Villarreal-Barcelona 3-1
Villarreal fortsätter att chocka fotbollsvärlden. Igår kväll var det Barcelona som fick se sig besegrat av ubåten, som nu åter placerar sig på andra plats i liga.
Det är bara att medge; Det Pellegrini mäktar med för tillfället är inget annat än ett mirakel. En bragd utan dess like. Visst, vi är många som tyckt han är ett ruttet kålhuvud som nobbar Riquelme och placerar Mati Fernandez på avbytarbänken, men resultaten går inte att ifrågasätta. De talar för sig själva.
Till kvällens match presenterade Pellegrini en mycket oväntad startelva. Skrotat var det gamla hederliga 4-4-2-systemet, och ut på banan sprang istället ett femmannamittfält, i ett försök att bättre kontrollera Barcelonas beryktade offensiv. Cani och Bruno kom in för att stabilisera, medan Rio Mavuba åter fick se sig petad. Ensam på topp startade varken Tomasson eller turken Nihat, utan istället allas vår favorit Guille Franco.
Matchen kunde knappast ha börjat bättre. Redan i den tredje minuten höll sig den finurlige kanspringaren Santi Cazorla framme och placerade in ettan, sensationellt vackert framspelad av Francos klack. Möcke bra.
Innan Barcaspelarna hunnit hämta sig efter den mardrömsöppningen var det dags pånytt. Pires löpte med raska kliv på högersidan, vilket bollhållande Cani noterade. En utsökt macka serverades, och Abidal tvingades rycka ut för att fixa situationen. Med en perfekt men brutal glidtackling fick han bort bollen från landsmannen Pires fötter, men domaren misstolkade situationen. Straff blåstes, och Senna var råsäker. 2-0 till hemmalaget redan efter 13 minuter.
I införrapporten antog jag att Giovani Dos Santos, 18 år, skulle få ersätta Ronaldinho som vänsteranfallare. Ack vad jag bedrog mig. Rijkaard valde att satsa på ungdomlig entusiasm, så till gammelräven Giovanis stora förtret fick Bojan Krkic chansen istället. 17 år gammal och en om möjligt ännu större talang. Bojan tackade för förtroendet genom att reducera till 2-1, läckert framspelad av Leo Messi.
En massiv barcapress att vänta, kunde man tro. Men icke. Villarreal fortsatte träget i samma respektlösa stil, och snart nog skulle domaren Mejuto Gonzales finna dagen andra straffspark. Hal som en ål gled sig Robert Pires igenom gästernas mittförsvar och överskattade Gabriel Milito hade inget annat att göra än att fälla fransosen. Solklar straff, och en lika solklar frilägesutvisning. Domaren sket dock i det sistnämnda, det var ju trots allt Barcelona han dömde, och lite domarhjälp skall ju det laget ha i varje match, så lyder traditionen. Straffen rullade Senna hursomhelst in retfullt mitt i målet medan Valdes flög åt sidan. 3-1 var ställningen i paus.
Andra halvlek kontrollerade Villarreal fullständigt, såsom det anstår ett toppenlag. Barcelonaspelarna fick jaga boll från spelskickliga lirare i gult, och Rijkaard blev alltmer desperat. Ut for Oleguer, in sattes Giovani. Ut byttes gnäll-Deco, in klampade Gudjohnsen. Men panikbytena hjälpte föga. Enligt rapporterna var Villarreal närmre ett fjärde mål än vad gästerna var en reducering.
I och med vinsten passerade ubåten Barcelona, och smög upp på en sensationell andraplats. Som lök på laxen förlorade Real Madrid ytterst rättvist på ett blåsigt Olympiastadion mot Espanyol, så nu saknas bara en ynka poäng från serieledningen. Villarreal går en ljus framtid till mötes.
1-0: Santi Cazorla (3)
2-0: Marcos Senna (pen 13)
2-1: Bojan (25)
3-1: Marcos Senna (pen 35)
Villarreal: 4-5-1: Viera; Capdevilla, Cygan, Fuentes, Javi Venta; Pires ( Mati,70), Cani (Angel, 90), Senna, Bruno, Cazorla; Franco (Tomasson, 80)
Barcelona: 4-3-3: Valdes; Abidal, Puyol, Milito, Oleguer (Giovani,45) ; Xavi, Deco (Gudjohnsen,72), Iniesta; Henry, Bojan (Sylvinho, 80), Messi
Varningar: Capdevila (Villareal); Milito, Deco, Xavi (Barcelona).
Domare: Mejuto González
Publik: ca 22.000
Arena: El Madrigal
Slutligen vill jag bara nämna hur tragiskt det var att konstatera att de snikna och patetiska tv-bolagscheferna återigen visade fingret åt alla världens fotbollsälskare. I sista sekunden ställdes sändningen från matchen in. Riktigt jävla kukaktigt beteende, för att uttrycka det milt. Kapitalism när det är som sämst.
