Dan före derbydan
Imorgon söndag smäller det. HSV kliver in på Millerntor och ställs öga mot öga med ett St. Pauli laddat till tänderna. Redax för St. Pauli på SvenskaFans.com är plats i Hamburg. Oxå laddade till tänderna. Men först ska dan före dan avverkas...
Malmö lördag. Jag vaknar löjligt tidigt. Kroppen är spattig och förväntasfull, vet vad som står på agendan. Trots flertalet resor till Hamburg genom åren, och många matcher på Millerntor, så är denna resa väldigt speciellt. Något derby mot HSV har varken jag eller min medresenär och redaxkollega Möller upplevt tidigare. Den här gången har vi dock lyckats trolla fram två matchbiljetter tack vare outstanding vänner i St. Pauli-land.
Efter tre koppar kaffe och fem toabesök möter jag upp med Möller i regnet vid Triangelstationen. Karln är som alltid oklanderligt klädd oavsett väderlek, medan jag själv hafsar fram i ett regnställ från Coop och mammas röda rullväska. Jävla mods! Nå, vi tuffar över bron till Köpenhamn. På Hovedbanegården inhandlas de obligatoriska reseölen och smörgåsarna i den där butiken som har öppet mellan sju och elva. Det är grått och rått i luften, ett visst huttrande på perrongen. Väl på tåget som ska ta oss till Hamburg tittar solen fram där ute. Vi skär plötsligt genom ett Danmark som åtminstone via tågfönstret andas sommar och koskit i hagen. En brun hare skuttar fram med tjolahoppsansteg över en grön äng, och i en träddunge spänner en vit häst sina vadmuskler. Vi läser järtecknen och konstaterar att St. Pauli kommer göra bra ifrån sig på Millerntor imorgon...
Rödby. På färjans tax free-shop fyller vi på med adekvata förnödenheter för några dygns hotelliv i Hamburg (Jägermeister, jordnötter och jönsiga snacks). Båtöverfarten är minst sagt vinglig, det blåser duktigt. Omöjligt att avgöra om det är sjögången eller antalet öl innanför västen som gör knäna lite darriga. Det går till vår stora besvikelse inte att finna några andra utomsocknes St. Pauli-supportrar på båten (tja, det skulle eventuellt kunna vara den där kvinnan med två kartonger guldfärgade Anthon Berg tryckta mot bröstet och ett outgrundligt leende på läpparna, men vi konfronterar henne aldrig). Anländer tysk mark utan att ha blivit sjösjuka och tåget tuffar vidare. I höjd med Lübeck är Möller inbegripen i en idéfilosofisk monolog kring människans ensamhet i den digitala tidsåldern, samtidigt som han blue-toothar, mobilkopplar, internetspotar och skypar. Själv har jag fullt upp med att få iväg ett simpelt sms till Sverige...
Hamburg. Ankomst Bahnhof kvart över fyra. Den härligt pirriga feelingen att se PHILIPS-neonen och folkvimlet. Även om det var ett tag sedan vi var här senast finner fötterna genast sin väg raka spåret till gula U-Bahn och rälsen mot kvarteret vi älskar så. Ett hastigt trubbel av urinblåsekaraktär innebär ett kort stopp vid Landungsbrücken, men vi är snabbt på nästkommande tåg igen. När vi kliver av vid station St. Pauli finns det egentligen inget konkret som skvallrar om att ett kokhett derby är i faggorna, men det mullrar ändå därunder ytan, som ett outtalat gutturalt vrål. Tre steg in på Reeperbahn konstaterar vi för övrigt de sedvanliga svensexorna raglande fram, crustpunkarnas crustande, och doften av currywurst uppblandat av doften av cannabis...
Trehundrafemtio steg på regnvåta trottoarer senare finner vi vårt hotell. Rummet är märkligt nog mycket mindre än på bilderna de visade på nätet. Kunde en ju aldrig tro... Elementet tycks inte gå att stänga av från sin förinställda maxeffekt på 800 grader. Och, tro det eller ej, men när vi kikar ut genom fönstret så möts vi av ett hyreshus med en möglig HSV-flagga hängande i ett fönster.
Återigen läser vi järtecknen. Återigen konstaterar vi att St. Pauli kommer göra bra ifrån sig imorgon. HSV-flaggan i vårt blickfång har sett sina bästa dar. Ja, den har förmodligen lämnats bakom av ytterligare en uppgiven stackars följare av den där klubben. Förresten, sååå varmt är inte hotellrummet. Och det går ju alltid att klä av sig. Och vi får faktiskt rum, har till och med byggt ett imponerande barskåp på fönsterbrädan. Det blir bra som fan detta. Skriver 19.30 och dan före dan är inte slut på långa när. Förväntan, spattighet och pirr i magen stegras minut för minut. Jag och Möller behöver komma ut på gatorna pronto. Andas. Suga i oss lugnande neon. Låta några Astra sänka matchpulsen. För tidigt att peaka liksom. Förhoppningsvis lyckas vi. Hörs imorron kamrater.
Forza St. Pauli!
