Reserapport: FC St. Pauli - Rot-Weiss Ahlen
Mitt andra Hamburg besök men mitt första på Millerntor. Tokiga fans, sponsring och ett godkänt matchresultat är tre nyckelord som präglade min resa. Detta är min första men definitivt inte min sista reserapport om St. Pauli.
Torsdag 2008-11-13
Klockan är nu nästan exakt 10.00 på torsdag morgon. Jag sitter på tåget från Alvesta till Norrköping C för att sedan byta mot Skavsta Flygplats. Hamburg är slutdestinationen där min vän och co-redaktör Thomas väntar. Det är match imorgon, fredag, hemma mot Rot-Weiss Ahlen, en viktig sådan. I och med uppvaknandet (efter den relativt korta uppåtkurvan) i måndags borta mot Freiburg (förlust 2-0) så ligger vi nu på sjunde plats och eftersom Ahlen överraskande vann sin match borta mot Duisburg så klättrade de förbi oss i tabellen och ligger nu ett poäng före. Införrapporterna säger att det i princip är slutsålt på Millerntor. Detta kommer att bli min första match jag ser med St. Pauli live. Ser därför fram emot matchen något oerhört och jag hoppas verkligen att vår store stjärne Filip Trojan kan vara med imorgon, han behövs, en vinst behövs, dags att haka på i toppen på allvar.
Väl i Hamburg en torsdag som denna så kommer vi bege oss hem till Thomas (som är bosatt i hamnstaden), knäcka ett antal Astra (en öl som sponsrar klubben med en liten slant för varje såld flaska) som alltid fyller Thomas kyl, och se vår sida här på SvenskaFans lanseras. Det är en bra torsdag idag, jag känner det.
När jag kommer fram till Hamburg, efter en låång resa, känner jag en längtan till matchen imorgon, hur kommer stämningen att vara live, har tidigare hört klacken via stream, att få uppleva den på plats ser jag som något stort. Thomas har möblerat om sedan förra gången jag var och hälsade på, det första jag lägger märke till är den signerade matchtröjan ifrån förra säsongen som hänger på väggen, stort tänker jag och knäcker en Astra.
Forza Pauli!
Godnatt
Fredag 2008-11-14
Under torsdagskvällen fick vi reda på att vår sida på SvenskaFans lanseras fredag förmiddag och vi tyckte det blev en bra fit med tanke på att det var matchdag.
Uppladdningen inför matchen började ganska sent på dagen, klockan var runt halv tre när Thomas började byta om till St. Paulis färger, dels för att vi satt och studerade lanseringen och dels för att vi helt enkelt ville ha sovmorgon. Klockan blev plötsligt 17.10 och vi var som vanligt ganska sena.
Student som man är så måste jag varje månad lägga upp en slags budget. Den här månaden (i och med resan) såg det dock lite annorlunda ut. När jag väl åker till Millerntor senare idag så vill jag kunna köpa något i supportershopen. Jag har innan resan tittat lite på de olika supporterprylarna som St. Pauli säljer och fastnat mellan valet av en svart hoodie eller en retro tröja med Astra på bröstet. Valet blev tillslut ganska enkelt då retro tröjan nästan var 350kr billigare än hoodien. Kände mig vid det tillfället lite snål, så vi fortsatte att sponsra klubben, med en ny back Astra.
Det finns mycket bra att säga om Millerntor, exempelvis att det är en arena som är fruktad av motståndare och ett fort för hemmalaget Pauli. Arenan är inte den modernaste i Tyskland men inramningen kan nog inte någon klaga på, vilken stämning jag möts av. Den enda kön som är lång inne på arenan är den till pissoarerna, men inte klagar folk på det, här skålas det, skrattas och sjungs. Jag, som förstår tyska lika bra som Lennart ”Fat Cat” Johansson talar engelska, står mest och ler och gör allt för att inte se ut som en turist (vilket jag nog stenhårt gjorde ändå).
