”Inte guld och gröna skogar att komma hit” – exklusiv intervju med Marko Johansson
Marko Johansson berättar om sin första tid i Hamburg, skillnaderna jämfört med Sverige och hur tungt det var för honom att behöva ta farväl av Malmö.
Dagen efter att Malmö besegrat Rangers borta på ett fullsatt Ibrox och därmed avancerat till den slutgiltiga kvalomgången till Champions League stod det klart att Marko Johansson lämnat klubben för att ge sig i kast med livet som utlandsproffs, då han undertecknat ett fyraårskontrakt med den tyska traditionsföreningen HSV.
Sex veckor har nu hunnit passera sedan målvaktens flytt till Hamburg och undertecknad ansåg därmed att det var dags att ta del av hans första intryck av tillvaron i Tyskland.
Men trots att vi båda befinner oss i Hamburg är det via en risig tysk telefonlina intervjun genomförs, då klubben vill att sina spelare ska träffa så få människor som möjligt på grund av rådande pandemi.
Trots det är Johansson positiv till livet som utlandssvensk och menar på att han redan har hunnit lära sig en hel del.
- Väldigt mycket har varit nytt för mig, men det har varit väldigt lärorikt och det känns nästan som man fått ett helt nytt liv. Så det är fantastiskt kul.
Vad tycker du om staden så här långt?
- Det är en fin stad som väl är lite större än Stockholm. Jag är ju van vid Malmö, som är lite mindre men där det är nära till allt. Men jag klagar inte.
Finns det något du redan nu känner att du saknar från Sverige?
- Saknar och saknar... Det är klart att jag saknar mina kompisar och lagkamrater jag hade i Malmö. Men jag har tagit ett nytt steg i fotbollskarriären och jag har ständig kontakt med alla och följer så klart fortfarande Malmö.
Vilka intryck har du fått av HSV?
- Jag har alltid vetat att HSV är en väldigt stor klubb och nu när man väl är här märker man klart och tydligt av det med deras historia, faciliteterna och allt annat runt omkring.
Hur skulle du säga att det är jämfört med klubbarna du tidigare representerat?
- Allt känns ju betydligt större här. I Malmö var det också väldigt professionellt, det är ju en storklubb som spelar i Champions League och som spelat en del i Europa innan, men jag skulle säga att man märker av hur proffsigt det är här lite mer än man gör i Malmö.
Vad var det som fick dig att skriva på för klubben?
- Det fanns ju lite intresse innan HSV hörde av sig, men jag visste inte riktigt vad jag ville just då. Men när jag väl hörde att HSV var intresserade och vad de sagt till min agent kändes det glasklart att jag ville gå dit. Det passade helt enkelt mig bra som nästa steg i karriären.
Marko Johansson och Felix Beijmo poserar med Lennart Johanssons pokal.
Johansson berättar att han pratade med bland annat MFF-lagkamraterna Antonio Colak och Felix Beijmo innan han tog beslutet att flytta till Hamburg.
- Jag snackade med Colak och Beijmo om hur livet är i Tyskland. Colak är ju uppväxt där och Beijmo spelade i Werder Bremen, så det är klart man frågar då. När de beskrev hur det var där kände jag att det lät bra. Sedan pratade jag även med Gyökeres som är en nära vän till mig, och som bott i Hamburg då han spelade för St. Pauli.
På vilket vis sålde de in Tyskland till dig?
- Att det var ett väldigt, väldigt bra steg att ta för fotbollskarriären som ung spelare då det är stenhårt arbete som gäller i Tyskland och att det kommer löna sig i längden. Och man märker verkligen att det är maskiner som är här, och det passar väldigt bra för mig och min utveckling.
Hur har annars responsen varit från dina närstående?
- Alla är glada för min skull, både de jag känner privat och inom fotbollen. De stöttar mig och tycker det är kul att jag kommit till en storklubb som HSV.
Hur var det för dig att lämna Malmö?
- Det var faktiskt riktigt jobbigt... Som jag sa i ett uttalande när jag lämnade Malmö var det blandade känslor. Jag har ju varit där sedan jag var fyra och ett halvt år gammal, så på sätt och vis ville man ju vara kvar.
