33 Jävla år!
Fyfan.. Ja fyfan säger jag, vilken urladdning, en emotionell berg-och-dalbana utan dess like. Efter att ha överlevt den värsta halvtimmen i mitt liv lyckades äntligen vårt FC St. Pauli ro hem den första segern mot H$V sedan 1977.
Hade jag haft barn hade jag nog sagt att detta var det största ögonblicket i mitt liv sedan avkomman blickade första ljuset. Nu är så inte fallet, jag har inga barn. Detta är helt klart det största fotbollsögonblicket i hela mitt liv. Det här ÄR stort, riktigt stort. Jag kan inte beskriva känslorna som svallade över mig när Asamoah stångnickar in 0-1 bakom Rost. *TILT* – Endorfinrus – Blocket Exploderar.
***
Det var ingen vacker fotbollsmatch, det var ett derby. Tränare Stani gjorde en oväntad rockad i målet. Ut med Kessler, som för övrigt varit väldigt stabil i målet, in med Pliquett. Pliquett – vår eviga två(med nummer ett på ryggen) som innan och under karriären stod/står på sydläktaren med våra Ultrafans. Enligt Holger hade han jobbat ihop till startplatsen hela säsongen och därmed fick Plickan sin första Bundesligamatch från start. Ett vågat drag men det visade sig lyckat. Bene spikade igen och bortsett från ett par bananinsparkar höll han renare än Mr Clean själv i målet.
Vi visade H$V hur man spelar fotboll som ett lag, det var inte vackert, vi hade inte flest chanser men fan vi hade vår laganda och 10 000 galna bortasupportrar på läktaren. Vi kavlade upp armarna och visade vem som äger den här staden.
Det började avvaktande men i 16e minuten räddade Bene ett skott på en hörnretur från Westermann. En rejäl kämparmatch förutom nick och skott från Ben-Hatira(14e, 43e) och Van Nistelrooy(41a) hände inte så mycket mer i första halvlek.
Annat var det på läktaren, undertecknad stod längst ner i tårtbiten på bortastå. Det dröjde till 30e minuten sen var det eld i berget. Bengalisk eld efter bengalisk eld tändes, som tur var gick jag till toa strax innan halvtid och där stod en mindre arsenal av team green redo att storma blocket. Det resulterade tyvärr i sju skadade människor och att det nedersta blocket förblev tomt resten av matchen. Själv plankade jag in på sittplatserna i ringen ovanför och såg klart matchen.
***
Halvtid:
Efter paus försökte H$V driva upp tempot och Ze Roberto träffade yttersidan på kassen i 49e minuten. Strax därefter dundrar Ruud(55e) bollen över mål. Kort därpå(57e) räddar Bene genom en suverän reflexräddning på linjen, avsändare Mathijsen.
H$V trycker på och försöker pressa ner oss med all tyngd och överfyllda troféskåp, vi har bara några sporadiska kontringsförsök. Ångmaskinen och högerbacken för dagen Thorandt kommer loss på sin kant. Åskguden själv måttar ett inlägg som är så bra(dåligt) att Rost med nöd och näppe kan styra ut bollen från det vänstra krysset. Kruse tar hand om hörnan och slår den kort, Herr Kommissarie Boll förlänger med tåspetsen och mitt i boxen står derbyexperten Asamoah som fullständigt trycker in bollen för kung, fosterland och hela jävla curvan. GOLAZZOOOOOOOOOOOOOOO!
Blocket fullständigt exploderar, kärlek i dess renaste form. Det går inte beskriva, ni vet nog vad jag menar, 33 års väntan firas av på en tiondels sekund. Jag kramar mina vänner, grannar och high-fivear alla jag ser.
Och nu började den värsta halvtimmen i hela mitt liv. Tortyr. H$V försöker hitta sig själv efter målet men vi trycker fortfarande på, den nyinväxlade Ebbers får på en bra nick som Rost räddar vid stolproten.
Efter vad som kändes som en evighet, efter 2000 hörnor och frisparkar står vi upp som ett lag. Vi spikar igen och jag tror fan att jag såg(efter puls 290 i 31+ minuter, hög promillehalt och allmän skelögdhet) Bene i målet skrika till den där målfabriksbollen: YOU SHALL NOT PASS!!
Spikat, sagt och gjort.
Vi vann.
Vi vann mot H$V för första gången sedan den 3e September 1977.
Vi vann på bortaplan.
Det här är VÅR stad.
… och det gör heller inte ont i ögonen att skåda på vårsäsongstabellen heller...
