Bastian Schweinsteiger - verklighetens tjuren Ferdinand
Historien om Bastian Schweinsteiger – som gick från klubbikon och fanbärare i Bayern München till kylan och utanförskapet i Manchester United.
När inventarierna Gary Neville, Paul Scholes och Ryan Giggs med en klump i magen och gråten i halsen för sista gången gick av Old Traffords alltid jämna och gröna gräs, när de för sista gången som fotbollsspelare tackade av sin hemmapublik, när de för sista gången tog av sig tröja nummer två respektive arton och elva och när de för sista gången knöt upp skorna och pustade ut efter väl genomförd match var det lite som om en epok gick i graven. När Alex Ferguson för sista gången valde att byta ut sin guldklimp Scholes var tanken att han långsamt skulle få gå av planen till publikens jubel och hyllningar. Strax innan han passerat sidlinjen skulle han stanna upp och med tårar i ögonen skulle han ta ett djupt andetag, långsamt titta runt på det fullsatta Old Trafford där publiken står upp och hyllar sin hjälte. Det skulle vara det perfekta slutet. David Beckham fick ett sådant slut i Paris, en klubb han inte hade några speciella band till. Hade Beckham spelat hela sin karriär för United hade han varit självskriven bland de tre ovan nämnda, nu får han benämnas som en fantastisk spelare som gjort avtryck i många klubbar snarare än en lojal hjälte. Paul Scholes är inte den känslomänniska som Beckham är. Ärovarv, tårar och hyllningar känns bara jobbigt. När man byts ut så springer man av plan, man önskar den nyinbytte lagkamraten lycka till och sedan sätter man sig på bänken. Oavsett om det är ens första eller sista match. Det säger något om klubblegendarer i allmänhet och Scholes i synnerhet. Det görs inte spelare och människor som Neville, Scholes och Giggs längre. Att som ung talang komma fram, etablera sig, hjälpa laget till titlar, förlänga sina kontrakt och till slut tacka för sig efter närmare 20 år i samma klubb. Det är något unikt. Visst, ska man hårdra det så är Giggs varken engelsman eller egen produkt men han är en så pass stark representant för sitt Manchester United att han måste nämnas. United har tidigare varit synonymt med att ta fram egna produkter, ge dem chansen, utveckla dem och ta hand om dem, antingen tills det är dags att flyga vidare eller tills kroppen säger stopp eller motivationen tryter. Den berömda “Class of 92” är ett lysande exempel på detta där Giggs, Scholes och Neville spenderade hela sin karriär i klubben medan Phil Neville och Nicky Butt tog chansen till speltid i andra klubbar på ålderns höst. De båda har dock återkommit till United som ledare. David Beckham växte ur sin United-kostym och behövde förändring. I likhet med sina “klasskamrater” minns han dock var han kommer ifrån och påtalar ofta sin respekt, tacksamhet och kärlek till Manchester United.
Men, det finns väl ikoner och legendarer i andra klubbar än United? Det finns massor av spelare med stort klubbhjärta i andra klubbar än United, eller? Nja, massor är väl att överdriva. Men självklart ska spelare som Francesco Totti, Javier Zanetti och Philipp Lahm nämnas och hyllas för sina insatser i Rom, Milano respektive München under sina många år. Visst kan man nämna en Benedikt Höwedes, även om han ännu är förhållandevis ung i sammanhanget. Och visst är Steven Gerrard kanske det bästa exemplet på lojalitet och kärlek till sin klubb, även om han på ålderns höst blev sugen på nya äventyr. Få är nämnda, många är förmodligen glömda. Poängen är att spelarna och människorna som spelar säsong efter säsong, förlänger kontrakt efter kontrakt och aldrig har en tanke på att lämna sin klubb tillhör en utdöende art. Snart har vi en fotbollsvärld fylld av spelare som ständigt hungrar efter nya utmaningar, ständigt flyttar för att ta hem nya titlar till sitt prisskåp. Inget fel i det, men erkänn att det är något fint med lagen som har en lagkapten som har gått från att vara trogen supporter som barn gått genom ungdomslagen och tillslut nått representationslaget.
