Valladolid-Villarreal 2-0

Villarreal stod inte att känna igen i dagens bortamatch mot Valladolid. Dags att damma av den stora sågen, för detta var en bedrövlig insats.

Här följer nu en mindre munter matchrapport från dagens så kallade fotbollsmatch:

Att Pellegrini vägrar att ta ut reko startelvor har vi vant oss vid på sistone. Först var det på Riquelmes lott att frysas ut, numera är det Mati Fernandez. Samtidigt låter han fähundar som Bruno och Fuentes att härja fritt. Ikväll var chilenaren extra tradig, då även Santi Cazorla, klubbens skönaste spelare, fick känna på träsmak efter bänksitteri. In i stället på högerkanten kastades föga produktive Cani. Det bådade således illa redan på förhand.

Och sannerligen, var inte den första halvleken den sämsta som någonsin spelats i Spanien? Jo, så var fallet, får man konstatera, och samtidigt förbanna sig själv att man valde att bevittna eländet. Där rök 45 minuter av ens värdefulla liv, minuter som man skulle kunna använda till att wanka, se på oddasat, eller något annat betydligt vettigare tidsfördriv än att kika på detta patetiska spektakel.
Ett uselt Valladolid var om möjligt ändå det bästa laget på planen, varför det inte får betäcknas som helt orättvist att man även hade ledningen när domaren blåste till en efterlängtad pausvila. Det var Llorente som hade gjort målet, vackert serverad av Sisi från högerkanten som fått stå och måtta i trekvart. Señor Llorente hade bara att sätta pannan till, ty sanslöst omarkerad var han givetvis, det är Villarreals backlinje vi talar om, och Viera var utan chans. Ett genant försvarsspel, som så ofta förr hjärtskärande passivt, hade skänkt Vallodolid 1-0-ledningen.
Annars hade halvleken innehållit noll målchanser och präglats av feltajmat passningsspel i lusaktigt tempo, hundratals inkast och femtusen offsideavblåsningar. Minst, jag svär.

Jo förrästen, en målchans hade faktiskt bortalaget mäktat med att skapa. Det var Nihat som slumpmässigt kommit fri, efter att Franco misslyckats med den simplaste av mottagningar. Nihat hade dock fått bollen för långt i från sig och tvingats till ett panikavslut, som den utrusande hemmamålvakt enkelt kunnat rädda. Hela situationen var väl rättså symptomatisk för en halvlek, som bör förträngas snarast möjligt.

I den andra halvleken såg det dock genast lite bättre ut; Passningsspelet såg något rappare ut, folk löpte istället för att stå apatiska och titta på bollhållaren, Bruno var utbytt. Inslängde Santi Cazorla medförde framåtanda och inspiration till slöa medspelare, och plötsligt började Villarreal ta tag om matchbilden. Men då kom dråpslaget.

Sesma hade bollen till vänster om Vieras straffområde. Minuten var 57. In slogs en rullande boll pressad längs marken, mot en mot främre stolpen framlöpande Llorente. Till allmän förvåning avslutade dock inte denne själv, utan valde istället, tämligen genialt, att släppa bollen mellan sina ben. Vid bortre stolpen sträckte istället Victor fram sin längsta tå, och tvåan var ett faktum. Återigen var markeringen vidrigt dålig, flickor 97 hade gjort det bättre, men det fråntar inte Valladolid äran av ett mycket vackert fotbollsmål.

Sedan pös luften ur Villarreal, den lilla fanns kvar. Mati och Tomasson kastades visserligen in, men i ett hopplöst läge och dessa gjorde inte en människa glad. Fuentes placerade väl någon halvchans i burgaveln, men faktum var att hemmalaget låg närmre 3-0 än vad Villarreal var en reducering. Den kanske allra bästa chansen hade Llorente, som efter ytterligare ett klockrent inlägg av Sesma nickade mot mål, men denna gången räddade Viera.
Sedan blåste domaren av matchen. Håglöst, lemslakt, erbarmligt, genomuschligt, adjektiven räcker inte till för att beskriva Villarrealspelarnas insats ikväll.

Annars?

*Två matcher mot nykomlingar har gett 1 poäng. Känns bra. Inte.
 
* "Nu kommer raset", kraxar olyckskorparna och jag är en av dem. Faktum är att vi har spelat rätt risigt hela säsongen, men likväl plockat poängen. Ett sånt flyt håller inte i längden. Tyvärr.

* Dagens mittfält utnäms härmed till tidernas mest temposvaga. In med Mati och Cazorla nu! Pires må va bra i var tionde match, men resterande nio är han seg och långsam, och det är allt dags för fransmannen att värma bänken ett tag.

*Tillåt mig förfasas över Estoyanoffs frisyr. En sådan fläta hade möjligtvis de coola grabbarna i tvåan på lågstadiet i Lund i början av nittiotalet, och Roberto Baggio på sin tid, men huga! Det håller inte år 2007.

*Spelarbetyg:
Viera: 2 (Chanslös på målen, stabil i övrigt)
Javi Venta: 2 (Skämde iaf inte ut sig)
Cygan: 1 (Sävlig som få)
Fuentes: 0.0001 ( Ett skämt som mittback. Markering, vad är det?)
Capdevila: 2 (Aldrig genomusel)
Pires: 1 (Sista versen är sjungen. Har aldrig sett långsammare ut)
Senna: 2 (Var inte övermänskigt bra för en gångs skull)
Bruno: 0,00001 (lol)
Cani:1 (teknisk och kvick på små ytor, men skapar INGENTING framåt)
Nihat: 1 (Inte alltför bra idag)
Franco: 0.5 (återvände till sitt vanliga usla jag efter några matcher i högform)
Avbytare:
Cazorla: 2,5 (Drev upp tempot en smula)
Mati: 1 ( Nä, inte hans bästa match någonsin)
Tomasson: 1 (Rörde han bollen?)

*Ja, jag är bitter.

Valladolid: Asenjo; Calvo, Marcos, Munoz, Rubio, Sisi(Borja 61), Lopez, Sesma, Vivar Dorado, Victor(Estoyanoff 77), Llorente (Alexis, 81)
Villarreal: Viera, Javi Venta, Cygan, Fuentes, Capdevila; Pires (Mati,63), Senna, Bruno (Cazorla 46), Cani; Nihat (Tomasson 63), Franco

Skott: 8-6
På mål: 4-2
Frisparkar: 16-10
Hörnor: 4-5
Offsides:1-5
Bollinnehav (%) 49-51
Gula kort: 1-2

0 kommentarer