 55), Robert Pires (Cani, 68), Marcos Senna, Giuseppe Rossi (Fernandez, 55), Jon Dahl Tomasson
Real Madrid: Iker Casillas, Fabio Canavarro, Royston Drenthe, Christoph Metzelder, Sergio Ramos, Mahamadou Diarra (Gago, 78), Guti, Wesley Sneijder (Baptista 78), Robinho, Raul (Heinze 61), Ruud Van Nistelrooy
