Krönika: Mysteriet Guille Franco
Hur kan en så dålig fotbollsspelare vara så bra? Eller bör man fråga hur en så pass bra fotbollsspelare kan vara så dålig? Ingen vet när det gäller Villarreals anfallare Guille Franco. Mannen har blivit ett vandrande mysterium.
Var ska man börja när det gäller Guillermo Franco? Mannen är och lär alltid vara en hack-kyckling bland Villarreal-supportrarna här på SvenskaFans. Han har varit dålig hit och dålig dit, sämre än Gudjohnsen, teknisk som en flodhäst eller så har hans rena existens ifrågasatts. På forumet har det spekulerats om diverse tjänster som Franco ska ha utfört på Pellegrini för att få en plats i startelvan och jag själv har kallat honom för ”en skam som bryter mot allt det fina som Villarreals fotbollsideologi står för”, ungefär.
Trots dessa rätt aggressiva påhopp så är det Franco som verkar sudda ut alla smutskastares hat och överbevisa alla tvivlare. Guille Franco är kanske hetare än någonsin.
Hard Facts About Guille
Guillermo Luis Franco Farcauson som är hans fullständiga namn föddes den 3 november 1976 i Corrientes i Argentina. När han var tjugo år blev han värvad till San Lorenzo i den argentinska högstaligan. Han spelade där fram till 2002 och hann med att spela 94 matcher och på dessa göra 23 mål. Efter det värvades han till den mexikanska klubben CF Monterrey, i den mexikanska högstadivisionen. Där gjorde han stor succé. Franco vann ligan 2003 för att sedan komma tvåa de två efterföljande säsongerna. Dessutom vann han skytteligan 2004. Sammanlagt blev det 119 matcher och 63 mål i Mexico för Franco, som i samma veva som han flyttade från Argentina också blev mexikansk medborgare och fick debutera i det mexikanska landslaget under sin tid i Monterrey.
Franco kommer till Spanien
I januari 2006 fick Villarreal upp ögonen för den nyblivne tex-mexaren. Klubben sökte en ersättare till den rätt misslyckade Figueroa (att snubben gjort hattrick i det Argentinska a-landslaget är ett mysterium, idag sitter han på bänken i Genoa) och fann denne i Guille Franco.
Franco fick komma till Villarreal då klubben var på sin största framgångsvåg hittills med Champions League-spel och hela tjottaballongen. I den andra semifinalmatchen mot Arsenal kastades Franco in från start och var den som hotade mest från Villarreal med några farliga nickar, varav en riktig fräckis på nära håll från första stolpen. Hur det gick i matchen vet väl alla vid det här laget.
Efter säsongen spelade Franco VM med Mexico och hans mest minnesvärda insats därifrån var då han tog en finurlig löpning och nickpassade Omar Bravo i matchen mot Iran. Efter det blev det inte så mycket mer för Franco som dock inte riktigt fick chansen i VM.
Säsongen 06/07 var ingen höjdare för Franco. Han var uttalad som en spelare för bänken från början. När sedan Nihat blev knäskadad tog han heller inte chansen att visa att han kunde prestera på allra högsta nivå. Han såg trög, tjock, dålig och långsam ut och lyckades egentligen inte med någonting. Till hans försvar bör dock tilläggas att hela Villarreal spelade rätt kasst under stora delar av förra säsongen, men när de väl kom igång var inte Franco en av de mest bidragande spelarna. Ingen undrade om Franco skulle bli såld, alla undrade när.
Vändningen
Under sommaren inför denna säsong började rykten läcka ut lite här och där om att fejk-mexaren var på väg bort från Spaniens finaste klubb. Till och med Pellegrini som litat på Franco verkade ha fått nog av hans uppenbara oförmåga att uträtta något i positiv bemärkelse på en fotbollsplan. Men då vände det. Guille smällde plötsligt in sex mål i en och samma match under försäsongen och vann den interna skytteligan klart sett till träningsmatcherna på sensommaren. Franco kämpade för sin överlevnad i Villarreal.
