Bland clowner och containrar
Under fredagen möts man i Hamburg av en ovanligt lugn för att inte säga öde stämning. På de rökiga barerna runt om i staden sitter endast de mest inbitna stamgästerna och glor ut i intet precis som vilken vanlig vardagskväll som helst. Inne vid Hauptbahnhof har det dock varit mer aktivitet. Många är de som packat sina utklädningsmunderingar för att ta tåget ner till Köln och den galna karnivalsfredagen. Två dagar senare är det dags för besök i motsatt riktning då domstadens stolthet “die Geissböcke” ska ta sig an hansestadens “die Rothosen”. För den som intresserar sig mer för lokalfotboll och historia än peruker och excesser i alkohol bjuder staden Hamburg på en intressant utställning som passar den något dystra stämningen. Det handlar om hur fotbollsorganisationen och fotbollsspelarna påverkades av diktaturen under nazisttiden.
Legendaren “uns Uwe” Seelers, far Erwin Seeler var hamnsjåare och spelade i arbetarföreningen SC Lorbeer 06 från Rothenburgort. Vid tiden för nazisternas gradvisa maktövertagande, bytte han till den borgerliga klubben SC Victoria. Enligt egen senare uppgift för att han blev erbjuden en lägenhet i mer fashionabla Eppendorf av klubben, troligvis också för att det började bli farligt att vara kvar i den hårt pressade arbetarklubben som led av interna stridigheter. Socialdemokraterna satte in en insändare som gick ut på att Erwin borde skämmas. Året efter klubbytet bröt sig kommunisterna i klubben ut och bildade SC Lorbeer 33 som förbjöds samma år. Även ursprungsklubben med vilken Erwin vunnit tyska arbetarmästerskapen 1929 och 1931 förbjöds tillsammans med alla andra klubbar som ATSB organiserade. Endast borgerliga klubbar som DFB organiserade var tillåtna, däribland Hamburger SV och St Pauli. 1938 växlade Erwin Seeler klubb igen, denna gång till HSV. Han är en av få som gjort landskamper för både DFB och ATSB.
För andra inom HSV innebar nazisttiden och andra världskriget betydligt värre saker. Den norske skeppsmäklaren Asbjörn Halvorsen vann 1923 tillsammans med bl a landslagsspelaren Otto “Tull” Harder tyska mästerskapet. Halvorsen avskydde nazism och flyttade med tiden tillbaka till Norge där han tog över som förbundskapten. Han organiserade flera protester bl a under olympiaden i Berlin 1936. Efter att Tyskland invaderat Norge grep Gestapo honom och när koncentrationslägret Neuengamme utanför Hamburg befriades var han “mer död än levande”. Han vägde 40 kilo, hade tyfus, feber och kraftig undernäring. Otto Tull som lämnade HSV för SC Victoria 1931 var å sin sida nazist och lägervakt som under kriget avancerade allt mer i graderna. Efter kriget dömdes han till 15 års fängelse. Mest hårresande var kanske Emil Martens öde. Han ledde klubben i slutet av 20-talet och början av 30-talet. Martens var öppen med sina nazistiska åsikter, men gick med i partiet först 1933. Tre år senare blev han utesluten pga homosexualitet. Han hamnade senare i koncentrationsläger där han blev “frivilligt” kastrerad.
13000 containrar och Golden Pudel
Det är tvära kast och lördagsförmiddagen bjuder på betydligt muntrare intryck i form av en sol som då och då träder fram bakom molnen och en hamnrundtur på en av de något större, men charmigt rostiga turistskutorna nere vid Landungsbrücken. Båten heter naturligtvis Störtebecker. Guiden är en något bitter före detta hamnarbetare med en svada som en ståuppkomiker. Trots sotarmössan ger han mer ett intryck av att vara mer av en HSV-anhängare än dito St. Pauli. Möjligen är han alls inte intresserad av fotboll, mer av kranar och fartyg, och en aning arkitektur. Han dömer ut de flesta av de nya “glaspalatsen” som på senare år poppat upp längs med Elbes kajer. Mest ovett får det vansinnigt dyra och försenade bygget av den nya operahuset Elbphilharmonie, medan han pratar sig varm om en ny bogserbåt som är hans nya “liebling”. Att invånarna i Hamburg tackade nej till OS-kandidaturen med planerad huvudarena i kleiner Grasbrook kan en sådan industrihamnvurmare tacka gudarna för. Hamnturens höjdpunkt är utan tvekan när guidebåten i ytterhamnen tuffar förbi 365,5 meter långa “Amerigo Vespucci”, ett av världens största containerskepp som kan lasta över 13 000 standardcontainrar.
