Vem är Tomás Rincón?
Januari 2009 kom Tomás Rincón från Venezuela till Hamburg men det skulle dröja ända till november innan han fick sitt genombrott. Trots att Rincón knappt fick spela gav han aldrig upp och hans kämpavilja har gjort honom till en riktig publikfavorit.
Rincón har snabbt erövrat HSV fansens hjärtan eftersom han alltid uppträtt mycket professionellt, hans vägran att ge upp trots alla svårigheter han mött är något helt enastående. Dessutom är han en kille med glimten i ögat som när han gjorde UFFTA med hejaklacken efter matchen mot Nürnberg. Hamburger Abendblatt fick en intervju med Rincón, en intervju där han talar om sin svåra barndom som tvingade honom att bli vuxen på en dag men aldrig lyckades förstöra hans livsglädje.
Abendblatt: Vem är Tomás Rincón?
Tomás Rincón: (skrattar) Denna fråga måste du förklara för mig.
Abendblatt: Man vet nästan inget om dig trots att du anses vara höstens stora vinnare. Berätta lite mer om dig själv?
Rincón: Jag är en väldigt lugn person och jag kommer inte från Caracas utan från San Cristóbal. Min hemstad är mycket viktig för mig. Jag älskar fotboll och är en lycklig människa trots att jag hade en svår barndom. Jag har fått arbeta hårt för att komma dit där jag är nu.
Abendblatt: Varför var barndomen svår?
Rincón: Min mamma dog i en bilolycka när jag var 14 år gammal. Att förlora sin mamma var naturligtvis ett mycket hårt slag för mig. Barn och ungdomar behöver sina mammor – från en dag till en annan hade jag ingen längre. Det var svårt för mig eftersom jag älskade henne över allt annat. Jag har mycket att tacka henne för och varje dag tänker jag på henne.
Abendblatt: Hur förändrade detta ditt liv?
Rincón: Jag tvingades kämpa dubbelt så hårt, inte endast som fotbollspelare utan också i normala livet. Plötsligt måste jag ta hand om min lillasyster trots att jag själv endast var 14 år gammal. Från en dag till en annan fick jag lära mig att ta ansvar och bli vuxen helt enkelt. Det var inte lätt för mig men samtidigt har den gjort mig starkare som person.
Abendblatt: Man får ett helt annat intryck av dig, du skrattar mycket, berättar roliga historier och är känd som lagets lustigkurre. Är du lycklig?
Rincón: I själva verket är jag mycket lycklig, speciellt när jag har min familj runtomkring mig. Naturligtvis var min mors död en fruktansvärd tragedi men livet måste gå vidare. Snart kommer min syster Imalya och kusin Franco till Hamburg och då blir allt om möjligt ännu bättre. Jag behöver in familj för att vara lycklig.
Abendblatt: När du kom till Hamburg för ett år sedan var du helt ensam utan att kunna tyska eller veta något om själva landet. Fanns det tillfällen då du tvivlade – om du faktiskt skulle lyckas i HSV?
Rincón: Naturligtvis fanns det svåra stunder under första året, speciellt när jag knappt fick spela under första halvåret. Jag var ledsen men när man har ett mål, då måste man kämpa för att uppnå det. Jag gav aldrig upp hoppet utan försökte visa upp mig på träningarna och jag fick min chans.
Abendblatt: Varför var du så säker på att du skulle lyckas?
Rincón: Till fotboll hör också alltid lite tur men framför allt är det hårt arbete. Jag visste att jag skulle lyckas i HSV om jag arbetade hårt på varenda träning. Och så blev det också.
Abendblatt: I Hamburg är uppståndelsen mindre medan du i Venezuela är en stor stjärna. Vilket gillar du bäst?
Rincón: Naturligtvis är det roligt när folk gillar en men jag har aldrig drömt om att bli en stjärna. Jag började inte med fotboll för att få skriva autografer och bli känd överallt. Som barn spelade jag på gatorna, senare i en fotbollsskola. Alla mina vänner drömde om att en dag bli fotbollsproffs.
Abendblatt: Din dröm har gått i uppfyllelse. Strax före jul skrev du under ett nytt kontrakt till 2014, vad drömmer du om nu?
Rincón: Jag drömmer om att få spela så mycket som möjligt. Jag vill kämpa till mig en plats i startelvan. När jag lyckas med det vore en än större dröm för mig att vinna en titel med HSV.
Abendblatt: Är du inte rädd för att förlora din plats i startelvan till Zé Roberto när han är tillbaka igen?
Rincón: Jag är inte rädd för någon – speciellt inte för att förlora min plats till Zé Roberto. Tvärtemot, jag är stolt över att få spela tillsammans med en sådan spelare. Alla känner till vilken fantastisk karriär han haft och när han är tillbaka kommer han att spela. Men jag kommer att fortsätta kämpa för att få spela.
Abendblatt: Mot Freiburg måste du spela som högerback, vad tycker du om det?
Rincón: Jag spelar där tränaren vill. Och om han sätter mig i målet – då är jag målvakt.
Abendblatt: Hur är din tyska efter ett år i Hamburg?
Rincón: Jag förstår ganska mycket men pratar inte så bra än. Jag får undervisning av en lärarinna från Goethe institutet.
Abendblatt: HSV fans brukar döpa sina barn efter spelare, som exempel Joris efter Joris Mathijsen. Tror du att namnet Tomas blir populärt bland nyfödda i Hamburg.
Rincón: Varför inte, några fler Tomas i Hamburg vore väl trevligt.
Källa: abendblatt.de
Die Raute im Herzen
