Millerntors blygsamma stjärna
Trots succén i St. Pauli tonar Alex Meier som vanligt ner sin egen betydelse.
Efter den knackiga inledningen på vårsäsongen har St. Pauli åter fått skutan på rätt köl efter de två senaste vinsterna mot Ingolstadt och Paderborn. Det brunvita kollektivet är på gång och just kollektivet är och har länge varit St. Paulis styrka och signum. Men i dessa dagar kan det ändå vara på sin plats att lyfta fram särskilt en spelare som bidragit till lagets lyft. Vi pratar om en 36-åring vars karriär egentligen borde vara över. Vi pratar om St. Paulis vassaste offensive spelare just nu. Vi pratar om Alex Meier.
Meier, som kritade på ett halvårskontrakt med Kiezkicker i vintras, är föga överraskande det stora samtalsämnet i St. Pauli-land för närvarande. Fem mål på sex matcher har fått alla fans att bli lite smånippriga, så det är inte konstigt att hans namn är i ropet just nu. Den stora uppståndelsen skulle kunna få vilken fotbollsspelare som helst att tappa fotfästet en aning, men avseende Meier är det inget som oroar coach Kauczinski: ”Det viktigaste är hur Alex uppträder inom laget. Han är nämligen fullständigt ointresserad av uppmärksamheten kring sin person. Han har inget behov av att stå i strålkastarnas sken. I själva verket är han en blygsam man som hela tiden ser till lagets bästa.”
Denna sida av Meier är egentligen inget nytt. I samband med att hans kontrakt med Eintracht Frankfurt löpte ut vårsäsongen 2018 skrev Frankfurt-redaktionens Axel Falk, i en fin hyllningsartikel här på SvenskaFans, följande:
”En sak som aldrig stämt, eller som kanske alltid stämt, med Alexander Meier är hans skygghet. Han ställer sällan upp på intervjuer, vill sällan vara i fokus och ger alltid sina kamrater äran. /.../ Hans ödmjukhet och skygghet är kanske vad som gör honom extra cool och extra sensationellt speciell.”
Alex Meier fick närmast en kultstatus i Frankfurt som han representerade i 14 säsonger, och kanske var det också i Frankfurt som han gjorde sitt livs säsong 2014-15 då han kammade hem skytteligatiteln i Bundesliga före spelare som Robben, Lewandowski, Thomas Müller och Dortmunds Aubameyang för att nämna några.
Dock var det i St. Pauli som hans professionella karriär tog sin start. Säsongen 2001-02 blev det två matcher i slutet på serien. Säsongen därpå slog han sig på allvar in i startelvan och hann med 25 tävlingsmatcher. Ett antal klubbar fick upp ögonen för Meier och det kom inte som en överraskning att han lämnade St. Pauli efter säsongen 2002-03 för att istället pröva lyckan hos lokalrivalen HSV. (Den flytten väckte kanske en del ont blod hos vissa, men man skall komma ihåg att det var just i HSV han var ungdomsspelare innan flytten till Millerntor).
Sejouren i HSV blev dock inte särskilt lyckad (delvis på grund av skador) och säsongen därpå skrev Meier istället på för Eintracht Frankfurt där han, som tidigare nämnts, stannade i hela 14 säsonger. Under sin tid i laget blev det 379 tävlingsmatcher i vilka han tryckte in 137 mål. (Obs: här varierar siffrorna något beroende på källa.)
Efter att Alex Meier och Frankfurts vägar skildes åt stod han utan kontrakt. Han höll igång i österrikiska Admira Wacker och mycket tydde på att det skulle bli hans nästa klubbadress. Även Hannover 96 visade intresse för honom under vinterns transferfönster. Men istället blev det alltså en återkomst till klubben där allting började. Och resten känner ni till.
Kanske kan man säga att i och med Meiers återkomst till St. Pauli så är cirkeln sluten för den sympatiske anfallaren. Så här långt har han gjort succé och det skrivs och pratas såklart mycket om hans ”naturliga målinstinkt” och ”näsa för mål”. Tyska fotbollexperter beskriver honom som en klassisk ”fox in the box” och är lyriska över hans effektivitet i straffområdet.
I vanlig ordning tonar Alex själv ner alla superlativ, och i en kommentar om sina kvaliteter i straffområdet säger han: ”Jag bara springer någonstans och ibland kommer bollen och ibland inte.” Lika anspråkslös var han efter 1-0 vinsten senast mot Paderborn då han nickade in det förlösande vinstmålet i matchens slutskede: ”Det var en riktigt fin frispark från Knoll. Jag bara stod där, satte upp mitt huvud och så var bollen inne.”
Inför söndagens derby hemma på Millerntor mot HSV säger Meier: ”Jag vill gärna hjälpa till, och försöker bara göra mitt bästa. Jag är glad över att vara frisk och kry och kunna vara med och bidra. Men mina personliga insatser är alltid underordnade lagets framgångar.”
Hur som så hoppas jag att Meier även i fortsättningen bara kommer att springa någonstans och hoppas på att bollen kommer.
