Kroaten i den vita hatten
Jag skulle vilja öppna 2018 med ett sjuhelsike.
Telefonen brummade till. Det avbitna äpplet liksom stärkte vibrationen mot skrivbordets oklara träslag. En snabb blick bort från den desperata dataskärmen gjorde betraktaren förvånad, men upprymd. "Aha", var tanken. "Kul!" Det finns alltid en viss spänning i att få ett nytt meddelande på WhatsApp förkunnade han stadigt för de patricier som lyssnade, vilka dessvärre endast var han själv. Efter ett slentrianmässigt drag på skärmen gjorde han sin stadiga entrecôte i denna meddelandeapplikaton som blivit så poppis i det heliga landet söderut. Resultatet av skärmglidandet gjorde betraktaren glad. Ha! Ett meddelande från Christian, en gammal vän i Frankfurt. Undrar vad han vill!
Ett knapptryck, en millisekund för vana fingrar, senare kom svaret. Det var ett ljudmeddelande. Detta var högst ovanligt. Med en svart kopp hett lyxkaffe i en Arsenal-mugg lyssnade betraktaren intresserat på vad ljudfilen hade att berätta. Det var en inspelning från en bil, radion spelade och det sades såhär i radioprogrammet:
Nach eine Rückrunde die einzigartig war, mit 17 Siegen aus 17 Spiele, alle gewonnen und die Kovac-Elf hat Bayern hinter sich gelassen. Hier kommt denn den Kopfball in dem Strafraum, Boateng wirft sich rein aber das Ball ist noch frei, hier kommt ein Schuss aus 20 Metern aber Hradecky ist da und hat den Ball. Das müsste es jetzt noch sein, lange abschlag. Hier kommt doch der Schiri. Was macht er da? Er pfeift ab! Das ist es! JAAA! Der Deutsche Meister 2018 heisst Eintracht Frankfurt und das Mirakel war immer möglich! 20.000 mitgereiste Fans aus Hessen auf dem Rengen eskalieren hier KOMPLETT. Niko Kovac, was'n eine Gesichte. Nach 60 lange Jahren sind die Eintracht wieder Deutsche Meister und die Meisterschale is wieder dahin, wo sie hingehört!
Med alltmer komplett tyska och en annars för uppenbar arrogans för att uppge motsatsen insåg han direkt vad det handlade om. Det var den där drömmen vi alla haft. Kovac, mannen i den vita hatten, skulle vara den som äntligen tog Eintracht till en Bundesliga-titel. Han skulle vara den som till slut bröt den Rostock-påverkade förbannelsen. Äntligen skulle vi få fira en titel på Römerplatz och känna oss legitimiserade, stolta och behövda. Med detta meddelande skulle jag vilja öppna detta år.
Tillfälligheter, slump och hopp, förtvivlan, flow och magi, mani, livsavgörande beslut och momentum. Allt detta är den del av den sport som vi älskar, det bollsparkande som engagerar oss nog för att lägga tusenlappar på SAS-biljetter. Och i fotbollen, den största sporten i världen och den mest engagerande nöjesmarknaden på Tellus, kan precis vadsomhelst hända precis närsomhelst.
Jag menar inte med denna artikel att det kommer hända. Det finns ingen del av mig som genuint tror att det där hoppfulla radiomeddelandet från yttre rymden faktiskt stämmer överens med den framtid som vi kommer att få uppleva. Men oavsett vad jag tror, oavsett vad ni tror och oavsett vad ni vet så stämmer endast en persons ord in här. Ty ni kan säga er veta mycket, men inom fotbollen handlar det blott om en sak och en sak endast. Som Sokrates sade: Det enda vi vet är att vi ingenting vet. Fotbollen är ett evigt mysterium, det är sportens stora Hogwarts och Bundesliga är Hogsmeade. Kom in! Ta ett stop honungsöl vetja!
Fotboll är ingenting utan hopp. Det är vad som brinner och eldar på fansens outtröttliga hjärtan en regnig söndagkväll på Tivoli-Neu i Aachen. Det är vad som tillåter och manar oss till att drömma och leva, andas och äta för den sport och det lag vi älskar. Så, det blir mitt öppnande meddelande till er, älskade Eintrachtlers. Dröm. Hoppas.
En dag står ni där och er saliga vandring är över. Ni står iklädd en vitsvart halsduk i en rödsvart tröja på Römerplatz på Mainhattan och andas in cigarettröken från tusentals euforiska supportrar. Du trampar i plastmuggar, halkar till på utspilld öl. Saker som hade drivit en ordningssam svensk till vansinne gör dig nu glad. Upprymd. Tacksam. Väntan är över. Du kanske har med dig ditt barn, kanske två, kanske tre, kanske en hel clownbil.
Om inte, så kan du som godnattsaga berätta historien om Eintracht och Frankfurt, Römerplatz och kroaten med den vita hatten.
2018. Auf f*cking geht's!