Den första augusti 1984 i Kolbermoor i Bayern föddes en pojke som där och då var en i mängden, men som på fotbollsplanen skulle visa sig tillhöra en smal och exklusiv kategori av människor. Fotbollskarriären inleddes, som för de allra flesta, långt ifrån de stora arenorna i klubbar vars representationslag snarare benämndes med en kort notis i den lokala tidningens måndagsupplaga än med långa Tv-reportage i samband med Champions League-sändningar. FV Oberaudorf och TSV 1860 Rosenheim är det väldigt få som bryr sig om eller ens vet om dess existens. Bastian Schweinsteiger representerade dessa två klubbar som väldigt ung innan Björn Andersson och hans scoutkollegor upptäckte honom och lockade honom till Bayern Münchens akademi och juniorlag. Den då 14-årige talanger kom till Tysklands största klubb, en dröm för alla små tyska pojkar. Förmodligen en extra stor bedrift och extra stor dröm som slog in för pojken som var född och uppvuxen i området. Många talanger har blivit stora fotbollsspelare i akademin på Säbener Strasse som väl får klassas som en av Europas, eller rentav världens, bästa.
Fyra år senare, i november 2002, var Schweinsteiger uppe och lekte med de riktigt stora elefanterna när han fick debutera i A-laget i en match mot franska Lens i Champions League. Månaden efter hade han lyckats övertyga klubbledningen om sin storhet och erbjöds ett seniorkontrakt. Debutsäsongen innebar 14 ligamatchen för den unge mittfältaren. Men att säga att vägen härifrån skulle peka spikrak uppåt vore att överdriva något. Det är viktigt att ha chefens förtroende och när den stenhårde Felix Magath tog över rodret i Bayern München 2004 fick talangen Schweinsteiger ett bakslag. Magath, som är känd för att värva friskt, ha en tuff ledarstil och göra saker på sitt eget speciella sätt, hade inte mycket till övers för Schweinsteiger som åter placerades i reservlaget. Där visade han snabbt att han var alldeles för bra för att hålla till och Magath tog snabbt tillbaka Schweinsteiger till sin trupp. Under Magaths första säsong spelade Schweinsteiger 26 matcher i ligan, varav 16 från start och gjorde tre mål, hade sex målgivande passningar och drog på sig fem gula kort. I Champions League deltog Schweinsteiger i sju av nio matcher, fyra från start och noterades för ett mål, en assist och ett gult kort. Att en innermittfältare drar på sig förhållandevis många gula kort är inget att hetsa upp sig för och den Schweinsteiger vi ser idag har en spelstil där han gärna går in tufft i närkamper och därmed får räkna med en del gula kort. Saken är dock den att den unge Schweinsteiger sågs som en offensiv yttermittfältare snarare än den defensiva speluppläggare han blivit på senare år. Det var också som kreativ, offensiv yttermittfältare han tog sig in i Jürgen Klinsmanns landslag under 2004. Schweinsteiger var med i den EM-trupp misslyckades att ta sig vidare från gruppen. I det varma och soliga Portugal valde Tyskland att spendera en dag ute på havet. I en Tv-intervju syns en ung, solbränd Schweinsteiger i bar överkropp. Uppladdningen ifrågasattes av det tyska folket, inte minst då resultaten var svaga. Till VM på hemmaplan två år senare var kraven höga, det är alltid höga krav på Tyskland inför mästerskap. Jürgen Klinsmann hade bytts ut som förbundskapten av Joachim Löw. Schweinsteiger var åter med i truppen och hade etablerat sig i startelvan. Tyskland tog brons i turneringen sedan man fallit mot slutsegraren Italien efter förlängning i semifinalen. I bronsmatchen spelade Schweinsteiger en stor roll då han gjorde två av Tysklands mål då Portugal besegrades med 3-1.
När Bayern München värvade Franck Ribery (2007) och Arjen Robben (2009) förfogade Bayern München över Europas kanske två bästa yttermittfältare. Bastian Schweinsteiger hittade sin ultimata roll på det centrala mittfältet där han fick utrymme att göra det han är bäst på. Den kloka Schweinsteiger som har sin styrka i att läsa spelet utvecklades till en spelfördelare av högsta klass. Säsongen 2009/2010 får betraktas som Schweinsteigers bästa dittills då han deltog i 33 av 34 ligamatcher, samtliga från start och merparten på det centrala mittfältet. Tidigare i karriären hade Schweinsteiger fått finna sig ganska mycket i att få hoppa in och ur startelvan. Samma år tog sig Bayern München till Champions League-final mot Inter, Schweinsteigers första. Schweinsteiger hade, även här, varit ordinarie på det centrala mittfältet och bidragit stort. Han hade endast missat en match då han var avstängd. Från sin position på det centrala mittfältet fick han mest ägna sig åt defensiva uppgifter under säsongen, vilket hans tre mål, tre assists och tio varningar tydligt talar om. VM samma sommar spelades i Sydafrika. Tyskland tog åter brons efter att ha besegrat Uruguay i bronsmatchen.
