Gästkrönika: "It's still rock'n roll to me"
Här kommer en rykande färsk gästkrönika skriven av Magnus Falk. När Magnus inte skriver gästkrönikor om St. Pauli så skriver han väldigt välskrivna och underhållande texter för Arsenals, Stuttgarts och Tyska Fans sidor här på SvenskaFans. Så om du blir Falknödig så kan du gå in på någon av de sidorna och läsa.
Billy Joels gamla dänga skulle kunna vara sången som St Paulis fans sjunger när laget marscherar in på Millerntor. St. Pauli! Älskar inte alla egentligen St. Pauli. Kanske inte med hela hjärtat, men någonstahs i kroppen som förbinder marken med universum, så strålar det ut känselspröt som förkunnar att det finns en St Pauli-gen i oss.
Jag skall inte förklara vad St. Pauli är. Det kan herrar Rehn och Ek så mycket bättre, men jag skall ge er min personliga bild av vad St.Pauli, pop-rock-rebell-klubben från Hamburgs mera ökända kvarter ger mig. Mångas förknippar St.Pauli med Reeeperbahn, flickor i fönster, Eros-autostrador, nattklubbar och ett sjuhelvetes liv om kvällarna. Det stämmer. Reeperbahn ligger i St.Pauli. Jag har ofta besökt Hamburg och av outgrundliga anledningar bott i de delarna av Hamburg, sett nattlivet och livet. FC St. Pauli är i grund och botten samma fenomen. Det är lite ruffligt, lite "dark side of the town", lite rebelleri, lite out-of-law, men också med en fankultur som slår det mesta i Tyskland. St. Paulis fans är högljudda, men också väldigt politiskt korrekta. Inte sällan har de gått i bräschen för att stå upp för jämlikhet, broderskap, mot rasism och sexistiska slagord. Samtidigt är det mycket 100% för sitt eget lag och ger inte motståndarfans och motståndarna mycket glädje. Andra som inte gillas är spelare som växlar klubbar, som St Pauli inte vill förknippas med, dvs HSV och i viss mån de gamla nordliga östtyska klubbarna som Hansa Rostock. Men St. Paulis fans är genuina, ins Herzen och står upp för sitt lag och med den enorma fan-fest som råder på matcherna, så lockar de naturligtvis till sig andra fans och nya supportrar. Om inte så lockar den kraftiga dödskallen med korslagda ben dit folk. St Paulis symbol.
Själv har jag kommit i kontakt med St. Pauli på nära håll en ynka gång. Då pratar vi på nära håll. Jag satt nästan i knäet på gubben. Jag var på äventyr i Hamburg med jobbets vägnar och efter intagen middag och några pilsner, så begav vi oss ned på kvarteren kring Altona, där vi också bodde. Jag hamnade på en pub, vilket namn jag idag inte kommer ihåg, men puben var kraftfullt pyntad med St.paulis flagga, emblem och nästan var och en inne på puben hade något som symboliserade dem med laget. En minns jag speciellt, som hade avklippt jeansjacka, emblem, dödskalle och en blaffa-tautering på armen. Vi drack öl ihop och pratade tysk fotboll. Helt plötsligt börjades det sjunga på puben och det var en härlig och rå stämning.
FC St Pauli står för kraft, liv och kärlek. med sin uttalat homosexuelle chef Corny Littman bygger man långsamt men säkert upp en organisation, arena och lag för att utmana de större drakarna. Just Corny Littman är så där urtypiskt St. Paulisk. Teaterentreprenör och ledare, som går sina egna vägar. Mycket diskutabel i teater och politiska kretsar, men trycker igenom sina idéer och har fått bra fason på St. Pauli.
Jag kommer att fortsätta att hålla koll på grabbarna i St. Pauli. Det är charmigt, det är rebelliskt och lite underground-hamburgskt. Det är härligt. "Mach weiter so, jungs. "
