”Blir inte lastgammal på Millerntor”
St. Pauli-red. om Luhukay, Silly Season, HSV-derbyt och Hamburgs pärlor.
Runt kvart över fem i söndags satte Robert Kampka pipan till munnen för att blåsa av säsongens sista match för St. Pauli. Vad passar då bättre än att tre dagar senare ställa ett par frågor till kollega Svensson på redaktionen som blickar bakåt och framåt och dessutom tipsar om ett par pärlor i St. Pauli-distriktet.
Säsongen är över för St. Pauli som landade i mitten av tabellen. Jos Luhukay fick leda laget i de sex avslutande matcherna vilket resulterade i en seger, två kryss och tre förluster. Fem poäng av arton möjliga, således. Hur bedömer du hans insatser och vad tror du om hans framtid i klubben?
Fem poäng av arton säger väl det mesta. Men det går knappast att lasta Luhukay för, St. Pauli darrade långt tidigare än holländaren anlände. Facit för Kauczinskis sista sex matcher i klubben skiljer sig inte så mycket från Luhukays första sex. Det är tufft och tar tid att gira med ett krisstämplad och redan rankt skepp. Min ökända fingerspitzengefühl säger dock att han inte blir lastgammal på Millerntor.
* * * *
Vi går snart in i Silly Season. Hur bör St. Pauli agera under sommarens transferfönster? Vad för typ av spelare vill du själv se i braun-weiß?
Svårt att svara på då Sillysäsong aldrig har varit min tekopp, men också eftersom Luhukays spelidé känns ganska grumlig. Om han har en tanke så har han inte lyckats förmedla den till sina spelare (eller någon annan heller för den delen) tydligt nog i de matcher jag har sett i alla fall. Spontant skulle jag vilja se en förlängning med Meier, och ett eller annat nytt kort som kanske kan få honom att blomstra som vi såg en period efter nyår. Defensiven skulle må djävulskt bra av ett tungt, rutinerat ankare av något slag som kunde styra upp hönsgården. Framför allt önskar jag att de vågar satsa på de egna ungdomsleden, plocka upp spelare fostrade, och med hjärta och hjärna, i St. Pauli. Börja bygga på de nya ”kulturbärarna”. Och när jag ändå är igång och drömmer: ge mig Deniz Naki åter så det blir snabbt attityd och (o)ordnig på torpet igen!
* * * *
Vilken var din bästa respektive sämsta upplevelse under säsongen?
Bäst: Pre-Derbyt mot HSV i mars. Äntligen tillbaks på plats i St. Pauli-land. Glädjen att återse gamla bekanta på Paulinenplatz som med bjud-Riesling i ena handen och ordnade matchbiljetter i den andra visar vad generositet och Freundschaft innebär. Oavsett om det var två månader eller två år sedan vi sågs sist, så nog fan står de där med öppna armar och tar emot två förryckta St. Paulifans från södra Sverige. Kudos! Och såklart, den laddade och hoppfulla stämningen inför avspark med allt vad det innebär av adrenalin, övertro, snutsirener och nu jävlar...
Lite Riesling innan matchen har efterhand blivit en fin tradition.
Uppladdning medelst Astra på Paulinenplatz och än levde hoppet.
Sämst: Derbyt mot HSV i mars. Ingen alkohol serverades på stadion denna afton. Säkerhetstänk. Förståeligt med tanke på magnituden i detta derby, men ändå en nesa för spattig ölsugen smålänning på besök. Det var kanske en indikation på vad som komma skulle. Inte nog med att gossarna i brunt blev alldeles äckligt utskåpade med 4-0, utan även den tråkiga stämningen som uppstod mellan egna supportrar på Millerntor. Efter ett flertal bengal- och rökbombseldningar från såväl HSV som St. Paulifans, så vände sig Gegengerade till slut mot de trognaste. Aldrig tidigare har jag känt en spricka så tydligt mellan Südtribüne och övriga stadion. Det var bara så jävla sorgligt att uppleva.
Pyro och bengaler på Südkürve och frustrationen var stor på Gegengerade.
* * * *
Avslutningsvis: Ge tre tips på något man inte bör missa i Hamburg om man av någon outgrundlig anledning får för sig att spendera semestern där.
Om Hamburg vet jag ytterst lite. St. Pauli och de närliggande kvarteren är en annan femma. Att plocka enbart tre russin ur den jättekakan är inte lätt, men här är ett försök:
Nachthafen
Clemens-Schultz-Straße 93
Softaste baren i St. Pauli om ni frågar mig. Dimmat rött ljus, alltid bra musik i högtalarna. Ekivok historia (som så mycket annat runt Reeperbahn). Här kan tiden liksom stå stilla, och allt som existerar är jazzdrinken framför dig och tanken på att här står tiden liksom stilla. Sällan stim, stoj eller tjoflöjt. Dock en ”Raucherkneipe” så räkna med svidande ögon och en tvättmaskin för kläderna efteråt.
Nachthafen – oasen på Clemens-Schultz-Straße.
Landungsbrücke
Från Hamburg Bahnhof, ta U-Bahn 3 och stig – logiskt nog – av vid Landungsbrücke. Gå ner till floden. Gärna om hösten. Hoppas på grådaskigt väder, stickande regn och okamratliga vindbyar. Vandra längs Elbes strand. Beundra stora kraftiga lyftkranar, svart vatten och graffitti du inte kan tyda för att din tyska är för dålig. Vik upp kragen och njut, beundra elementen, beundra hamnstaden. Det är kärvt, kantigt och obeskrivligt vackert. I mina ögon det bästa sättet att få åtminstone lite grepp om staden du besöker.
St. Pauli Eck
Simon-von-Utrechtstraße 87
Typ anti-tesen till Nachthafen. En halvtrappa ner på det här gathörnet kan allt hända. Ett salt klientel. Försök inte tuppa dig här inne. Sist jag frekventerade stället hette värdinnan Brigitte Meyer och jobbade tidigare i baren i det gamla klubbhuset vid Millerntor. Hon gick/fick sparken efter att ha tagit parti väl mycket med supportrarna snarare än klubben. Typ. Det finns en historia. Be henne berätta...