Champions League och Schweinsteiger är en historia om att den som väntar på något gott aldrig kan vänta för länge. Det stämmer knappast för alla spelare med det stämmer för Schweinsteiger. Bayern hade vunnit Champions League säsongen 2000/2001 och var såklart sugna på att återupprepa bedriften snarast möjligt, Schweinsteiger var då ungdomsspelare i klubben och drömde såklart om att göra samma bedrift som de äldre lirarna gjort. Debuten i turneringen gjorde han, som sagt, mot Lens 2002. Säsongen 2003/2004 gjorde han sammanlagt 84 minuter fördelat på tre matcher då Real Madrid stod i vägen i åttondelsfinalen. Chelsea, som skulle bli ett återkommande spöke, stod i vägen i kvartsfinalen säsongen 2004/2005, Schweinsteiger spelade i nio av tolv matcher i turneringen. Med speltid i sju av åtta matcher fram till åttondelsfinalen och med speltid i åtta av tio matcher fram till kvartsfinalen blev Milan för svåra att knäcka två år på raken. Efter ett år i UEFA Cupen var München åter tillbaka i finrummet säsongen 2008/2009 då man i kvartsfinalen drog det kortare strået mot Barcelona, Schweinsteiger startade nio av tio matcher. Säsongen 2009/2010 skulle drömmen om Champions League-titeln då åter grusas. Även säsongen därpå och det var Inter som återigen stod i vägen, den här gången redan i åttondelsfinalen. Men skam den som ger sig. Säsongen 2011/2012 stod Bayern München åter i finalen, nu hade inte ens Inter kunnat rå på dem. Finalen spelades hemma på Allianz Arena och allt var upplagt för fest i München. Chelsea stod för motståndet och gjorde allt i sin makt för att förstöra festen. Efter straffar hade Chelsea dragit det längsta strået. Det verkade som förgjort för de rödklädda. Men så, ny säsong och nya möjligheter. Bayern München tog sig till final även säsongen 2012/2013, nu spelades finalen på Wembley i London. Bayerns tredje på fyra år, Schweinsteigers tredje på fyra år. Borussia Dortmund besegrades och tredje gången gillt! Bayern och Schweinsteiger fick lyfta bucklan. Tolv år efter den senaste vinsten i turneringen hade man nu fått lyfta den åtråvärda pokalen igen. Schweinsteiger och hans Bayern var sedan nära två säsonger på raken då man åkte ut i semifinalen mor Barcelona respektive Real Madrid.
Dem första förlusten sved såklart. Men Schweinsteiger skulle snabbt få plåster på såren. Tyskland reste under sommaren till Brasilien för att spela VM. Joachim Löws lag såg väldigt stabilt ut och var som vanligt en het kandidat till titeln. I semifinalen ställdes man mot värdnationen, som var den stora favoriten att vinna. Experterna förutspådde en jämn match som Brasilien skulle ta hem. Tyskarna ville dock annat och rivstartade. I paus stod det 0-5 på tavlan och när matchen blåstes av hade tyskarna mer eller mindre förnedrat motståndet genom att vinna med hela 1-7. Tyskland var nu klara för final mot Argentina. Det skulle bli en jämn match och en långvarig historia. Först i slutet på förlängningen, i minut 113 när man började fundera på potentiella straffskyttar klev Mario Götze fram med sitt viktigaste mål i karriären. Tyskland var världsmästare igen. Bastian Schweinsteiger gjorde en kämpamatch på innermittfältet och var en bidragande orsak till framgången.