Under dagen fylls staden på av återvändande karnevalbesökare. Framåt kvällen är stämningen i staden åter lika livad som den brukar vara. På kultklubben “Golden pudel” levererar en dj med det passande efternamnet Hafenbauer electrofunk. I decennier har här leverats elektronisk undergrundmusik och de danssugna trängs. Kanske är det dock sista besöket för en del av dem. I mars har domstolen beslutat att det unika gamla huset nere vid Fischmarkt ska tvångsförsäljas då de två grundarna och forna vännerna numera har hamnat i luven på varandra. Lägsta accepterade pris ska ligga på häpnadsväckande låga 250 000 euro. Mannen som arrangerar klubben tror dock inte att det kommer bli av. “Jag har 18 år kvar på kontraktet”, hävdar han.
Till dusten mellan de två traditionsföreningarna under söndagen anländer många tidigt till matchområdet och mellan S-bahnstationen Stellungen och Voksparkstadion är välfyllt redan två och en halv timma innan matchstart. Hemmasupportrana med sina blåsvartvita färger är överlägset flest, men det är bortaföljet som dominerar uttrycksmässigt. De är iförda Clownperuker, teaterkläder och här och var kan man skymta någon som klätt ut sig till en åsna eller krokodil. Det hela påminner mycket om de brittiska svensexesällskap som brukar dra runt och skräna på Reeperbahn. Trevligt nog tar de lustiga utstyrslarna lite udden av nervositeten inför matchen. En förlust skulle innebära att HSV efter en segerlös svit rasar ner i kampen om nytt kontrakt, precis som under de två föregående säsongerna. Som väl är blir det tillslut en poäng efter att Nicolai Müller stänkt in en riktig pärla till kvittering. Efter matchen lyser det i skogen bakom träningsplanerna. Där ligger en liten biergarten.
Onsdagar är dåliga för HSV
En värmande eld har tändts. I det flackande skenet sitter diverse grupperingar och tar sig en holsten och diskuterar hur matchen har avlöpt och vem som gjorde bättre och sämre ifrån sig. Vid ett av borden sitter en Walter White-liknande man iförd helvit overall med ett rött skynke draperat vid höften. Runt omkring honom sitter tre män blåa, svarta och vita färger. Varför han har Kölns färger på sig undrar alla även hans kamrater. Själv svarar han att han så klart är anhängare av HSV, men förklarar eller motiverar inte valet att ikläda sig Kölns färger. “Det frågar sig alla”, blir svaret. Det visar sig att han har en speciell sverigekoppling då han bär det skandinaviskt klingande namnet Gunnar Petersen. Han intresserar sig på grund av de rötter han har lite extra för allt svenskt och kommer genast in på HSV:s möte med IFK Göteborg under glansdagarna. “De vann med 3 - 0, det var riktigt starkt att vinna med så stora siffror i Hamburg. På den tiden var det bara St Etienne med Michel Platini som i europaspelet vunnit med så stora siffror på Volksparkstadion. Matchen spelades på en onsdag. Onsdagar är inte bra för HSV, men för svenska industriarbetare verkar det ha varit det en utmärkt dag.”
Som barn bodde han i Borgfelde nära Rothenburgort där Erwin Seeler gång i tiden spelade boll. I skolan hejade alla på HSV. Det var man tvungen att göra annars fick det konsekvenser. Numera bor han i sin mormors gamla hus med gångavstånd till Volksparkstadion. Ordet “geil” som ofta används om HSV har svenskt ursprung hävdar Gunnar, men det var helt obekant när han växte upp under 60-talet. Någon gång i början av 80-talet sändes en talkshow av NRD där skådespelaren och hetsporren Klaus Kinski blev så arg att han lämnade i vredesmod. Programledaren kallade Kinski för “geile arsch”. Och ungefär där och då var ordet allmänt bekant och användes i vardagligt tal i de norra delarna av Tyskland. Gunnar har en teori om att även Klaus Kinski har svenska rötter. När Mladen Petric, vars fantastiska volleymål mot St Pauli Gunnar minns med värme, skulle tackas av hade han på sig en vit tröja på vilken han skrivit “danke für die geile Zeit”. Att använda ordet som betyder både “fertil” och “brunstig” och samtidigt “bra” och “cool” är något typiskt nordtyskt. I det pryda sydtyskland används det i mindre utsträckning menar herr Petersen.
Både den svenskättade lustigkurren Gunnar Petersen och hans mer ordinära kumpaner verkar rätt tillfreds med resultatet och tycka att det varit lite extra kul att möta Köln under karnevalen. 1 - 1 mot Köln är däremot inget att hurra och fira, man hade hoppats att få se “Rothosens” första seger under 2016 och förväntningarna på att den kommer i nästa hemmamatch mot CL-laget Mönchengladbach är rätt obefintliga..
NUR DER HSV!