Adventskalender: Lucke #6
Redaktionens adventskalender har nått fram till lucka 6. Här är SvenskaFans Tysklands Julsaga
Hot. Om död och om mer död. Det var synnerligen ensidigt. Man kunde tycka att hotfullheten torde ha ett större spann. men i en skyttegrav i Somme under 1914 fanns det bara en sak som hela tiden var ett hot. Hotet kom från en underlig idé, om att skyttegravskrig skulle kunna vinna ett krig. Karl visste inte hur detta skulle gå till, men han visste att det var det till synes enda alternativet. Han visste att han en dag skulle bli kommenderad att springa över vallen och mot fienden. Han visste även att en sådan order i 99 fall av 100 betydde en säker död.
Kallt. Kargt. Jord och snö överallt. Rädsla och huttrande. Ingen värme så långt ögat kunde nå. Det var snart jul, så vitt han visste, men det märktes inte någonstans. De föregående jularna hade varit mycket trevliga. I skuggan av det stadigt eskalerande internationella läget levde människorna ganska normala och välmående liv i väldigt många länder. Fransmän och tyskar firade tillsammans, de träffades och umgicks. De pratade ofta varandras språk och bytte idéer med varandra om kultur, språk och filosofi. Tyskar och engelsmän levde sida vid sida i sina länder, lika många tyskar i London som det fanns britter i Berlin. Österrike och Ryssland delade kulturella egenheter och politiska idéer. Sen kom instabiliteten och folket började bli alltmer isolerat. Tyskar umgicks med tyskar, för fransmän var tabu. Tyskar ansåg nu att Berlin minsann var kulturellt överlägsen London och vice versa med britterna. Allt förändrades. Ingen visste hur.
Erich brukade flanera kring detta sent in på kvällarna. Den som lyssnade lyssnade och den som inte lyssnade slapp i alla fall höra på skakandet från fallande bomber, eller slapp i alla fall tampas med sina egna tankar. Erich hade en intressant förmåga att förtrolla människor med sin entusiasm. Karl tänkte att han mycket väl kunde bli politiker. Nåja, om han överlevde detta. Vilket han såklart inte borde göra. Erichs tankar om hela grejen fascinerade den gode Karl, vars sinne mest fokuserade kring tankar om antingen fotboll eller en av de två böcker han hade lyclats få med sig i sin packning.
Böckerna hade han läst klart. Han hade bara tagit med sig två, eftersom han, liksom alla tyskar, trodde att kriget bara skulle vinnas. Se skulle man återvända hem efter ett par månader och bli hyllade som hjältar. Det var propaganda som spridits av staten och stämde självklart inte. Men det visste ju de inte. Så nu när de var fast i ett dödläge, i sina ganska nygrävda skyttegravar, insåg de att de kanske aldrig skulle komma hem igen. Eller kanske, men inte vid liv eller med alla kroppsdelar intakta.
Det var den sjätte december. Inte långt kvar tills det var julafton och juldagen. Men officerarna brydde sig inte. För fientlighet skakas aldrig av värme.