Ett VM-guld, en Champions League-titel, åtta tyska mästarsköldar, sju tyska cupguld, en VM för klubblag-titel, en UEFA Supercup-titel, två tyska Supercup-titlar samt en gång utsedd till årets tyska fotbollsspelare. Prisskåpet var minst sagt välfyllt för Bayern Münchens Bastian Schweinsteiger. Den 31-åriga innermittfältaren stod på karriärens topp men började undra hur livet utanför München egentligen kunde vara. Ju mer han umgicks med tanken att lämna tryggheten i Bayern München ju mer gillade ha idén att prova sina vingar utomlands. I Manchester hade Alex Ferguson ersatts av David Moyes som i sin tur ersatts av Louis van Gaal. Fergusons era med titlar, mål på övertid och motståndare som var slagna på förhand var slut. Fergusons guldgossar såg trötta och mätta ut. David Moyes drunknade i sin företrädares kostym, vem skulle inte göra det?, och fick sparken innan han färdigställt sin första säsong. Louis van Gaal, den erfarna holländaren, tog över rodret. Resultaten blev väl något bättre men United saknade sin identitet, det man byggt upp under Alex Ferguson var som bortblåst. Man saknade de stora karaktärsspelarna man tidigare haft. Samtidigt som Schweinsteiger längtade bort, längtade United tillbaka. Schweinsteiger ville lämna tryggheten, United saknade trygghet. Louis van Gaal värvade sin gamle Bayern-spelare till sitt nya United. Den 13 juli 2015 gick affären igenom. United jublade, en världsklass-mittfältare hade anlänt. Den typen av spelare man saknat sedan Paul Scholes lagt ner karriären och Michael Carrick börjat sin resa mot slutet. Schweinsteiger välkomnades med öppna armar, när han bad om tröja 31 fick han den. Mouaraine Fellaini lämnade sitt nummer utan minsta protest. Bland fansen sjöngs det om “Deutsche Fussballmeister Bastian”. Flytten blev dock inte den succé som många trott och kanske hoppats på. United ansågs spela tråkigt under Louis van Gaal och det pratades alltmer ivrigt om ett managerbyte. Schweinsteiger startade 13 matcher och hoppade fem och ansågs göra ett bra jobb men kunde inte ensam lyfta United. Dessvärre spenderade han en stor del av säsongen i sjukstugan. United kunde inte upprepa förra säsongens fjärdeplats, det skulle inte spelas Champions League-fotboll på Old Trafford kommande säsong. Inte ens FA Cup-titeln kunde rädda Louis van Gaal som fick sparken och ersattes av José Mourinho. Under sommaren åkte Schweinsteiger iväg med sitt tyska landslag till Frankrike och sitt sista stora mästerskap. Han gjorde det som lagkapten för sitt älskade land. Det långa skadeuppehållet gjorde dock att han inte var i fysiskt slag nog för att ta en startplats i det Tyskland som, sin vana trogen, tog sig till semifinal. Under den tidiga hösten avtackades sedan den omåttligt populära Schweinsteiger i en träningsmatch som mer blev en enda stor hyllning till den 121-faldiga landskamparen och 24-faldiga målgöraren.
United värvade starkt under sommaren då Eric Bailly förstärkte backlinjen, Paul Pogba och Henrikh Mkhitaryan mittfältet och Zlatan Ibrahimovic förstärkte anfallet. United hade nu en manager vars mellannamn är “Vinna” och en stark trupp. Bland supportrarna var stämningen hög, det pratades om en ny storhetstid och man pratade om hur man egentligen skulle formera laget. Schweinsteiger var mer eller mindre given. Eller?
Säsongen drog igång och det blev smärtsamt tydligt att José Mourinhos favorit hette vad som helst utom Bastian Schweinsteiger. När laget tränade var han inte välkommen. Han kastades ut ur omklädningsrummet. Det hela påminde om mobbning. Fotbollsvärlden protesterade högljutt mot behandlingen. Schweinsteiger själv? Han sa ingenting. Flyttryktena blev allt mer intensiva. Flytt till USA? Eller tillbaka till Tyskland? Eller Spanien? Nej, Schweinsteiger sa sig vara lycklig i Manchester. Han menade att detta var hans slutstation. Han var redo när klubben behövde honom. Behövdes han inte var det inga problem. När skadeproblemen blev stora på Uniteds mittfält togs Schweinsteiger till nåder, han tog plats på bänken. Hans proffsiga attityd fick Mourinho att mjukna, vid ett par tillfällen har han bytt in tysken. Han står fortfarande längst bak i kön men lite speltid har han gjort sig förtjänt av menar Mourinho. Att Mourinho inte använder honom oftare får ses som något av ett mysterium. Det är lite som att bjuda hem gäster, visa upp sitt fina årgångsvin och sen bjuda på julmust. Eller som att köpa en Ferrari, parkera den i garaget och istället köra sin risiga Ford.
Någon klubbikon kommer han aldrig bli den där Schweinsteiger, som läget är nu blir han väl knappt en parentes i historien hos Manchester United. Han är utan tvekan bra nog för att vara en bärande spelare. Många andra i hans situation hade tagit chansen att fly. Men inte Schweinsteiger, han är lite som tjuren Ferdinand. Han är nöjd där under sin korkek. Följer man Schweinsteiger på sociala medier får man varje matchdag se en bild av Schweinsteiger antingen på väg till Old Trafford eller på läktaren, alltid med ett leende. Mellan matchdagarna passar han på att önska nuvarande lagkamrater och före detta lagkamrater grattis på födelsedagen, han önskar Bayern München lycka till i kommande matcher och han skriver hur mycket han uppskattar livet i Manchester. Bastian Schweinsteiger framstår som en genuint trevlig person som aldrig har något ont att säga om någon och ingen har något ont att säga om Bastian Schweinsteiger. Hade han stannat i Bayern München hade han varit en utdöende art - de lojala. En misslyckad utflykt till Manchester till trots - han är bra nära.