Trots allt som lovade så gott så visade Franco i stort sett ingenting i början av säsongen. För det första så cementerades Rossi och Nihat som det självklara anfallsparet (med all rätt sett till deras potential) och när Franco fick chansen så underhöll han med värdelösa utföranden och gladde alla eventuella Villarreal-hatare världen över med sin klumpighet. Därför började jag också fundera om vad Franco och Pellegrini sysslar med på fredagskvällarna när jag såg att Franco skulle starta ensam på topp mot Barcelona i oktober. Eftersom jag såg matchen på plats så ville jag ju se spelarna jag gillade. Visst, Rossi var avstängd men Nihat och Tomasson fanns fortfarande till hands. Men det var i just denna match som Franco började skapa den mystiska aura som omgärdar honom just nu, som får honom att vara ett vandrande mysterium.
I Barcelona-matchen misslyckades han med mottagningar och enkla passningar som jag hade kunnat klara med galans, för att sedan fullkomligt äga luftrummet ensam mot Milito och Puyol. Han blandade uselhet med magi.
Någon månad senare när Villarreal mötte Sevilla på hemmaplan smällde han in två baljor från ingenstans och var plötsligt en hjälte, bara för att nästa match vara så dålig som bara han kan vara.
Detta är ett mönster som han fortsätter att visa upp, och det gör det svårt att bestämma sig för om man ska älska eller hata honom.
När Villarreal mötte Murcia för någon månad sedan var han bedrövlig i 92 minuter, precis som hela Villarreal, för att sedan sätta 1-0 målet hur säkert som helst. Som om det vore så självklart i all osjälvklarhet. Ytterligare ett exempel på hans båda sidor.
Och när Villarreal ställdes mot Barcelona på bortaplan var det dags igen för mardrömmen – Franco ensam på topp. Trots att det gick så bra senast så tvivlade jag, som alltid när det gäller Franco. Och vad gör han?
Han svarar med att fullkomligt massakrera hela Barcas backlinje på egen hand. Vann nästan allt i luften, sprang minst en mil på de dryga sextio minuter han spelade och hann dessutom med att fixa en straff efter att ha gett Barca-försvaret en riktig svängom. Villarreal vann och Guille ansågs som en av de mest bidragande till segern. Det var nog också första gången jag såg honom vara genuint bra igenom en hel match. Även om han visade upp hela sitt dåliga register så var det betydligt färre gånger än normalt, och mystiken kring Franco bara ökade.
I förra omgången var det dags igen. Guille Franco kommer rakt från sjukstugan, hoppar in i matchen mot Levante och sätter det avgörande målet, ett riktigt klassmål dessutom. Målet kom i den 84:e minuten och räddade tre poäng för den gula ubåten och Franco hade återigen blivit matchhjälte.
Slutsats
För att försöka klargöra all denna mystik kring Franco bör man ta reda på vad han är bra och vad han är dålig på.
Till hans svaga sidor hör att han är långsam, oteknisk, inte speciellt kvick i fötterna och ser ibland rätt trögtänkt ut. Sett till detta är hans svagheter de som oftast brukar betecknas som styrkor hos Villarrealspelarna.
Till hans starka sidor hör att han är stark, bra på huvudet och att han faktiskt kan göra mål när han får chansen. Detta gör att han erbjuder ett alternativ som inte är speciellt vanligt i Villarreal. Laget har egentligen ingen offensiv spelare som besitter dessa kvalitéer förutom Franco. Det skulle vara Tomasson i så fall men han har inte lyckats med mycket denna säsong. Men Francos största styrka ligger i hans inställning. Oavsett hur dålig han är i en match så ger han alltid allt vad han har och kämpar oerhört för laget. Det får honom att ibland se ut som en korpenlirare som bestämt sig för att göra bensax på alla i motståndarlaget, men det har också gjort att han vuxit i popularitet hos mig.
Guille Franco är förmodligen La Ligas mest ojämna spelare. Han kan nå så höga toppar och så djupa dalar under en och samma match, något som få spelare i världen kan visa upp. Men Franco fortsätter att övertyga med sin jävlar-anamma-inställning. När han gör mål springer han ett marathonlopp i ren glädjefnatt och visar känslor som få. Jag har gått från att vara militant Franco-motståndare till att faktiskt nästan gilla snubben. Han har nästintill vuxit ut till en kultfigur. När han finns på planen så blir det alltid underhållning, i både positiv och negativ bemärkelse.
På frågan om hur en så dålig fotbollsspelare kan vara så bra eller hur en så pass bra fotbollspelare kan vara så dålig finns dock fortfarande nog inget svar. Frågan är om Guille Franco kan svara på det själv.
Källa: wikipedia.org, villarrealcf.es
