Eintracht bortspelat uppe i norr
Vilja och okunnande skulle kunna sammanfatta den här matchen som Hamburg helt förtjänt vann med 1-0. Ingen förvåning i det. Heller inte någon jättedominans av ett HSV som faktiskt kändes ganska tamt. Och hur mycket det än smärtar att säga, så var det en sån där dag som det inte riktigt ville sig för Gekas. Det är den här säsongen att likställa med förlust. Och så blev det också.
Tankar innan matchen: Det kanske känns tjatigt att upprepa att skadesituationen är kritisk, nästintill fånigt kritisk. Inte ens full bänk. Petkovic in tillsammans med Clark i mittbacksparet. Båda är egentligen mittfältare. Det här blir intressant. Kom ihåg vad Skibbe sa på presskonferensen innan matchen: Det här är den matchen han hittills har varit med om som tränare, som han känt minst press inför. Vi får hoppas på att Gekas gör några mål, då kanske det kan bli jämnt. Dessutom fick Altintop börja igen, något som väckt känslor bland supportrar allt mer, då han på senaste tiden varit iskall. I den negativa bemärkelsen.
Första fyrtiofem: Inte helt oväntat Hamburg som tar tag i bolltrillandet. Spelar i djupet, runt på kanter och spelar igenom ett SGE som redan efter sex minuter går lite på knäna. Det krävs en heroisk insats här. Det står klart. Gekas är nere och och hämtar boll på egen planhalva. Det är en defensiv känsla som råder i Eintracht. Positivt på ett sätt, då det betyder att det inte kommer att tas några onödiga risker i defensiven. Negativt, då det knappast bådar gott att försöka låsa en match med en backlinje som är så långt från ordinarie.
En ihopnickning blir det mest dramatiska som händer i första halvlek. Alex Meier nickar ihop med Kacar efter en hörna och båda ramlar ihop efteråt. Båda lagen tvingas byta, efter att båda slagit upp stora jack i pannan, men båda spelare kunde gå ut från planen självmant så de klarade sig nog med ett par stygn i pannan. Alex Meier byttes ut mot Caio i SGE, och Rincón fick ta Kacars plats i HSV.
Slutet på första halvleken domineras av ett gäng hörnor för Hamburg, men de rensas undan av uppmärksamma SGE-spelare. Och Hamburg fortsätter sin trend med ganska bleka första halvlekar. En intetsägande match hittills, med ett Frankfurt som känns okreativa och bara vill slå ifrån sig för att slippa spela boll i backlinjen. Eintracht har som vanligt stöd utav sina fans, som lyckades bryta igenom den massiva ljudvallen från Hamburgklacken i matchminut 21 med en numera ganska välkänd Pippi Långstrump-melodi.
Andra fyrtiofem: I halvtid byter Hamburg ut Pitroipa som flertalet gånger varit ute och fått läkarvård efter en sned landning i en offensiv situation. Mladen Petri kommer in och tar hans plats, något som verkar få igång laget på en gång. Hamburg kommer nämligen ut som ett helt annat lag i början på andra. Eljero Elia spelas fri med Nikolov och skjuter bollen rakt i ansiktet på Nikolov. En jättesnygg räddning om man väljer att se det så, men säkert med en hel del tur inblandat. Nikolov såg nämligen allt annat än nöjd ut när han tog sig för ansiktet efteråt.
De få chanser som Frankfurt spelar ihop är, inte helt oväntat, via eller direkt på grund av Gekas. En Gekas som för dagen, och i ett större perspektiv för tredje matchen i rad, verkar ha en sån där dag när han inte riktigt kan någonting. Han lyckas dribbla bort sig själv mer än motståndarna och hans bästa kompis bollen vill inte riktigt som han. Ändå fortsätter han springa hela tiden, och öppnar upp ytor för de andra. Säkerligen en riktigt jobbig spelare att möta.
I matchminut 65 händer det som inte får hända, men de flesta nog väntat på ändå. Änis Ben Hatira, som känts småfarlig hela matchen kommer förbi på vänsterkanten och spelar in bollen i ett perfekt inlägg till Petric, som enkelt kan raka in bollen i mål. Inlägget går precis mellan backlinjen och Nikolov och även tätt förbi van Nistelrooy, som inte helt oväntat smög runt i straffområdet. Ett – noll till hemmalaget, och nu tvingades ett defensivt inställt Frankfurt att gå offensivt för att kunna skapa något.
Skibbe gör det han kan med sin nästan tomma bänk, och byter in Heller istället för Fenin som hela andra halvlek sett trött ut. Heller däremot verkar vara ordentligt taggad för han börjar att röra till det ordentligt i HSV-försvaret. Han visar en fantastiskt mängd vilja, men liksom resten av laget så verkar det fattas kunnande för att lyckas med den sista touchen. Det hela kulminerar med att han lyckas nicka bollen på ryggen av Gekas istället för på mål från ett riktigt bra läge. Det springs en himla massa, men det finns en tvekan i hur passningarna slås, och förutom att försöka spela fram på Gekas så verkar ingen strategi finnas för hur anfallet ska gå till väga.
Resten av matchen förflyter på samma sätt. En hedersvärd forcering av Frankfurt de sista fem minuterna, men utan att lyckas skapa några riktiga farligheter. HSV vinner ganska enkelt, något som säkert inte förvånar någon.
Tankar efter matchen: Det här var inte en match som SGE skulle vinna. Tränare Skibbe sa att det skulle vara en gigantisk bonus om vi tog med oss en poäng från Imtech Arena. Och så blev det inte heller. Man skulle kunna vara lyrisk efter en stark kämpainsats av laget, och för att de visade viljan trots att så många fattades, men jag kommer ta två andra frågor med mig från matchen istället.
Och framförallt så känns den här skadesituationen allt mer alarmerande, då spelarna inte verkar läka nästan alls. Dessutom fattades Amanatidis på bänken idag. Nästa gång står Mönchengladbach för motståndet, hemma på Commerzbank-Arena. De ligger sist och det luktar nästan måstematch för SGE. Det är poäng vi helt enkelt måste ta.
So spielten wir: Nikolov – Clark, Jung, Rode, Petkovic (81. S. Kittel) – Hal. Altintop, Fenin (73. M. Heller), Köhler, A. Meier (33. Caio), Ochs – Gekas
So spielten sie: F. Rost – Aogo, Demel, Kacar (35. Rincón), Westermann – Zé Roberto, Elia (88. Tesche), Pitroipa (46. Petric), Trochowski – Ä. Ben-Hatira, van Nistelrooy
Publik: 50 000
