Dagens derby dammit (II)
Varken dans eller annat rummel, men Palmemordet nära en lösning.
Sent omsider kommer här del 2 av derbydagen. Det finns egentligen inte så mycket att tillägga, men för den nyfikne följer här en hastig recap av kvällen som förflöt.
Låt oss först konstatera att det inte blev mycket dans eller rumlande under söndagskvällen. Hänget bakom Gegengerade efter matchen var väl så att säga höjdpunkten. Den där matchen tog liksom luften ut både mig, Möller och övriga befolkningen i St. Pauli. Eller som en kär bekant i Hamburg skrev på Facebook minuterna efter slutsignalen: ”Scheisse, scheisse, scheisse!” Jag tror att alla kan skriva under på den vältaliga formuleringen.
Nåväl, mat ska en ju ha oavsett tre pinnar eller ej. Vi finner ett ställe på Reeperbahn som serverar oss vad som kan ha varit världens största Wienerschnitzel. Tillsammans med pommes och grönpepparsås sitter den som en smäck! Den mer vågahalsige av oss två unnar sig även ett glas mörk rom. För matsmältningen förstås.
Det råder inte direkt festivalstämning i kvarteret, och ingen av oss är intresserad av att delta i katt- och råttaleken med poliser och supportrar till St. Pauli och HSV som utspelar sig lite här och var. Istället vänder vi kosan mot mysiga haket Nachthafen. Den perfekta platsen att dra sig undan en smula, där en kan försvinna in i de dova röda skuggorna, tänka på annat än fotboll. Där inmundigar vi diverse jazziga drinkar och röker tokmånga cigaretter. När kvällen hastigt övergår i natt tror vi oss för ett ögonblick ha löst Palmemordet. Tyvärr glider svaret på gåtan oss ur händerna.
En lång dag med många glas av både det ena och det andra närmar sig sitt slut. En lång dag med besvikelse och antiklimax, men även härliga möten med härliga människor. Vi är lite slitna helt enkelt. Efter ytterligare en drink och en Lidnersk knäpp inser vi plötsligt att det finns ett biljardbord i foajén på vårt hotell. Några partier 9-ball verkar som en god idé. Tillbaka på hotellet blir vi dock nekade att spela biljard. Inte för att vi är för berusade eller stökiga, utan för att rummet helt enkelt stängdes några timmar tidigare. Så. Vad göra? Naturligtvis gör vi vad varje sansad människa gör vid ett sådant tillfälle; vi går vi upp på hotellrummet, öppnar varsin Astra och ägnar sedan en väsentlig del av natten med you tube-klipp från brittisk 70-talsfotboll.