- I början av den här säsongen fick jag chansen och gjorde det bra. Sedan kom Johan (Dahlin) tillbaka och då valde Jon (Dahl Tomasson) att sätta in honom i målet. Då kände jag att jag ville ta nästa steg och om jag skulle bli kvar i Sverige ville jag fortsätta spela. Men så dök den här möjligheten upp och då ville jag ta den chansen.
- Jag hade en bra dialog med Jonnie Fedel (målvaktstränare i MFF) som vet vad jag går för och han tyckte jag skulle ta den här chansen. Det är ett steg upp i min karriär och jag känner att jag gjort ett väldigt bra val, så jag är glad över att vara här nu.
Som bekant lyckades Malmö kvalificera sig för gruppspelet i Champions League och i den första matchen mot Juventus fick Johanssons ersättare, Ismael Diawara, chansen mellan stolparna efter att Dahlin ådragit sig en skada. Att Johansson hade kunnat spelat den matchen är dock inget han hänger läpp över.
- Det är klart att det är lite surt då man hade velat vara där och spela. Men i slutändan måste man tänka framåt och jag gjorde ett val då jag ville ta detta steg. Förhoppningsvis får jag uppfylla drömmen om att spela i Champions League med Malmö när jag kommer tillbaka om sju-åtta år.
Tror du att Malmö har vad som krävs för att försvara guldet den här säsongen?
- Jag har varit i Malmö jävligt länge och brukar alltid säga att Malmö har allt i sina egna händer där deras största motståndare är de själva. Nu är de i Champions League och tänker väl mycket på de matcherna, men det ska bara vara en ”boost” för dem och allt hänger på hur de löser den situationen.
- Men Malmö är bäst i Skandinavien och gör man bara vad man ska så kommer man nå guldet. Sedan har man sett att de haft otur med att göra mål och haft många domslut emot sig, men jag tror att det kommer bli guld.
Den 23-årige burväktaren har ett kontrakt med HSV som sträcker sig fram till och med 2025 – vilket får anses vara ett bevis för att klubben tror på honom långsiktigt.
- Det hoppas jag verkligen, för annars hade jag inte kommit hit. De köpte mig av en anledning och det är klart att de tror på mig. Men det är väldigt mycket som är annorlunda här och det är ett helt nytt sätt hur de vill att man ska jobba som målvakt jämfört med hur det är i Sverige.
- Jag har fått ett eget program både av fystränaren och målvaktstränaren, så det finns en plan för allt och jag jobbar dag för dag. Så klart vill man spela, men jag är här för att lära mig det jag behöver om den tyska fotbollen. Hur allt fungerar och hur tränaren vill att jag ska spela. Så nu ska jag försöka förstå mig på hur han vill vi ska spela så jag är redo när jag väl får chansen.
- Det är inte guld och gröna skogar att komma hit och bara få allt serverat. Utan det är stenhårt jobb som gäller och med tiden kommer det sitta. Det är en utmaning och jag gillar utmaningar.
Hur ser du på konkurrensen med förstemålvakten Heuer Fernandes?
- Han är en skicklig målvakt som är duktig med fötterna och som läser spelet fantastiskt bra. Jag skulle säga att han är en av ligans bästa målvakter, så det är en bra konkurrent. Men det är bara något som gynnar mig att få konkurrera med honom. Vi pushar på varandra för att göra varandra bättre och prestera på topp. Sedan har jag konkurrerat med bra målvakter även i Sverige, så det är inget som är nytt för mig.
Hur tycker du att stämningen i laget är?
- Jag tycker att jag klickar bra med alla. Jag är lite av en kameleont som anpassar sig och snackar med alla. Sedan är det klart att tyska är ett svårt språk, men det är också en utmaning.
Vilka i laget har du fått bäst kontakt med?
- Sonny Kittel, Tim Leibold, Bakery Jatta, de flesta faktiskt. Alla pratar med alla och vi har inga grupperingar.
Under den gångna helgen fick svensken vara med om en speciell match då han satt på bänken när det vankades Nordderby mot ärkerivalen Werder Bremen borta på Weserstadion. En händelserik tillställning som HSV gick vinnande ur.
- Det är ett väldigt stort derby i Tyskland och en av de större matcherna jag varit på. Att få uppleva sådana matcher är den stora anledningen till att man spelar fotboll. Det är lite som att möta IFK Göteborg, AIK och Djurgården när man var i Sverige.
