Tyskland runt med Wollin #1: Eintracht Braunschweig
Följ med Filip Wollin på hans resa genom Tyskland i jakt på att besöka samtliga arenor i Bundesliga och 2. Bundesliga innan säsongen når sitt slut i maj.
Gråa tunga moln mötte mig när jag klev av bussen på Hauptbahnhof i Braunschweig nästan två timmar senare än vad som var planerat. Stockningar på autobahn bildade vad jag tror var kilometerlånga köer, som det så lätt blir på sommaren. En av ytterst få nackdelar med Tyskland – där det mesta annars flyter på som det ska.
Därför var det till att direkt styra stegen ut mot Eintracht-Stadion, där hemmalaget Eintracht Braunschweig under kvällen skulle drabba samman med bottenlaget Erzgebirge Aue. Jag har aldrig tidigare varit i Braunschweig – bortsett från att ha åkt genom där med buss – och ville naturligtvis hinna se så mycket som möjligt av staden. Därför valde jag att strunta i att utnyttja min gratisbiljett till kollektivtrafiken och promenerade i stället från stationen upp till arenan – vilket var en sträcka på cirka fem kilometer och tog strax under timmen.
Snabbt blev jag varse om att Braunschweig är en cykelvänlig stad då cyklisterna var fler än fotgängarna. Även spårvagn är ett populärt medel att färdas med, och för den som inte har tid eller ork att ta sig fram för egen maskin finns det spårvagnslinjer som löper genom hela staden ut mot arenan i den norra utkanten.
(Bedrövlig bild, jag vet. Dock ett litet smakprov på vad jag menar med en mix av det forntida och moderna)
Till en början var jag skeptiskt inställd till staden, som andades industriell tristess. Men efter att ha nått centrum blev jag allt mer positiv. De färgglada husen tornade upp sig och på många platser blandades det moderna med det forntida – vilket för ovanlighetens skull fungerade väl.
Jag vet inte om det var spårvagnarna som gjorde det, men jag slogs vid flertalet tillfällen av att staden påminde mycket om en mindre variant av Düsseldorf. Det kan också ha att göra med att jag genom hela min promenad lyssnade på Kanye Wests gamla klassiska album ”Late Registration” – vilket jag kommer ihåg att jag även gjorde första gången jag var i Düsseldorf för snart tre år sedan. Hur som helst är det en positiv liknelse då Düsseldorf på många sätt och vis är en fantastisk stad.
Avsparkstiden var lagd 18.30 och jag var framme vid arenan, som är belägen granne med stadens Volkswagen-fabrik, dryga timmen innan. Där kvitterade jag ut min ackrediteringsbricka och klev sedan in. Utanför var festen i full gång bland supportrarna. De flesta höll till längs med en sidogata där ölstånden stod uppradade och färgerna gult och blått skådades så långt ögat kunde nå. Det påminde lite om när det vankas landskamp för Sverige utomlands, där uppslutningen allt som oftast är god och stämningen i världsklass.
Eintracht-Stadion invigdes redan 1923, och det vore en ren lögn om jag påstod att den inte andades gammeldags med sina löparbanor och slitna betongläktare med högt järngaller framför – men med stor charm och en känsla av historia. Raka motsatsen till det moderna rymdskeppet Allianz Arena i München.
(Panormamavy från min plats på läktaren)
Stämningen bland hemmalagets supportrar var en besvikelse måste jag säga. Efteråt fick jag dock förklaringen varför då det just nu pågår interna stridigheter inom de olika ultrasgrupperingarna. Men när hymnen ”You´ll Never Walk Alone” (tröttsam hymn...) dundrade i gång i de gamla skräniga högtalarna var det inte många som stod tysta med händerna i fickorna. Samma sak var det när det vankades protester mot DFB – som under den gångna omgången pågått på de olika arenorna runt om i landet.
Bortalaget Erzgebirge Aue hade inte många anhängare på plats, men de som gjort resan på de dryga 35 milen var röststarka och hördes överlägset mest. Det var också de som fick jubla först när Dimitrij Nazarov bombade in bollen på halvvolley bakom en chanslös Jasmin Fejzic.
(Hemmalagets supportrar med en banderoll tillägnad det tyska fotbollsförbundet)
Två minuter senare var det dock kvitterat efter att Christoffer Nyman spelat fram bollen till Salim Khelifi och känslan var att Eintracht Braunschweig skulle fullborda vändningen då man radade upp målchanser. Där skulle jag ta fel då det stannade vid varsitt mål för klubbarna, som således fick dela broderligt på poängen.
Under den andra halvleken fick jag en ny bänkgranne, som visade sig vara en tysk spelaragent. När jag berättade att jag kom från Sverige tog han fram telefonen och visade upp kontakten ”Mats Gren”. Det visade sig att han i förra veckan varit i Göteborg och pratat med IFK Göteborgs sportchef. Om vad ville han inte avslöja, men kanske vi snart har en ny Jan Tauer i allsvenskan.
(Eintracht Braunschweigs svenskar, fotograferade av en usel fotograf i usel belysning)
På tal om svenskkoppling så stannade det inte där. Efter matchen träffade jag nämligen både Joseph Baffo och Christoffer Nyman, som var något besvikna på resultatet men ändå positiva inför framtiden. De två svenskarna är nyckelspelare i Torsten Lieberknechts lagbygge och hoppas den här säsongen ta steget upp till Bundesliga – vilket man var en hårsmån från att göra i fjol.
» Läs min intervju med Christoffer Nyman här
» Läs min intervju med Joseph Baffo här
För att summera upp det hela var matchen i sig hyfsat underhållande med svängigt spel och några farliga målchanser. Eintracht-Stadion är som sagt inte den mest moderna och således inte heller den mest sevärda arenan i Tyskland, men ändock värd ett besök. Förhoppningsvis kommer fansen snart bättre överens så stämningen kan återgå till den normala. Jag är övertygad om att det kommer göra mycket på sig för er som åker dit, som likt mig är förstagångsbesökare där.
Staden Braunschweig då? Kanske inte den stad jag helst av allt hade valt att semestra i. Stadskärnan är hyfsat vacker med några få sevärdheter, men överlag är det en väldigt grå stad omringad av industrianläggningar. Av någon anledning gillar jag dock skarpt mixen man lyckats få till mellan det forntida och det moderna.
Fakta och tips:
Grundades: 1895
Smeknamn: Die Löwen
Arena: Eintracht-Stadion (23 300)
Maskot: Lejonet Leo
Tränare: Torsten Lieberknecht
Så mycket kostar en öl: 3,50 € (Wolters Pilsener)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 14 €
Så tar du dig enklast till arenan:
Från Hauptbahnhof åker du med spårvagn linje ett till stationen Stadion (Schwarzer Berg) som ligger precis intill Eintracht-Stadion.
Tyskland runt med Wollin – lista på besökta arenor:
1. Eintracht-Stadion, Braunschweig
Synpunkter, frågor eller funderingar? Hör gärna av dig!
