Det finns inga mirakel
Dresdenmatchen gav Jonas Svenssons en flashback av sin gamla rastvakt i skolan, men framför allt gav det anledning till några korta funderingar kring, tur, otur och mirakel.
På högstadiet hade vi en rastvakt som hetter Kirsten. Hon var väl egentligen ganska schysst, men trots allt en väktare, och som sådan aldrig riktigt till fullo uppskattad. Och naturligvis uppskattar jag inte att hennes namne och även väktare i Dynamo Dresden fick hålla nollan denna dystra söndag framför en hackande stream i Hönsinge.
Efter en första halvlek med ett, som jag uppfattar, något tillbakahållet och spänt St. Pauli, kändes det ändå nånstans som om det skulle kunna bli en okej kväll i ett varmfuktigt Dresden. Den känslan smulades sönder tio minuter in i andra när Koch (eller ”Matlagning” som google translate vill kalla honom – fan vad jag älskar den funktionen) skallar in 1-0 för Dresden. Han får göra det helt ostörd mitt i boxen. Det är snudd på chockartat och jag vet inte om det är min pissiga stream eller mitt psyke som gör att jag upplever situationen i ultrarapid. Oavsett, jag kan bara hålla med om kommentaren som landade på FC St. Paulis fb-sida minuten senare: Vedammte /()=&&/$&$&( …
Efter målet reagerar St. Pauli energiskt och med ett högre bolltempo men det vill sig inte och vid full tid är resultatet oförändrat. Varför är en bra fråga, och jag är inte den som sitter inne med facit. Kanske brist på koncentration. Helt klart för mycket slarv. Kanske också en del brist på tur. Ni vet, det där som det sägs att man inte har utan förtjänar. Och kanske är det så trist och hårt att St. Pauli över hela säsongen sett inte gjort sig förtjänt av den där turen? Under längre perioder har ju inte spelet varit helt rosenblomstrande om vi ska vara ärliga. I så fall hade kanske Schachtens skott i första halvlek förtjänat att hamna i nät istället för att träffa virket, eller hade Ebbers vridit in bollen i krysset istället för strax utanför i mitten på andra. Vem vet.
Men förlusten ÄR hård (finns det de som inte är det?). Som matchen gestaltade sig anser jag helt enögt att oavgjort varit mer rättvist (och en seger hade smakat lakritsfudge). Men fotboll är inte rättvist. Ibland är det inte ens kul. Objektiva ögon såg gissningsvis en ganska underhållande match, själv känner jag enbart frustration.
”Nu behövs ett mirakel" sade Kruse efter matchen. Nej, Max, mirakel har ingen plats på fotbollsplanen, åtminstone inte som något att luta sig emot. Vad som behövs är ett lag som tror på sig själva och inte förlitar sig på andra makter. Mot Paderborn är det ett taggat St. Pauli som skall vinna sista hemmamatchen för säsongen. That's it. Hur långt den segern sedan bär avgör Duisburg som tar emot Düsseldorf hemma.
Den käre Schubert menar att hoppet lever (tja, vad kan han annars säga?) och vi klamrar väl oss fast vid det där hoppet då. Det och 24 000 skogstokiga supportrar på Millerntor som förmår lyfta laget till en exploderande avslutning den 6:e maj. Ska det gå åt helvete så låt det göra det med musik. Varför inte Social Distortion (i synnerhet raden ”You get to the top and then you fall” passar ju bra i sammanhanget...)
- - -
Btw 1: Noterar att domaren kom från Rostock. Jag sätter mig genast och börjar fila på konspirationsteorierna...
Btw 2: Masochisten hittar ett sammandrag av matchen här!
