Greuther Fürth - St. Pauli
2 - 1

Det kommer alltid en ny dag

Ett svajigt St. Pauli avslutade säsongen med ännu en förlust.

Så är säsongen över för den här gången. Det som började så bra i höstas utvecklade sig efter vinterpausen till rena berg- och dalbanan där det var omöjligt att få något som helst grepp om St. Paulis status. Förvisso tände Alex Meier ett litet ljus då han dunkade in ett gäng mål under sina första matcher sedan han anslöt i januari. Men sedan var det som om luften gick ur truppen och våren blev en enda lång medioker transportsträcka med derbyförlusten mot HSV hemma på Millerntor som ett sorgligt lågvattenmärke. Att säsongsavslutning igår rundades av med en förlust i bortamötet mot Greuther Fürth är bara symptomatiskt för denna upplaga av St. Pauli.

Våren var i ärlighetens namn under all kritik och St. Paulis ledning fick nog i april då de bestämde sig för att ge tränaren Markus Kauczinski sparken. In kom istället den hyfsat meriterade holländaren Jos Luhukay för att få laget på rätt köl igen eller åtminstone sy ihop en värdig avslutning på säsongen. Det är naturligtvis omöjligt för en tränare att på så kort tid få ordning på ett lag, och Luhukays resultat med St. Pauli (en vinst, två oavgjorda och tre förluster) är väl inget som får en att hoppa högt av glädje. Till hans försvar skall sägas att St. Pauli har hämmats av en mängd skador och i perioder har så många som 13-14 spelare varit indisponibla när det dragit ihop sig till match.

Hur som så är det svårt att utvärdera Luhukays arbete. Sex matcher är alldeles för lite att luta sig emot, och åtminstone jag har svårt att bedöma vad det är för fotbollsfilosofi han vill inympa i laget. Kanske finns svaret i det vi fick se i hemmamötet mot Jahn Regensburg då St. Pauli gjorde sin kanske bästa prestation under vårsäsongen. Lagets tekniska brister är uppenbara, men just i den matchen kompenserade varenda spelare det med stenhårt arbete, aggressivitet, löpvilja och taktisk disciplin. Det kräver förstås att man har rätt spelare i truppen och på den punkten kommer det sannolikt att ske en del rockader under sommarens transferfönster. Luhukays kontrakt löper fram till juni 2021 och han kommer naturligtvis att ha ett finger med i spelet gällande framtida värvningar för att hitta de spelare som matchar hans tankar och idéer.

Men, men… Kontraktet är hur som helst säkrat (och var egentligen aldrig hotat) och vi fick ändå uppleva ett par fina matcher under säsongen. Och ett tag kunde vi till och med (om än lite naivt) tro på att ett avancemang, eller åtminstone kval, var en möjlighet. Men St. Pauli är St. Pauli och det är sällan som laget lyckas knyta ihop säcken när det verkligen gäller.

Det är som det är i St. Pauli-land, och i ärlighetens namn så tror jag inte det är så många fans som sitter hemma och förbannar detta öde det innebär att vara brun-vit. Jag är övertygad om att de flesta redan har lagt den här säsongen till handlingarna. Det blev varken hackat eller malet. Allt är med andra ord precis som det brukar vara.

Så låt oss istället knäcka ett par Astra, ta ett par djupa andetag och konstatera: det kommer alltid en ny dag.