Vi har såklart ståplats biljetter, billigast och häftigast, och rycks med direkt när matchen börjar. Vi hoppar, sjunger, skriker och hejar, de två senaste på svenska vilket får ovanligt många i klacken att vända på sig. Det kommer till och med ner två stycken tyskar som står ovanför oss och börjar snacka och heja med oss, jag bjuder dem på varsin snus och den ene skriker ut sin glädje (han provade det i Malmö för några år sedan och gillade det verkligen).
I den 31:a matchminuten så försvann gåshuden för ett tag då Ahlen gjorde sitt andra mål för dagen, 0-2 efter en halvtimme är väl inget man som supporter önskat sig. Trots att gåshuden för tillfället gått vilse så fortsatte sången hos oss Pauli supportrar, om man ger upp bara för att man ligger under så ska man nog varken heja på eller spela för FC St. Pauli.
I den 35:e minuten så kom gåshuden tillbaka med en öl till undertecknad och valde att se resten av matchen med mig. 1-2 Marius Ebbers, kramkalas. Jublet hann knappt lägga sig förrän Pauli fick en frispark en bit utanför Ahlens straffområde. Vi hann knappt förstå vad som hände förrän bollen hittat Bruns som i sin tur hittat nätmaskorna. 2-2 Florian Bruns, ännu mer kramkalas. För att uttrycka det milt så var det bra stämning i paus.
Humöret var på topp inför och i början av andra halvlek och den berömda gåshuden hade vid det här laget bjudit in hela sin släkt till den ”svenska sektionen” på ståplats. Marius Ebbers fick i början av halvleken sitt andra gula, tveksamt, och publiken visade vad de tyckte om det. När det såg så bra ut så reduceras vi till tio man. Andra tränare hade förmodligen försökt säkra poängen de för tillfället har, men inte Stanislawski och Trulsen (vilket är hur häftigt som helst då båda som aktiva var försvarare). Trots två farliga chanser ifrån Ahlen så ägde St. Pauli den andra halvleken och i den 89:e minuten drogs jätten (202cm) Sako ner i straffområdet och domaren blåste straff, kramkalas och i princip kaos på läktaren, om man nu kan kalla kaos för något positivt. Hennings kliver fram, slår straffen, missar...
Besvikelsen var enorm. Det blev knäpptyst på läktaren och det var dags att lämna Millerntor.
Efter matchen så stannar vi till vid en pub, Domschänke, där klubbens supportrar brukar samlas efter varje match för att vänta in några av spelarna som då och då också brukar gå dit efter match. Vistelsen blev dock inte långvarig, hemresa.
Vi bestämde oss för att lämna besvikelsen för dagen och mötte upp en kompis som flygit ner på fredagen. Reeperbahn nästa.
Forza Pauli!
Godnatt
Lördag 2008-11-15
Baksmälla från matchen (nåja) och dags att börja reflektera. Besvikelsen låg fortfarande kvar i luften innan reflektionen börjat. Första frågan som vi ställde oss var hur man kan välta en 202 cm lång bjässe till centertank utan hjälp från en rivningskula? Var det filmning kanske? Men hur skulle en man i den storleken kunna filma så att det, för domaren, ser ”verkligt” ut, det går ju bara inte. En sak som är lätt att glömma är att Pauli nästan spelade en halvlek med tio man och gick ändå för vinst. Det är stort! Besvikelsen börjar sakta att tyna bort. Matchrapporten skrivs och ännu en back Astra inhandlas. Nervositeten som jag hade hela torsdagen och fredagen har släppt, dags att lugna ner sig en smula och njuta av upplevelsen från gårdagen.
Hörde jag Astra?
Forza Pauli!
Godnatt
Söndag 2008-11-16
Matchen från i fredags hänger fortfarande kvar, nu när besvikelsen försvunnit helt får den ett helt nytt ljus. Vilken match!
Hemresa imorgon måndag. Dags att se staden i dagsljus.
Forza Pauli!
Godnatt
Måndag 2008-11-17
Hemresa idag. Skola att ta igen, suck. Tar på mig min St. Pauli tröja innan det bär av hemåt, nöjd!
Längtar redan till nästa gång.
Forza Pauli!
Godnatt
