Förlust mot Wolfsburg
För att citera den legendare Trapattoni "ich habe fertig".
Att förlora mot VfL Wolfsburg på hemmaplan är ingen skamfylld upplevelse. Hasenhüttl har fått iordning på laget, som är svårslaget, svårkontrollerat och mobilt. Problemet som uppstår är den håglöshet och pojklagsmässiga inställning som VfB kliver in med. Commando Cannstatt stod återigen för ett "Choreo" av världsklass. 75% av stadion i rött och vitt. På långsidan ett stort "VfB" och sedan kom flaggorna, vimplarna och ljudvallen.
I matchen märktes sedermera inte detta. Inte alls.
VfB anammade konstigt nog en något tillbakadragande attityd. Ingen hög press, utan man mötte dem strax efter halva plan och lät Wolfsburg hålla bollen i försvarslinjen. Det var en matador-upplevelse på planen och en skuggboxning som i första halvleken inte ledde någonstans. Den ende i VfB som verkade vilja något var Chris Führich, men han var väldigt ensam.
I andra halvleken byttes Undav ut. Den tyske landslagsforwarden hade varit sjuk och det märktes. In med Nick Woltemade som nästan omedelbart gjorde årets mål, då han från mittplan gjorde fyra man och rullade in den bakom Müller i Wolfsburg. Ett riktigt "Messi-mål".
Men Wolfsburg har moral och vände på skutan. Ett bolltapp centralt och sedermera en VAR-dömd straff och Stuttgart tappade viktiga tre poäng och har problem att haka på i toppen.
