De släckta stjärnornas uppsamlingsplats
I sydvästra Tyskland hittar vi staden Wiesbaden, vars fotbollsföreningen blivit en uppsamlingsplats för en gång i tiden lovande och talangfulla fotbollsspelare.
Genom årens gång har vi tvingats bevittna hur spelare vars namn omnämnts som stortalanger och blivande superstjärnor inte lyckats leva upp till de högt ställda förväntningarna från omgivningen och sedermera raderats från folks minnesbank för all framtid.
Några av dem har helt tappat lusten att fortsätta spela fotboll och avslutat sina karriärer efter att ha insett att de aldrig någonsin kommer nå den nivån de drömde om som unga och lovande. Majoriteten har dock oftast valt att kämpa på i hopp om att en dag återfå den högaktade status de en gång i tiden hade. Men vart tar de egentligen vägen?
I Tyskland finns det en förening som lyckats förena ett flertal av dem.
En klubb i skymundan
Norr om floden Rhen, som gränsar till Mainz, och lite mer än tre mil väster om Frankfurt am Main hittar vi staden Wiesbaden, huvudstad i förbundslandet Hessen med sina drygt 290 000 invånare. Till skillnad från Mainz som är känt för sitt stora universitet och Frankfurt för sina många mässor och bankfästen är Wiesbaden en simpel industristad. Fast ska vi gå längre tillbaka i historien var staden berömd för sina många värmekällor, vilket gjort att staden blivit omnämnd som en av Europas äldsta spastäder.
Wiesenbaden till höger om floden Rhen, och Mainz till vänster.
Trots att det i närområdet finns tre stycken fotbollsklubbar hemmahörande i Bundesliga har Wiesbaden ett hyfsat högt uppsatt lag – SV Wehen Wiesbaden. Särskilt längesedan var det emellertid inte sedan klubben inte var en del av Wiesbaden.
Från början härstammar föreningen från den i tyska mått mätt lilla staden Taunusstein, som är belägen elva mil norr om Wiesbaden. Den första januari 1926 bildades klubben med namnet SV Wehen 1926 Taunusstein, men i samband med att man blev kvalificerade för spel i 2. Bundesliga 2007 flyttades hela föreningen till Wiesbaden, där man blivit kvar sedan dess. Därav klubbens nuvarande namn – SV Wehen Wiesbaden.
Det ursprungliga klubbmärket respektive det nya efter att flytten genomförts.
Hemmamatcherna spelas på BRITA-Arena, med kapacitet för 13 500 åskådare. Vattenfiltersföretaget BRITA har sitt högfäste i Taunusstein, och har genom årens gång prenumererat som tröjsponsor bortsett från ett kort uppehåll mellan 2007 till 2009. Inte helt oväntat har företaget, som värderas till 430 miljoner euro, fungerat som en stöttepelare rent ekonomiskt då man bland annat stod bakom den nya arenan som slog upp sina portar för ganska så exakt nio år sedan. Passande nog spelades den första tävlingsmatchen där mot ärkerivalen Mainz 05 – som de rödklädda grannarna bittert nog gick vinnande ur.
Sejouren i 2. Bundesliga blev en kortvarig historia. Redan under sin andra säsong som andradivisionsklubb blev man jumbo och åkte ut, och har sedan dess varit stationerade i tredjedivisionen. Målsättningen har hela tiden varit att ta sig tillbaka så fort som möjligt, men närmare än en fjärdeplacering två gånger om har det inte blivit och jakten på en efterlängtad återkomst fortskrider således.
De många åren av uteblivna resultat speglar sig i publikantalet, som sjunkit drastiskt sedan degraderingen för sju år sedan. Förra säsongen hade man länge kniven mot strupen och på hemmamatcherna kom det i snitt enbart 2600 besökare. En stor anledning till detta är givetvis också att Eintracht Frankfurt, Darmstadt 98 och Mainz 05 finns i närheten – som föga överraskande lockar till sig många av invånarna i Wiesbaden när det kommer till att kolla på fotboll live.
Fullsatta läktare på BRITA-Arena är numera en ytterst sällsynt beskådning.
De slocknade stjärnornas uppsamlingsplats
Stora namn finns det dock gott om i truppen – åtminstone för dem med ett starkt minne. Inte mindre än nio av spelarna har nämligen representerat minst ett tyskt ungdomslandslag, och i de allra flestas fall U21-landslaget, vilket som bekant är steget innan ”Die Mannschaft”.
Den spelaren som sitter på den bredaste och mest häpnadsväckande meritlistan är Patrick Funk. 26-åringen har varit en del av SV Wehen Wiesbaden sedan två år tillbaka och är given på högerbacken. Trots sin korta tid i klubben bär han redan kaptensbindeln runt sin arm, vilket är ett tecken på att tränare Torsten Fröhling anser honom vara en sann ledare.
Sammanlagt har han 55 ungdomslandskamper bakom sig, varav 15 av dem för U21-landslaget där han var lagkamrat med bland annat Marc-André ter Stegen, Ilkay Gündogan och Julian Draxler. Länge betraktades han som en talang utöver det vanliga i VfB Stuttgart, där han fick sin fotbollsuppfostran, men hade det förtvivlat svårt att nå en plats i a-laget. Trots det fick han chansen vid nio tillfällen i Bundesliga och i 2. Bundesliga har det blivit strax över 50 framträdanden för St. Pauli, som han under två års tid var utlånad till. Sedan dess har det dock sett dystert ut och efter att ha spenderat ett halvår i Stuttgarts reservlag tog han beslutet att flytta till Wiesbaden i samband med att hans kontrakt löpte ut.
Patrick Funk tillsammans med Sebastian Rudy, numera en del av "Die Mannschaft".
Michael Vitzthum, Nils-Ole Book, Kevin Pezzoni och Kevin Schindler är fyra andra spelare som även de en gång i tiden pekades ut som framtidsnamn inom den tyska fotbollen – men som i slutändan aldrig lyckades ta det sista steget. Samtliga har en bakgrund i storklubbar där de som unga var tongivande och löftesrika. Någonstans på vägen stötte de dock på den berömda spärren som genom årens gång skiljt många spelare från att tillhöra världseliten eller bli en del av genomsnittet. I de ovannämnda spelarnas fall har det blivit det sistnämnda utfallet.
Wiesbaden är en mångkulturell stad med många invånare som framförallt härstammar från Turkiet, Polen och Italien. I truppen finns det minst en spelare som likt deras tyska lagkamrater en gång i tiden spelat matcher för sina respektive länders ungdomslandslag, men utan att ha lyckats blomma ut till fullo och ta nästa steg.
Ett signifikativt ordspråk
SV Wehen Wiesbaden kan med det sagt betraktas som en uppsamlingsplats för en gång i tiden lovande spelare vars stjärnglans dött ut och de hamnat i glömska. Gemensamt har de drömmen om att en vacker dag kunna överbevisa alla de kritiker och skeptiker som tidigare fördömt dem. Detta med ledning av Torsten Fröhling, som likt sina spelare inte fått det genombrott han hoppades på i egenskap av huvudtränare.
Tränare Torsten Fröhling hoppas likt sina spelare en vacker dag få upprättelse.
Hoppet är det sista som överger människan – ett ordspråk som stämmer bra in på en hel del spelare och ledare i SV Wehen Wiesbaden. En förening som prompt vill tvätta bort sin stämpel som förbisedd och bortglömd.
